Hej på er denna fina måndagkväll! Ja, det är en fin måndag för mig i alla fall. Sällan har väl en vanlig måndag känts så peppig. Jag har fattat massa beslut som känns viktiga och bra i magen och i morgon ska jag till Stockholm och springa på möten. Det är alltid en himla massa möten inbokade när jag en gång har vägarna förbi. Blogguppdateringen idag och imorgon är lite sisådär med andra ord.
Igår var jag på bio med min man. Anledningen att jag nämner det är för att det var så roligt. Och framförallt var det ju två år sedan sist. Det låter ju nästan tragiskt när jag säger det. Två år ? Jag som älskar att gå på bio. Det måste bli ändring på detta nu känner jag.
I alla fall tänkte jag avrunda kvällen med att ge mig ut på en långpromenad med hunden och lyssna på lite radio i lurarna. När man går själv är radio bästa sällskapet för att inte dö av att tänka på hur långt man går. Något ni kan lyssna på om ni vill är min senaste radiospaning. Här!
Vad härligt det låter Clara. Håller med om att radion är det bästa sällskapet, brukar lyssna på Stil i P1 när jag är ute och promenerar. Gå försiktigt i snön och halkan. Kram Johanna
Vad tråkigt att du inte ser din hund som ett sällskap!
Men hur stimulerande är det att titta på hunden när den går bredvid, hela långpromenaden? Man kan ju inte direkt föra samtal med den.
Åjo, det kan man visst! Jag och min hund pratar hela tiden under promenaderna. Vi leker, busar, tittar på saker, hoppar upp på nåt, går under nåt annat, pratar om det vi ser. Hon snackar med hela kroppsspråket och talar om direkt när hon ser/hör nåt eller känner en kul doft. Ungefär så här:
”Kolla matte, här bor det möss, kom igen vi gräver fram dem!” ”Kände du också lukten av rådjuret? Ska vi inte ta och spåra upp det?” ”Nämen har du hittat en boll, vad kul! Kasta då!” ”Nämen gu´vad fräckt! Den där hunden kissade på min plats och satte svansen i vädret och skällde på oss, att den har mage! Kom så skäller vi ut den!”.
Världens roligaste promenadkompis!
Åh vad jag bara kan hålla med om det!
Bio är någonting man måste hålla fast vid! Känns alltid så förväntansfullt innan varje film trots att jag är supernära på att somna titt som tätt.. Berätta gärna vilken film ni ska se och hur den var! Kram
Så säger vi varenda gång vi har lyckats ta oss i väg på bio, ”det här måste vi verkligen se till att göra oftare” men likväl är det alltid lika glest mellan gångerna tyvärr
Bio är ju toppen!
Så viktigt att hinna med familjen också
Oj två år!? Du borde unna dig bio lite oftare
Jag vet precis hur det är det där med biobesökens glesnanden. Men det blir bättre, och dyrare, när hela familjen ska med och alla ska ha popcorn.
men det blir trevligare också.
Ha det så gott i morgon och lycka till med alla möten!
Det är inte alldeles lätt att hinna med sådana trevligheter i det hektiska småbarnslivet! Jag tror inte vi vart på bio sedan innan barnen….
Ja, jag undrar just när jag kommer iväg på bio nästa gång… älskar också att gå på bio, men inte jättelätt med en bebis hemma.
Hej! När jag läser ditt inlägg väcks genast två viktiga frågor:
- Vilken film såg ni?
- Hur gör du när du är ute och går i vinterkvällen med hunden? Själv har jag ingen hund och jag bor i en stad där det är nedlusat med gatlyktor, men på landet där du bor gissar jag att det är mörkare? Har du pannlampa eller är det upplyst där du går? Nyfiken är jag.
Men Clara! Hur är det då med inlägget från 16 december 2011? Det blir väl ändå ett år sedan? Å andra sidan tyckte du att det var två år sedan sist då också. Kanske dina år går dubbelt så fort som andras, du driftiga kvinna! Tiden är sannerligen relativ. Hoppas du hade det underbart och att filmen var bra
Haha, vad skönt att höra =) Då var det bara ett år sedan =)
Vad mysigt att gå på bio
Vad såg ni för film?
SPÄNNINGEN ÄR JU OLIDLIG! Vad såg ni för film? Vad tyckte du? Såhär kan du ju inte göra mot oss stackars läsare, vi blir ju sömnlösa. (Skojar såklart, men är pyttelite nyfiken. Hoppas du såg Berättelsen om Pi – den är grym!)
Vilken bra radiospaning!
Intressant och hög igenkänningsfaktor. När jag var liten brukade vi ha julgransplundring och dansa ut julgranen på tjugondag Knut. Allt fick ta sin tid och det var så mysigt att se fram emot något julroligt även efter juldagarna. Julen fick på något vis ta slut med vördnad.
Glada hälsningar Louise
Om man som Clara dessutom bor typ 5 mil från närmaste biograf är det väl faktiskt inte så konstigt att biobesöken blir fåtaliga?
Nej precis,så tänkte jag också har själv 3,5 mil till bion.
Å så barnvakt och kanske -24 ute…..
så härligt med biomys. DET saknar jag med!
Underbart med bio och egentid med maken
Vad såg ni för film??
Hoppas dina möten gick bra! Ha en fin kväll
Clara, fina Clara!
Är du med i en tv-reklam och sjunger i en kör? Det är reklam för något el-tjofräs. Jag undrar varje gång om det är du!
Tack för din fina blogg! Kram.
Blir också toktrött av att bara gå och bara tänka på hur långt det är kvaaaar! Mysigt att hålla handen och känna sig sådär nykärsbioaktig…
Kram
Petronella
Håller verkligen med dig om att radio med fördel kan användas till att underlätta våndor såsom joggingturer, långpromenader, iskalla cykelturer tidigt på morgonen, gräsklippning osv. Men ett mysigt radioprogram passar även bra när man virkar, ritar eller gör något annat kreativt!
Jag tar mig friheten att tipsa om mina favoritprogram just nu:
#Typ allt på P1 men extra pepp för Kino, Spanarna, På minuten, OBS och Sommar.
# Gotlands[T]rosorna- Bloggarna Nina Ruthström och Jenny Perssons skithärliga podcast.
# En varg söker sin pod- Podcast av Liv Strömguist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli snackar kultur med drypande feministisk sarkasm.
Ja nog är det konstigt att man inte unnar sig ett biobesök lite oftare. Det är en vardagslyx som borde utnyttjas.
Jag brukar ha med kameran när det inte är kallt eller grått. Dessutom får jag nästan alla mina idéer under promenader. Hjärnan får mer syre!
Bio var jag på i helgen. Med min man. Oj vad det var längesen och oj vad härligt deg var. Och Stockholm med en massa möten låter superkul. Kram!
Ja, visst är det härligt med radio. Så nära men ändå så långt bort.
Någon slags trygghet ger det mig på nåt konstigt vis. Mysigt värre!