Det är härligt att jobba med kvinnor och mammor. Jag har med mig Bertil överallt och det är aldrig några problem. Alla fattar, alla är med på noterna. Han har varit med mig när jag sitter i viktiga möten, när jag förhandlar, han har krypit omkring på golvet när vi förberett föreläsningar. Han är med när jag gör radio och han har suttit på min rygg när jag fotat till min bok. Jag tror att han kommer att bli en social liten varelse. Cool som attan! Jag är så stolt över allt jag vågat det här året. ”Trots” att jag blivit mamma har jag inte blivit räddare och harigare. Jag har kastat mig ut, sagt upp mig, startat företag, testat nya saker och avslutat relationer som inte ger något.
Jag är så himla glad över att ha barn. Det är världens fetaste spark i baken!
Så utrolig bra! Jeg blir så glad av å lese dette. Barn er ingen hindring, barn er en gave. Riktig god helg til dere!
Instämmer!
Först tro?
Är ofta inne här. Vad du orkar och gör! Glad att få se av ditt liv. Kan lite känna… aldrig jag. Men jättebra uppmuntran har du. Tack att du skriver!
Nummer två
Nästan först. Nu till frisören.
Uppmuntrande att läsa! Jag tog min sjuveckors dotter under armen och pluggade heltid förra hösten och det funkade fint. Jag ville fortsätta leva som innan, men samtidigt vara nära min lilla tjej och det var en bra lösning för oss båda. Känns dock inte lika lätt nu när jag börjar bli klar och ska hitta jobb och samtidigt få ihop livspusslet.
Bra inlägg. Gott att läsa det du skriver!
Här får du en till spark i baken
Grymt jobbat! / Terese, sparkibaken.se
Härligt, man får en annan styrka och självinsikt när man har fått barn. Lite annat perspektiv på saker och ting.
Nu är jag inte rädd att få barn på ”fel tidpunkt” längre. Jag har förstått att ingenting är omöjligt! Tack Clara!
Skulle du inte kunna göra ett inlägg om HUR man går till väga om man vill starta ett eget företag. Skulle vara så bra att få läsa av någon man inspireras av och ser upp till. Hur vågar man satsa? Och vad ska man tänka på?
Ha en fin dag!
Du är en stor inspiration, Clara!
Bertil är så fin och han har alltid så härliga kläder! Jag blir ju alldeles lyrisk!
Vad härligt! Du är en stor inspirationskälla. Och Bertil är ju så oerhört go! Du med för den delen
Pingback: Är det så här? | Anill @ Spotlife
Härligt! Jag tycker precis likadant! Visst har du klippt lille B? Han är supersöt verkligen! Hur lyckades du med det? Jag försöker klippa min lille skatt men han rör sig oavbrutet tycker jag!
Jag har klippt liite när han sover dock… Alla tips mottages med STOR tacksamhet! 
Kramar till er båda från Malmö!
För mig har det varit tvärtom. Jag har dragit in nosen och bor mer eller mindre i huset om dagarna. Det kunde varit annorlunda och jag önskar att det var så.
Det är i alla fall fantastiskt att du känner som du gör, Clara!
Jag är som du. Vissa dagar kommer jag inte ens ut. Tyckte det var skönt ett halvår men nu när lillen snart är ett känner jag att det vore trevligt att komma igång. Men svårt när man är arbetslös…
Jag är likadan. Pga ett till en början väldigt skrikigt barn sitter jag efter fem månader fortfarande hemma och har varken gått på babysång, babysim eller någon annat av de många aktivitet jag tänkte innan min älskade son kom.
Har heller inte gått på en massa aktiviteter. Bor ute på landet så har ibland tagit bussen in till stan bara för att se lite folk. Kan lätt bli lite ensamt och tråkigt när man bara är hemma. Har tidigare känt lite dåligt samvete över att jag säger att det kan vara tråkigt, men inser nu att man som vuxen behöver lite mer omväxling än vad det är att sitta hemma, särskilt på vintern.
Åh, så fint och inspirerande skrivet! Kanske skulle man ta o skaffa sig en liten knodd ändå…
nej men nu får du sluta! jag kan inte se fler bilder på bertil, vill ju bara kidnappa honom! så söt att man smälter.
Trots att jag inte har egna barn (dock 8 småsyskon) så tycker jag också att man ska kunna ta med sig sina barn överallt. Men jag undrar: nämner du det i förväg då eller dyker du bara upp med Bertil på armen?
I vissa möten jag har suttit så har barnet varit ett störande inslag, alltså tagit uppmärksamheten helt från ämnet, vilket lett till att det tagit längre tid (med risk för att få haters nu). Så jag tänker att om man meddelar innan kanske folk är mer beredda på det och inte bryr sig alls?
Jag håller med, jag har inte tagit med min dotter mer än en gång när jag var tvungen att stämma av en grej på kort varsel (från den andra partens sida) trots att andra uppmuntrat det. Och då var jag ändå på konferens när hon var två veckor och började jobba när hon var en månad. Jag och min man har delat på ansvaret och prioriterat att gå barnfria på möten och jobba med annat hemifrån om man behövt jobba även på den tid man egentligen tänkt vara ledig tid.
Troligtvis är det stor skillnad mellan olika branscher och hur vana man är vid att ha med barn på möten. Och detta är bara en gissning, men jag tror generellt att det är mer OK om man har möten med andra mammor och inte pappor (och jag är själv i en mansdominerad bransch). Jag vill inte bli alltför mycket sedd som ‘mamman’ under arbetstid eftersom det ju tyvärr oftast inte är positivt ur karriärsynpunkt för kvinnor att uppbära en föräldraroll.
Håller helt med om att barn är en bra motivationsfaktor, jag upplever också att jag bryr mig mindre om andras åsikter nu faktiskt. Mycket bra!
Men visst finns det tillfällen då det inte passar. Möten är inte alltid barnanpassade.
Nej, det är många som blir störda och irriterade av barn i jobbsammanhang och det ska respekteras. Skulle inte falla mig in att ta babyn med till jobbet.
vad tur jag har som aldrig befinner mig i sådana jobbsammanhang!
Ja, eller ett gott val du har gjort!
Jag kan inte tänka mig att Clara är så nonchalant att hon tar med sig Bertil utan att förvarna…
Hejsan!
Vad kul att det funkar att ha med dig fine Bertil!
Själv går jag en kurs på högskolan nu och på samma kurs finns det en kvinna som förenar föräldraledigheten med studier. Bra att det fungerar för henne! Men jag kan verkligen inte koncentrera mig, det är bebisskrik, och det springs ut och in hela tiden, allting drar ut på tiden för det ANPASSAS efter kvinnan med barnet! Jag tycker inte att detta är riktigt OK. Själv har jag inga barn och ska inte ha några heller. Kanske vore det annorlunda om jag hade barn?! Men nåja, det är inte alla i omgivningen som är toleranta!
//T
Appropå radio, när är Husmorsskolan tillbaka?
Jeg vokste opp med foreldre som tok meg med på det meste og har herlige minner om å være med i alle mulige ‘voksensettinger’, det være seg selskap, jobb og fritid. Jeg tror det har gjort meg både sosial og selvstendig – det lærte meg å trives med det å snakke med folk jeg ikke nødvendigvis kjente veldig godt, men jeg lærte også å underholde meg selv hvis det trengtes. Jeg tror også det er veldig hjelpsomt å lære å forholde seg til folk i alle aldre i oppveksten heller enn å bare bli satt til å ‘leke med barn som er like gamle som en selv’. Håper virkelig jeg klarer å oppdra mine egne barn på samme vis når den tid kommer!
Grymt gjort! Du ska vara stolt över dig själv
Fin sveis på lillen! Kult at han holder en nebbtang – han skal visst bli en fixer som sin mamma
Ja, när man fått barn så ändras man och det är bara positivt
Söt han är som nyklippt 
Hittade precis till din blogg, och bara älskade det här inlägget, fantastiskt! Jag kommer att försöka hitta hit igen helt klart! Ha det gott! /Jennifer
Rätt Clara det kommer både att stärka och göra att Bertil kommer inte att ha några problem med att vistas i olika miljöer och med andra människor. Det ska börjas i tid. Fint klippt är han också nu först ser man hans söta ansikte och vackra ögon. Och du Clara är så fin i både hår och läckra kläder.
Så härligt det låter. Måste bara säga att ni är ju så himla fina dessutom^^
You go, Clara!
Roligt för dig att det funkar så bra. Självklart blir det här att ha barn väldigt olika beroende på alla inre och yttre faktorer runt en familj- för många kan barnet hänga på och vara med, för några funkar det inte. Grattis åt alla som orkar,styrka och ett rejält skydd mot att jämföra sig md andra åt alla som tycker att det inte var så lätt som de hoppAts att vara familj..
Underbara du!!!!
Jobbade som ”fackpamp” förut och hade ofta med mig mina barn. Den fackliga världen är oerhört manlig och traditionell. Mina barn var alltid välkomna kändes det som. De var aldrig i vägen utan kunde sitta och rita på möten eller så var det någon som tog sig an dem. En fördel var att det på fackliga kursgårdar ofta finns dagisverksamhet så man kan ta med sig sina barn. Barn är bara hinder om vi själva bestämmer det.
Tänk vilka band ni knyter, tillsammans i alla möjliga olika situationer, din sötis och du. Att vara förälder är verkligen det bästa.
Så himla härligt att läsa. Hoppas fler känner som du!
Jätteroligt att allt fungerat så bra hoppas 2012 fortsätter på samma sätt och att ni alla får vara pigga och krya
tycker du är så bra!
Låter underbart.. själv kunde jag inte ha med mina barn på mitt jobb eftersom jag jobbar med att ta hand om och handleda andra människor. Inte ännu iallafall. Sen då de blir större och kan ta hand om sig själv så kan det nog gå en stund.
Härligt Clara! Du är duktig du
//kram Fia
Så fin Bertil är, nyklippt och allt
Tack för din fina och härliga blogg
Du är så otroligt duktig och kreativ och Bertil SÅ söt!!!
Åh, vad fint att du döpt din son till Bertil. Jag försöker övertala min man om att det är ett jättefint namn, men han säger att det bara är gubbar som heter så… nu vet jag i alla fall ett barn som heter det!
Jag har dessutom varit smart nog att låna min man bestämma namnen på våra hundar, så när det sen blir dags för barn nån gång, då ska jag spela mitt Bertil-kort!
Du var en fråga på ”Vem vet mest idag” (Vad heter Underbaraclara i efternamn?). Otippat roligt minsann
!
KRAM
Du gör det bra, Clara. Din son får massor!
”Jag tänker ofta på allt jag fått av er,” sa jag till pappa på telefonen igår.
(Jag sa inte: ”…som den gången när du tog med mig i jobbet, hem till min kompis för att hennes pappa hade dött”. Ett minne och en kunskap. Att våga vara bara. Veckor senare sa min kompis: ”Det betydde jättemycket.”)
Ja, barn är sannerligen en gåva, tyvärr har jag inga egna än. men det dröjer förhoppningsvis inte så länge till
Att jag dessutom jobbar på förskola med massa goa barn gör ju dock inte längtan bättre!
Underbart!
Jag har precis fått barn,och jag känner redan nu att denna lilla varelse kommer hjälpa mig att driva mig framåt ännu mera, så jag vet känslan
Forsatt trevlig torsdags kväll
Marina
Han är så galet vacker!
Kan du inte skriva ett klokt inlägg om hur/när man avslutar en relation som inte ger något? En ”vän” som bara tar?
Alltså jäklar vad Bertil är lik Jakob, finns inte mycket av dig än (av vad man kan utläsa av bilderna på barnet)! Jo förresten, sötheten kanske!
Nämen har du klippt honom!
Han ser mycket piggare ut i kort hår. Gillar kortklippta barn, de slipper ha håret i vägen. Förstår inte folks om tvingar sina döttrar att ha hår till midjan när de är två år gamla…
Instämmer helt. Mina barn har gett mig eld i baken att bli klar med min examen. De motiverar, inspirerar och ger så mycket lycka att man skulle kunna spricka. Din knodd är så fin!
hej
jag läste i ditt arkiv ( mars 2008) och där lovade du att lägga upp en ljudfil med någon sång av dig… kanske har du redan gjort det – annars vore det toppenkul!!
oj, vad lik Jacob han är på den bilden!
Åh Clara, jag kan bara hålla med! Min Knut är snäppet äldre än Bertil (någon vecka bara tror jag). Därför är det himla kul att läsa om er för jag känner så väl igen mig i dina tankar och i din vardag. Jag har också gjort omvälvande val under det senaste året som en direkt följd av moderskapet, inte minst på karriärsplanet. Oerhört befriande att göra som man själv vill, strunta i andra och bara hålla sin man i handen, lukta på bebisens hår och veta varför man nu väljer annorlunda. Andra ser på en som att man är från vettet och själv ler man inombords av lycka för att man har sin bebis och sin frihet att kunna välja som kvinna och mamma.
Så herlig blogg! Du har herved en ny leser
Ja barn är verkligen en gåva, inte ett hinder!
Härligt inlägg! Men..det är väll inte bara kvinnor/mammor som är förstående? Det finns väll massor av förstående pappor ute i yrkeslivet också? =) Men jag kanske missförstod hur du menade med första meningen.
Underbar blogg, Underbar Clara!!
Jag bara undrar hur ofta din man har med sig er son när han är på möten eller gör något annat? Ignet illa menat, jag tycker att det är jätte bra att du har med dig din son och jag förstår att barnet är mer med sin mamma den första tiden, men det skulle ändå vara intressant att veta hur ofta din tar med sig sonen någonstans. För jag tror att många inte reagerar när en kvinna har med sig ett barn på möte, men jag tror inte att det är så vanligt att en arbetande man har med sig sitt barn på ett möte.
Tror tyvärr att du har alldeles rätt. Och jag tror att toleransen är högre mot kvinnor som ”måste” ha barnen med, än män som ”tvingas av frugan”…
Som barn fick min bror och jag följa med överallt. Vi lärde oss att möta alla slags människor och vi fick lära oss att vara artiga. Samma sak har jag gjort med mina barn.
Jag önskar så mycket att jag också kunde skaffa barn nu och fortsätta med min karriär som jag gör nu. Eller ja, karriär, jag pluggar. Men jag pluggar hårt och mycket. Jag hinner knappt, diska, laga mat eller ta ett andetag mellan varven känns det som, jag hinner helt enkelt inte med mig själv och skulle aldrig hinna med ett barn känns det som. Det är inte utan att jag ibland önskar att jag gick en lite lättare utbildning och kunde skaffa mig nån plutt redan nu så att den hade några år på nacken när jag börjar jobba.
Åh vilka otroligt fina och mysiga bilder på du och sonen!
Vad fina ni är tillsammans!
Lovely haircut!
Det låter underbart!
Så sant så!
Håller verkligen med dig i detta! Själv har jag gått på ”lögnen” (kanske är det mer en uppfattning men den uppfattningen uttalas ofta även av folk som inte har barn) att man ska vara färdig med sig själv, annars ska man låta bli att skaffa barn, är det många som säger.
För mig är det nu livet har börjat! Tack Gud att jag fick barn till slut, säger jag bara. Jag har blivit som en annan person. Hel, kan man säga. Stark och tillfreds med mig själv. Orädd.