Men behöver inte mycket vilja när man är ute och går med barn. Bara ställ ner dem och låt dem gå och följ efter och se vad de hittar på.
Kasta sten i dike. Snurra runt runt på stället. Ropa ko ko med ljus röst. Försiktigt plocka upp en pinne, slå sig själv i huvudet för att få reda på hur det känns. Peka på en kråka som flyger över himlen. Sträcka sig efter en fjäril som försvinner i en buske. Välja ut ett höstlöv bland hundratusen andra, som förundrat lyfts mot solen och betraktas som en ädelsten. När hela världen är ny är allting lika spännande.
Världen är underbar ur ett barns synvinkel. Jag är alltid full av energi efter en stund med småttingar!
Fantastiskt fina bilder! Med vilken typ av objektiv är de tagna? Eller har du fått till den oskarpa effekten med hjälp av Photoshop?
Ååå underbara underbara clara! Du får mig att vilja skaffa barn på stört! =)
Ja visst är det underbart..det är bara att följa efter på upptäcksfärd. Ha det gott. /Anna
Så fint skrivet. Min lilla groda ät bara dryga 6 månader men i vår hoppas jag han kan gå och upptäcka världen. Längtar! De små liven alltså… mammahjärtat blir varmt!
haha är det bara mitt barn som inte omkring som i en dröm och är förundrad? Det känns mest som vi springer, skrattar, skriker och ramlar när vi är ute. Barnet föredrar sandlådan framför skogspromenader (till mitt förtret) och adrenalinkickar i gungan framför vackra höstlöv. Men visst, vi pekar på kråkor och kor också. Och barnet jagar busiga katter medan jag alltid lika förskräckt jagar barnet.
Men jag älskar fart och fläkt så det är väl tur att mitt barn också gör det!
Här är en till med modell livligare barn
Känner inte riktigt igen mig i beskrivningen
vem har sagt att det inte är fart? Det är en JÄDRA fart. Ovanstående händer på dryga minuten =)
haha, ja det kan jag tänka mig! Härliga bilder. Vill också gå på upptäcksfärd nu;)
Finaste mössan!
<3
Clara! Vad tycker du om det ohyggligt dumma påhittet att låta amerikanska försvaret övningsbomba i dina trakter?
Men snälla Clara inte ska du ha Convers på ett så´nt litet barn?
De e verkligen INTE bra för ett barns växande fötter,dom e platta å INGEN uppbyggnad als i hålfoten det som är så viktigt på små barn att dom har riktiga uppbyggda skor
Är det så farligt? Bästa är väl att gå barfota, ingen uppbyggnad under hålfoten alls då…
Kära majblomma. Vill du vara vänlig och sluta lägga dig i hela tiden? Du lämnar så många kommentarer och nästan alla innehåller någon anmärkning kring hur jag sköter mitt barn. Sköt du dina egna barn så sköter jag mina.
<3 !!!
”There’s a special Place in hell för woman who does’nt help other woman” tillspetsat men budskapet är heligt
WORD, Clara:-)
\o/
Jag forstar verkligen inte att manniskor har tid att sprida dalig energi till andra, hall den for dig sjalv! Maste vara jatte jobbigt att leva sadant liv.
Ga && plocka nagra majblommor sa kanske ditt liv blir lite roligare
Vilken fin jacka Bertil har! Ja hela outfitten är väldans fin.
Vad kul att du tycker det! Det är min mamma som sytt jackan =)
Jag kunde nästan svära på att det var en liten fjällräven. Vad duktig din mamma måste ha varit, men det har jag redan förstått sen innan
Jag tänkte precis samma sak idag när E och jag gick till affären. En promenad som utan honom tar ungefär 2 minuter tog säkert 25 idag. Och jag njöt av varje sekund.
Du tar fasligt fina bilder! Och ungen är ju så söt. Jag kan tänka mig att följer man sitt barn på det här sättet, tar man sig den tiden, då får man tillbaka sin barnsliga ”mindfulness” och ser varje stund i världen. Goda ting, det.
Fortsätt skriv, Clara! ”Välja ut ett höstlöv bland hundratusen andra, som förundrat lyfts mot solen” …
(Det är något av det vackraste – ljuset – älskar att läsa om det)
Åh vilka härliga bilder Clara! Och vad vackert du skriver. Vardagspoesi när den är som bäst /Lina
Så underbart! Vi vuxna borde se världen ur barnens perspektiv. Synd att vi förlorat den förmågan. Jag försöker hitta den igen.
<3
Få sysselsättningar håller en i nuet som tillvaron med barn. En härlig mindfullness-träning kanske?
Som en liten tant sa när hon passerade mig och sonen (2,5 år) på väg hem från förskolan: 300 meter på 3 timmar!:-) Och så är det ju. Han måste göra värsta parkour-tricken på varenda sten, bänk och trappa:-)
Åh vi gjorde precis det där igår. Hällregn, vattenpölar och det var den roligaste dagen på länge. Det är det som jag älskar med att vara ute, dom får gå hur dom vill, pilla på vad som helst, klättra på vad som helst, ja nästan iallafall
Och du min skrutt simmade bokstavligen i en pöl igår och var genomsur, inte ville han gå in för det. Och hör och häpna han lever idag med! Och det gör Bertil också trots tygskor 
Kram på dig
mys! Längtar så efter att min lille son vill ut på upptäcksfärd, just nu hasas det fram så nu är det upptäcksfärder inomhus som gäller.
Snacka om mindfulness! Där har vi vuxna mycket att lära! Och jag tycker hela Bertil är fin, med mössa, skor och jacka! Kram!
Samma sak när jag gick ut med min katt i koppel en månad förra vintern. Det var nosa på allt, sitta stilla länge under stor gran, peta i murens sprickor… Well, jag fick en ny meditation att tillgå! Alla tankarna försvann när fokuset var på alla de små ting som min katt upptäckte. Återmindes detta när jag läste ditt inlägg. Nya perspektiv, särskilt från de som är små och ser en helt ny värld utanför hemmets dörrar, är underbart och ovärderligt.
Och jag som får uppleva det dubbelt,fast min äldsta redan är 4år..lika intresserad som minstingen ,härligt!
Ja visst är det härligt att upptäcka världen på nytt med barnen. Jag fick mitt första barnbarn för 10 dagar sedan och är så glad!
åh vilka fina bilder. Min lille bebis är 4,5 mån och jag ser fram emot när han och jag kan gå ut i skogen och spatsera…fast det är rätt mysigt att bebisgosa också!
Visst är det så! Ibland får man påminnas om att de små sakerna är stora, tack vare barnen.
Underbart vackert!
http://pernillabredolt.com
Jag älskar dagar som jag tar i ett barns takt utan något som ska passas eller när man har riktigt gott om tid. När man strosar hand i hand, stannar och tittar på snigeln som masar sig längs vägkanten eller kastar en pinne i en bäck på ena sidan av en bro och väntar med spänning på andra sidan att den ska dyka upp. Underbart!
Åh så vackra bilder. Helt ljuvligt. Jag önskar jag kunde smita från kontoret och gå ut på en upptäcktspromenad i vackra höstskogen. Jag blir så glad av din blogg, Clara. Och din söta unge!
Clara, för mig så är det här inlägget det vackraste du skrivit här i bloggen! Jag blev glad ända från tårna! Älskar barn och önskar så att jag hade ett eget, men tyvärr har livet inte gett mig ett än… Han är verkligen fin, din Bertil och jag fullkomligt älskar hans outfit! Särskilt jackan.
detta var det finaste jag läst! barn alltså! Där har vi mycket att lära ifrån. Tack Bertil.
Hejsan!
Jag undrar över tv-programmet där du hade Hanna Hellquist på besök hemma hos dig. Var och när sänds det egentligen?
Höstkram från södra Sverige!
Hej Clara, vore kul att se vad du tycker om Lady Dahmer inlägg om religionsfrihet som legat framme några dagar?
Vilken fantastiskt upplevelse, att få vara med och se ett barn upptäcka världen
kram från Ystad
Underbara bilder och väldigt vacker text. Jag längtar tills mitt barn blir stort nog för sådana promenader (konstigt nog längtar jag allra mest till att få ta på regnkläder och plaska i vattenpölarna).
Men det är mycket som ska upplevas och njutas av innan dess. Ja jösses, hen ska ju bakas färdigt i magen ända fram till vårkanten!
Kram på dig!
Visst är de underbara! Min är likadan.
Härligt – fick mig att tänka på en fin psalm:
I en värld full av kosmiska under
ser barnet det vi inte ser.
Ett löv som en vindpust gjort sönder
blir en ängel som dansar och ler.
”Ser du änglarna, pappa, som dansar?
Hör vilken vacker musik!”
ropar barnet och spelar på harpan
med strängar av garn på en spik.
Men vi ser inte lekarnas mönster,
vi hör inte låtsasmusik.
Vi har bommat till våra fönster
mot glädjen som var så unik.
Så dansa med änglarna, dansa mitt barn.
Lek medan lekarna finns.
Sjung till din harpa med strängar av garn,
så länge du sångerna minns.
En dag skall du finna att alla är barn
i en större men klarare lek,
där alla får dansa bland änglar och garn,
där ingen har tid med nåt svek.
(Per Harling. Sv Ps 745 i psalmboken).
Och jag kom att tänka på den här tjohejiga barnpsalmen (vet inte vem som skrivit den dock):
Bara den som vandrar nära marken
kan se dina under, Gud.
Bara den som vandrar nära marken
kan se dina under, Gud.
Låt oss aldrig blir så stora
att vi inte ser de små,
larven som kryper och myran som stretar
och barn som lär sig gå – nej!
Ja den är också bra (och mycket sant innehåll!) – den sjunger jag ofta med min lillkille.
Blir varm i hela själen av de där få meningarna, med oändligt stort innehåll. Jag ryser och jag uppskattar att du är en sådan ädel person och att jag får chansen att följa dig såhär på avstånd!
Hej igen Clara. Vore kul att höra vad du tycker om Lady Dahmers inlägg om religionsfrihet?
Du beskriver det helt fantastiskt. Tänk om man vore så nyfiken över allt igen.
Du skriver så fint Clara!
Du är så duktig på att finna det vackra i vardagstillvaron. Otroligt vackert inlägg.
Vad stor han har blivit, killen har fått så långa, gulliga ben! Fin!
Vi borde se på världen med ett barns ögon även utan barn lite oftare! Fina bilder som vanligt <3
Enastâende bra skildrat för sâ är det ju ! Vet int varför men du fick migatt tänka pâ Jens Lapidus förstaa sidor i Snabba cash. Hans sätt att fânga sekunderna. Enastâende !
Älskar bilderna, helt klart favoriter!!
Det är härligt att se barnets upptäckarglädje!
Jag och Gerda tog en tur i skogen idag
Vi träffade 3 hundar och 5 personer och hade picknink på en platt sten. Tror Gerda tyckte det va roligt, blir nog en tur imorrn oxå
Ses på lördag förresten
Kram Kerstin <3
Haha tänk om fler vuxna betraktade världen på samma sätt. Tänk vad mycket lyckligare folk vore, för när man sre allt uppskattar man hur vacker vår verklighet faktiskt är! Det finns så mycket att betrakta och förundras över. Barn tar verkligen livet som det kommer, och varje dag ska fångas!
Alltså mössan. Så ljuvlig! Varför hade jag inte en sådan när mina var små. För det är nog inte tänka på att få minstingen – trettonårige sonen – att byta ut kepsen mot en sådan.
Hej! En effekt av att du uppdaterar din blogg så sällan är att jag har skapat ett Moment när jag ser att du lagt ut ett nytt inlägg. Jag läser det inte med detsamma utan väntar tills jag får sitta i lugn och ro och ha min Clara-moment.
Kan nästan längta efter barnbarn när jag ser dessa härliga bilder på din lille. Men mina är tretton och femton, så man får ju hoppas att den dagen dröjer lite ännu.
Åh så härligt, tänkt vad de små tingen kan betyda så mycket!
Lyckliga unge, som har en så klok mamma.
…och just därför älskar jag mitt arbete på en förskola <3
Clara, du har så fina kläder på din lilla kille. Vart köper du dom?