När jag tar en sväng runt huset och skrålar -Nu är det mat! Kom och ät! Då sitter denna herre parkerad på kökssoffan när jag kommer tillbaka. Redo vid min tallrik. Jag förstår inte varför, han får ju absolut inte äta från bordet. Men hoppet är det sista som lämnar människa och hund tydligen.
Sötnos! man kan ju inte annat än le
Vilken tur att hoppet är det sista som överger oss. Då slutar vi faktiskt aldrig att försöka och det tycker jag verkar lovande
Önskar dig en bra dag
Kram
Helena
Haha, vad gulligt! Han sitter ju iaf i soffan och inte på bordet. Han kanske vill vara lite människa. Vi börjar misstänka att vår katt vill vara en höna, han går alltid omkring med dem i trädgården och dricker vatten med dem i hönshuset och ser frågande ut när vi ger hönorna mat
Vilken snygg duk du har!
Haha! Underbart!
Haha så är det här också, fast på golvet då, de är lite för stora för stolarna och vi har ingen kökssoffa! Men å andra sidan, så säger vi ju ordet mat då de ska äta också, så dem förknippar nog ljudet med sig själva.
Mitt fel!
Typiskt för Dansk-svenska! Dom är absolut helt ljuvligt goa! Så gör min oxå! Dom ger sig aldrig, det kan funka denna gången! Anneli
Han ser så förväntansfull ut ^_^
Åh!
Vilken sötnos!!
Skrattade högt när jag tittade in på din blogg och möttes av denna fantastiska lilla krabat, sittandes så fint han/hon kan vid bordet framför tallriken..
Kan nästa höra hunden tänka ”kanske i dag..?!”
Hahahaha!!
Tack för en fantastisk blogg!
söthund!
Ååååh sötis!
Vi har ingen hund så det där är mer min roll, lyckligtvis får jag äta vid bordet!
Vad söt!!! Våra katter gör lika dant, men dom stannar inte alltid på stolen….;)
Våra skulle nog suttit på bordet redan:)
Åh lille vovvsingen! Sitta fint kan han verkligen. Mina föräldrars hund brukar också sitta fint på kökssoffan – fast hon inte heller får äta vid bordet!
En underbar bild. Visst är det fantastiskt med hundar hur kloka de egentligen är.
//Jenny
Klart att Melker också vill vara med och blir sugen när han känner dom underbara dofterna från köket.
Helt underbar bild! Och man kan undra vad som skulle hända om han någon gång får en egen tallrik.
Haha, åh, kära Melker! Han är ju bra go!
Söt hund, underbar bild!
Han ser så fin ut och kanske lite hungrig..
Linda
Han värmer upp platsen åt sin matte eller husse såklart!
Det är precis samma hemma hos mig, min franska bulldogg Alfred ger aldrig upp hoppet om smulor från matbordet, trots att hans tiggeri aldrig gett resultat.
fin bild!
vi hade en hund som hette pyret när jag växte upp.
hon var som en gammal tant. assur, lättirriterad och egen.
åt musli med mjölk till frukost t.ex.
idag bestämde jag mig för att bli en lite blödigare diktator hemma.
läs gärna på http://dan-syndrom.se/?p=5285
puss / dan-syndrom
Så söt!!
Söta Melker!!
Åhh vad gulligt!
Så söt! Hoppas kan man ju alltid göra, någon dag kanske rutinen ändras
Hihi, så sött!
Se det från den ljusa sidan; iaf en som lyssnar och kommer när du ropar! *skratt* Om jag hade en hund, hade jag iaf haft en kompis vid matbordet direkt, övriga familjen ”ska bara” först, vilket kan vara allt från att spela piano, till att hjula eller se klart nåt på datorn…. Jag tycker han kan få en egen tallrik bara för att han sitter så fint!
Underbart, vi har två taxar som så fort Lillen ska äta, placerar sig under hans stol. De har någon inbyggd klocka. De kan tom sitta och vänta under stolen innan vi ens hunnit it ut i köket…
Haha så oerhört förväntansfull!
Hahaha så bra! Känner igen det=)
Så himla söt! Hoppas varje gång att kanske blir det idag som jag får äta från bordet
Haha. Underbar bild. I love that he looks as if this is perfectly normal, and he is waiting for the staff to serve dinner. Dogtown Abbey