Jag tycker att det är väldigt fånigt när man i bloggvärlden skyller på sitt alter ego. Som att jag skulle skylla på ”UnderbaraClara” när jag själv gjort något dumt. Det finns det ju dock otaliga bloggare som gör. Deras alter egot provocerar, säger taskiga saker om andra, hänger ut folk och så vidare. Sedan skyller bloggaren på alter egot som om det vore en ursäkt. Det är inte jag som står för det där – det är bara mitt alter ego. Sedan en dag, när man tröttnar på att vara avskydd – då kan man plocka bort sitt alter ego, sticka fram huvudet och säga tittut! Ni förstår väl att jag inte tyckte sådär på riktigt? Det sa jag ju bara för att provocera!
Jag fattar inte hur det skulle kunna vara en ursäkt? Tvärtom är det väl värre när alter egot gör något än när personen bakom gör det? En idiotisk bloggare som verkligen på riktigt är så idiotisk som den framstår i bloggen – den är det ju synd om. Den kan jag känna empati för. Den som däremot är idiotisk med berått mod, för att få fler läsare, fast den egentligen vet bättre. Den är verkligen både beräknande och elak.
Känns som att det kanske blir mer och mer ”ute” att bete sig så… det börjar liksom bli gjort och omodernt. Att vara snäll känns mer inne. =)
Jag tänker lite på Linda Skugge, hur hon sågade systrarna Graaf och deras livsval (fast egentligen var det själva kroppsidealet som de representerade och hur de valde att objektifieras, som hon kritiserade). Några år senare tog hon sedan tillbaka allt och menade att hon egentligen inte var ”sån” (provocerande, uthängande och elak). Hon menade att hon bara gjorde det för att få synas och höras och få fortsätta skriva för Aftonbladet. PÅ PRECIS SAMMA SÄTT SOM GRAAFSYSTRARNA SILIKONADE SIG, STOD FÖR IDIOTISKA KROPPSIDEAL OCH OBJEKTIFIERDE SIG, FÖR ATT FÅ UPPMÄRKSAMHET OCH KUNNA FORTSÄTTA HÄNGA I RAMPLJUSET.
Man kan ju fråga sig varför folk framhäver sig på vissa vis i sina bloggar. Vad gör du exempelvis själv för att få fler läsare? Vad visar du upp i din blogg och vad visar du inte Clara? Alla har nog i en förlängning ett alter ego i sin blogg. Hur många bloggare har man inte hört säga ”ja men det är ju bara så jag skriver i bloggen, det är ju bara så jag framhäver allt där – i verkligheten har jag det stökigt, är slarvig, blir arg på ungarna osv”. Det finns nivåer av allt.
Jo, fast det är ju en sak att visa upp en sida i bloggen, och en annan att vara elak i bloggen. Vi är ju alla olika delar av oss själva i olika situationer, det är bara så det funkar. Men att vara elak bara för att tjäna något på det, typ bloggläsare, är lite trist.
oj, det känns som detta härstammar ur en specifik bloggare/blogginlägg? det har jag nog missat helt. upplys mig!
Säkert från Kissie.
Schulman back in the day?
Jag tänkte direkt på Schulman. Tycker väldigt illa om honom efter det. Nu är han så trevlig men elakheten finns ju där. Inte OK.
Hanna Widerstedt var men i Hallå P3 härom dagen och körde precis sånt här resonemang. ”Min privatperson är ju mycket snällare, än bloggaren Hanna. Hon vill ju provocera”. Så makalöst fegt!
Word! Som man säger.
Jag instämmer, vet inte direkt vem eller vilka du pratar om eftersom jag är totalt ointresserad av den typen av bloggar men som sagt, jag håller med.
Åh vad jag håller med! När ska folk inse att internet faktiskt är verkligheten och att man är precis lika ansvarig för sina handlingar där som när man befinner sig i den mer fysiska verkligheten?
Bra sagt, Mella! Online är inte ”något annat”, allt är social samvaro.
Instämmer! Kan man inte få läsare på annat sätt borde man nog ge upp bloggandet. Tänka på framtiden istället.
Den istället för hen, helt rätt om du frågar mig
Får mig osökt att tänka på Ugglas låt ”Johnny Balle”…
Haha! Samma här!
(”Det var faktiskt Jonny Balle som sa…”)
For en utrolig herlig blogg du har!
Hit vil jeg tilbake!
Absolut. Och det här tycker jag också att man ser mycket i så kallade ”krönikor” (sätter ordet inom citationstecken eftersom jag inte tycker att det handlar om krönikor, i ordets rätta bemärkelse), framför allt i kvällspressen. Skribenterna, upplever jag, gör exakt det du tar upp och skriver medvetet stendumma/provocerande saker. Jag förutsätter att det beror på att de är anställda för att generera klick/få fler läsare på de här sajterna men det är ju en klen ursäkt. Det är för övrigt också analogt med ditt inlägg: man gömmer sig så att säga bakom sin byline. Det blir någon slags fantasiperson lite, som skrev det dumma. Själv är man oskyldig. Och om man inte lyckas övertyga om att man själv är oskyldig så kan man alltid hävda att alla andra har missförstått. Det är vanligt: ”Du/ni missförstår mig….”
Nu skulle man ju kunna skratta åt det här eftersom det oftast framstår som mest korkat. Men tyvärr går det ofta över i rena elakheter/okänsligheter. Det är en skrämmande utveckling att man är beredd att ta till vad som helst för att synas/läsas.
Det är ju så otroligt rätt! You Go Clara!
Jag tycker det här liknar lite något som jag försöker lära våra barn. Nämligen att man inte kan komma undan med att säga ”men jag skämtade ju!” Man man nämligen inte vara jätteelak mot någon och den blir ledsen och sen ha som en ursäkt att plocka fram: ”det var bara på skoj”.
Så glad jag blir när jag läser detta. Upplever att det trampas på många tår i försöken att ”skoja”. Önskar dig varmt lycka till=)
Det har jag helt missat – kanske tur det. De bloggar jag läser är verkligen inte på det viset. vore intressent att få se..men bara intressent. I detta sammanhang blir det ju fel att vara nyfiken och fråga på vilka bloggare som gör så….
Fia
Jag håller med dig om att det verkar vara lättare överhuvudtaget via internet att vara elak.
bra sagt! tummen upp för detta inlägget.
Något som är riktigt osmakligt—- är personer som hänger ut en närstående och skriver om personens hälsotillstånd dag för dag. Sen när den här personen har gått bort så står det fortfarande kvar. Alla kan gå in och läsa vad som står. Osmakligt är bara förnamnet.
Varför vara elak överhuvutaget. Om man nu måste vara det så borde man stå för det oxå.
Den där patetiska taktiken fungerade ju utmärkt för Alexander Schulman,
Och den lär ju fungera igen så länge det finns bloggläsare som går på det..
Märkligt det där. När människor skriver under med sina riktiga namn så är det kramisar och ljus och kärlek och njuuuuuuut! och finaste och bästa.
Och sen kryllar det av anonyma bittra elakingar. Jag är helt övertygat om att de är samma personer. Läskigt.
Hamnar jag på em dylik blogg återkommer jag aldrig. Jag vill inte öda min tid på dem. Tacka vet jag din och många andra fina som förmedlar positiva, mysiga och glada känslor samt matnyttiga tänkvärdheter och lite recept. Det lägger jag gärna tid på.
Alex kanske är elak ibland men jag tycker om honom. Inte hans elakheter men jag försvarar honom alltid eftersom han på något sätt skriver så han fångar något. inte alltid. jag vet och just nu vet jag inte alls vad han gör men i jämförelse med en många bloggar och ”skribenter” är han ett guldkorn. Men har han varit dum mot dig ska han ha spö.
Hej Clara! Tänkte skriva igår. Började skriva. Men jag var så förvirrad. GLÄDJE har du så många gånger gett mig genom din blogg. Allt från gapskratt med kvarvarande träningsvärk till små leenden med en tår på kinden. Å vad jag önskar att världen var sådan. Som någon skrev ungefär: för det här är ju en del av den värld som vi lever i. Hoppas inte jag gjort dig ledsen någon gång. Kanske har jag det. Jag vet att jag gjort folk besvikna, jag har hunnit med det. Hur som helst GLÄDJE åt oss alla. Tack den som ger glädje. Man lever så länge på det.
Instämmer i vad du säger. Man kan inte skylla på ett alterego och tro att man inte har gjort något fel. Brukar vara samma personer som säger att ”de aldrig har sagt att de är någon förebild”(och därför tycker att de ska kunna bete sig hur som helst utan någon kritik) – att ha en blogg eller vara mediaperson innebär väldigt mkt ansvar som alldeles för många inte vill ta. Även om jag inte alltid håller med dig och dina åsikter tycker jag att du känns ärlig och står för dig själv och vad du är, heja dig Clara!
Tack Clara, för att du säger det där, du som stor bloggare själv. Jag har stört mig länge på det.
Det började med att någon bloggare var allmänt elak mot bloggare, hängde ut folk osv. Det gick bra för den bloggaren, som började tjäna pengar. Och där pengar finns att tjäna, finns det alltid dom som är villiga att sälja sin själ och sina vänner för framgång och berömmelse. Tragiskt och mer tragiskt att folk verkar gilla dessa bloggar.
Till skillnad från dig, Clara, är du inte ute för att göra ont med andra människor med din blogg! Därför föredrar jag också din blogg framför många andra ”kändisars”. Din blogg ger aldrig bitter eftersmak, utan efterlämnar istället hopp, tro och glädje som överförs till min vardag.
Tack för en superbra blogg. Och för att du inte sablar ned andra människor med elakheter utan istället är modig nog att faktiskt vilja göra världen bättre, med din blogg.