Det är tur att lillen fortfarande är bortrest för det råder renoveringskaos här hemma. Pappa har varit och hjälpt mig arbeta. Vi har monterat nya kontorsmöbler, spacklat, slipat, målat tak och väggar. I morgon börjar jag flytta in i ateljén igen, tack och lov.
Jag har aldrig varit borta från Bertil så här många dagar förut (sju dagar alltså) och nu känns det verkligen i kroppen. Ligger och tittar på bilder av honom innan jag somnar. Som om jag vore nykär i en kille.
haha, vilket härligt foto i tavlan!
Säger också härligt foto på Bertil. Nu kan du snart börja andas ut och njuta av ditt fina arbetsrum. Och som grädden på moset så har du snart både man och barn hemma underbart.
Det är jobbigt att vara ifrån de där man älskar, även om man längtar efter det innan och kan se fördelar under tiden. Men jobbigt är det ändå när den efterlängtade ensamheten upplevs tom.
Det är underbart att längta också<3
Så fint! Jag hoppas att det blir så för mig om jag får barn, att den där stora kärleken överbryggar frustrationen och tröttheten som jag tänker mig kommer med på köpet. Så man orkar ta sig tid att skapa ett roligt minne av en skrikande unge, till exempel. Du är bra du, Clara. Tack för en så fin blogg.
Snygg bild! Magisk på nåt sätt.
Fy tusan vilken underbar bild på lillkillen som arg, den bilden kommer han små muttra övernär han är bortåt 10 -Varför tog du den bilden mamma? Ja visst kan man likna kärleken och saknaden eftet sina barn med en nyförälskelse, varje sekund värker i kroppen! Kram Lina
Otroligt häftig bild på lille Bertil!
Minns tillbaka.. Saknad kan också vara gott, om man ser slutet på den…
Skulle vara kul att se hur resultatet av renoveringen ser ut sen.
Det är så det ska kännas när man är borta från sin lillprins! Hoppas ni ses snart igen. Ska bli spännande att se hur det blir när renoveringen är klar!
Bra gjort, att du kom igång med arbetsrummet. Nu är snart bara den trevliga delen kvar… att få struktur och ordning på allting… Lycka till!
Älskar tavlan. Och jag tror jag förstår din saknad, även fast jag inte har varit borta från min son längre än en halvtimme.
Sju hele dager uten barn… Først tenker jeg at det skulle være herlig; å få sove hele natten og slippe bråk om mat, bleier, tannpuss og legging, men… Nei. Sju dager er forferdelig lenge. Virkelig forferdelig lenge. Når han kommer hjem kommer du til å kose ham aldeles i stykker!
Förstår dig! Man kan inte sluta fantisera om att få pussas och kramas. Och oj vilket pusskalas det blir sen. Skönt att få längta lite.
Ja, sju dagar är lång tid när de är så små. Mysigt att ses sen när killarna kommer hem.
Det skulle vara jättekul att få se hur fint du får det när renoveringen är klar.
/Anette R
Vad jobbigt det är, I know! Men vad fint att du får en nyrenoverad ateljé! Och snart får ni kramas igen och du får möta glitterögon och du får blöta kindpussar.
Säger som så många redan har sagt, fantastisk bild i tavelramen!
Det var strongt gjort! Så länge har jag aldrig varit ifrån mina!
Hoppas på bilder från er renovering sen
Vilken härlig bild! Fördelen med att uppleva saknad är att man förstår hur mycket en person betyder för en.
Kan tänka mig att det är extra jobbigt att vara ifrån sitt barn!
Du Clara är en duktig fotograf med rätta känslan när det gäller att fota barn inga uppstyltade tråkiga barnfoton som man får när man går till en atelje- fotograf.
Håller med många före mig, underbar bild att rama in. Att inte alla är stöpta i ”le vackert” =)
Haha
helt underbar bild på väggen!
too cute and lovely =)
I’ll be happy if you check out my blog too=)
Hoppas det inte dröjer allt för länge innan B kommer tillbaka
Kan du inte visa före o efter-bilder på din ateljé?
Gud vilken underbar bild!
På nätet tycker jag att det är viktigt att tänka på barns integritet. Hur tänker du kring det Clara? (med tanke på att du har en av Sveriges mest lästa bloggar)
Ja det håller jag helt med om
Jag kände personligen att denna bild klampar lite på barnets integritet, men vart gränsen går är ju så olika. Jag är ju dock av den sorten att jag skulle inte lägga ut bilder överhuvudtaget på mitt barn om jag hade en blogg som många läser, men för många andra är det ju helt ok…
Jasså det tycker du? På vilket sätt då?
..Sen hoppas jag att du inte tycker att jag är otrevlig för att jag vill diskutera en fråga som jag tycker är viktig. Jag skriver inte för att vara dryg. Jag gillar din blogg och tycker oftast att du skriver vettiga saker.
Du loui jag tror inte du är rätt person att tala om för Clara vad som är rätt och fel. Det sköter Clara om så bra själv. Bloggar är full med pekpinnar när den grå massan är ute och kommentera för att göra sig lustig. Ha det så bra loui
Jag tycker att jag var ganska tydlig med att det var min personliga åsikt.
Sen varför? Jo, för att jag är bekymrad över fenomenet att så många lägger ut bilder på sina barn så mycket. funderat vad barnen kommer att tycka om det när de blir större? Jag tänker att när man är arg/ledsen/frustrerad vill man nog inte vara med på kort. Sen vill jag inte tala om för Clara vad som är rätt och fel, men om man reagerar på något som måste man väl kunna diskutera det? Jag vill inte kritisera Clara, jag är bara bekymrad över detta fenomen och hur det kan påverka barnen i framtiden och hur det påverkar oss vuxna. Varför vill vi visa våra barn på nätet? Jag tycker att det är viktigt att folk reflekterar över det.
Ebba von Sydow visar och berättar om sin lilla dotter på bloggen—precis som Clara om lille Bertil detta är ett litet trevligt inslag bland så mycket annat dom visar och berättar om. Clara har nog full koll på vart hon ska sätta gränsen. Det behöver vi nog inte bekymra oss om.
Vilken ursöt tavla! Haha men han ser inte så lycklig ut över att vara modell
Håller så helt med Loui, det finns mycket att önska inom det området som borde vara endast i familjealbumet. Inget barn blir tillfrågat, ja de kan ju inte prata som nyfödda än mindre vet de att tusentals tittar på dem, ja många fler kanske, laddar ned deras foton och dessutom verkar småbloggare;-) såväl som storbloggare,-) alldeles ha glömt att Blogger äger alla foton och gör vad de vill med dem. Copyright finns det inget som heter hur mycket det än skrivs på foton eller inlägg. Tänk efter före! Ett råd!