Jag har flera gånger under min graviditet hört människor som sagt; hur vågar du inreda en barnkammare innan barnet är fött, tänk om det händer något? Hur vågar du blogga om din graviditet, tänk om barnet inte är friskt? Man kan ju tycka att det är osmakligt att insinuera något sådant till en havande kvinna. Men jag förstår hur de menar. Många många resonerar så. Inte ta ut i förskott. Inte hoppas för mycket. Inte planera och bli besviken. Men jag fungerar inte så. Jag tar alltid ut glädjen i förskott. Det har följden att jag för det mesta är väldigt glad och känner att jag har medvind. Allting slår förstås inte in som jag önskat mig, men då är jag redan glad för någon ny sak som kanske kommer hända. Då har jag inte tid att gräma mig och ångra att jag var glad i onödan. Man kan inte vara glad i onödan. Då är man bara glad. Men man kan verkligen vara deppig, negativ och dyster i onödan. Blir livet inte skit har man ödat tid på att må dåligt och blir livet skit mår man dåligt oavsett.
För mig kommer detta tankesätt av sig själv. De gånger jag försöker låta bli att ta ut något i förskott krävs så mycket energi att jag inte bara mår dåligt innan utan även har svårt att glädja mig om det roliga slår in. För då har jag inte hunnit förbereda mig. Och inte är jag mig mindre ledsen när det tråkiga slår in för att jag buttert kan konstatera vad var det jag sa. Men det är klart – har man blivit illa tilltygad kan det vara svårt att lita på livet. Svårt att våga hoppas att man ska få något bra. Första åren efter att min mamma dött var det så även för mig. Men steg för steg har jag återerövrat känslan av att bra saker händer mig. Att jag har all anledning att ta ut glädje i förskott. Att det inte straffar sig.
Så det är så! Ta ut all glädje ni kan, medans ni kan. Det gör jag alltid – och då har jag ju mycket mer att glädjas åt, både före och hoppningsvis även efter
Vad du är klok Clara-mammsen – stor kram o babylycka! Minna
Så himla bra inställning! Jag är likadan, SJÄLVKLART kan man inte vara glad i onödan!
Grattis till bäbisen förresten, så himla fina är ni!
Stor kram från Malmö
Min kusin förlorade sitt barn precis innan det skulle födas, efter en helt normal graviditet. Hon och hennes sambo har i efterhand sagt att de är glada för den tid de fick med barnet, även om det var de nio månader innan hon skulle födas. Självklart var de jätteledsna efteråt, men de ångrade inte att de varit glada under graviditeten. Jag håller med dig, det går inte att ta ut en massa i förskott, hellre må bra än dåligt ”i onödan”. Ha det fint med din lilla familj!
Vi miste också vårt första barn i samband med förlossningen efter en normal graviditet och har samma känsla som din kusin. Varför ska man vänta med att köpa grejer och glädja sig innan barnet är fött. För vår del blev det en bearbetning att packa undan grejerna efteråt. Sedan är jag jättetacksam för den graviditet jag hade. Det är ju det jag har att minnas av Elliot. När vi sedan fick Mille gladde vi oss också i förväg. Håller helt med inlägget, man kan inte hålla glädjen inne för att man är rädd att såras. Man blir sårad ändå, och varför ska man inte få vara glad när man vill vara det?
Http://hosroos.blogspot.com
Du är så klok Josefin och jag kan bara hålla med. Vi fick nio månader och dem är vi glada för. Om det fruktansvärda händer, så händer det bara, oavsett hur man varit under graviditeten. Så var glad!
åh vad jag behövde läsa detta. jag jobbar så hårt för att lyckas skaffa mig samma tankesätt som du beskriver.
på något sätt är jag omedvetet orolig för att det ”straffar sig” att ta ut någonting i förskott, att jag ”jinxar” hela grejen och vågar inte tro på att det ska hända något bra, eller ens glädja mig, eftersom jag vet att smällen blir så mycket hårdare när man faller från höga höjder.
jag inser att mitt tankesätt präglat många av mina val och icke-val. jag inser att jag skulle kunna vara där jag vill vara med rätt tankesätt. med lite tro, lite hopp, lite styrka i känslan av att jag förtjänar de bra sakerna. att jag inte behöver göra mig förtjänt.
jag önskar att jag kunde tysta min inre kritiker, stänga av min malande oro, rasera mina inbillade föreställningar om att jag på något sätt inte förtjänar lycka.
tack för att du skrev det här, det kommer jag att spara och ta fram och läsa ofta ofta. för jag tror och hoppas att man kan förändras.
Här är jag samma-likadan
Jag önskar att jag hade samma inställning som du, Clara. Men varje gång jag vågar så får jag ett bakslag och lyckas inbilla mig att de BARA var för att jag tog ut glädjen i förskott.
Men så är det som du säger, när det väl är säkert (vilket jag väldigt sällan tycker att det är) så finns det inte riktigt ork att vara glad heller.
Mera mod 2011, får kanske bli mitt nya motto…
Emma: Jag tror helt enkelt att vi måste släppa den där jinxtanken. Det KAN ju inte vara så att ngt går fel bara för att man inte varit tillräckligt orolig. Mera mod 2011 blir mitt motto också. Vi är värda att må bra!!!
Skön och klok inställning. Våga vara glad!
Helt rätt! Har en liten skylt där det står ”Hellre ta ut glädjen i förskott än att inte glädjas alls”. Jag försöker sikta på att ta ut glädjen före, under OCH efter
Och vara sorgsen besviken eller ledsen bara då man riktigt måste. Grattis till er söta bejbis!
Klokt. Min morfar har alltid sagt till mig. ”Ta ut glädjen i förskott för sorgen, den kommer ändå”. Och jag har verkligen tagit till mig de orden. Tack morfar & tack Clara!
Så sant så sant!! Jag försöker också tänka så. Mitt eget motto är: ”Den som kan glädjas över litet, har mycket att vara glad över” Det vill jag leva efter.
Så bra skrivet. så har jag tänkt länge men inte fått några ord på det. tack för det.
Underbar inställning du har, Clara! Tycker absolut man ska ta ut gädjen i förskott! Jag gör det, och ”målar fan på väggen” ibland. Tror i regel gott om alla och försöker att inte vara misstänksam. Men som sagt, han man blivit bränd av livet kan det vara svårt. ”Every cloud has a silverlining” Puss på dig, Clara!
Även jag fick en kylig sak att blogga om igår! Kika gärna in! Kram!
Vad avundsjuk jag blir på dig som har en så positiv inställning som kommer av sig själv, jag jobbar som tusan för att stoppa mina ”katastroftankar” om hur dåligt och fel allt kommer att bli och att ingenting ändå kommer lyckas. Undrar just om man kan gå till läkaren och be dom injicera en Clara-dos?
Bra skrivet, jag tänker på samma sätt! Det var så tråkigt under graviditeten att höra sådana kommentarer. Jag tror dessutom på att om man hela tiden förväntar sig att dåliga saker ska hända så gör de till slut det! Sorgen/motgången/olyckan blir ju inte mindre om/när den väl kommer för att man gått och väntat sig den länge?
Livet är fullt utav upp och nedgångar, tunga perioder och lyckliga perioder. Om vi inte kan njuta utav lyckan när den är hos oss utan att tvivla på den, eller hela tiden vänta på att den ska ta slut, då är vi ju bara olyckliga hela tiden? Vem vill leva så?
Ja, jag blir också ibland lite rädd att jag ”jinxar” när jag säger högt hur lycklig jag är just nu, hur totalt underbart det är att vara nybliven mamma, hur tacksam jag är för det har jag i livet nu, för jag värderar det så högt och vill inte att det ska försvinna. Men jag motar bestämt bort ”jinx-tankarna” för jag vill njuta! Jag vill vara lycklig! Vem är jag om jag inte tar vara på lyckan när den är hos mig? Denna gåva.
Ska man inte heller drömma för tänk om det inte slår in?
Att drömma om drömmar är ju halva njutningen, för i drömmen kan allt slå in!
Överhuvudtaget, en lite mer positiv inställning i livet och ett större fokus på det som är BRA i våra liv tror jag vi alla skulle må gott utav. Och som du säger, förvänta oss bra saker! Då kommer de!
Kram på er lilla familjen
Veronica
Klart man ska vara glad och se fram emot bra saker! Det är alldelens för mycket Jante som styr i vårt fina långa land.
Gläd dig åt det du kan!
Våga hoppas!
Annars blir det bittert och tråkigt.
Visst kan det komma bakslag, men ta de då – att aldrig kunna glädjas och se fram emot saker måste vara själadödande.
Så här ska man absolut inte tänka:
”Ville vi bli lyckliga, vore det lätt ordnat. MEN vi vill bli lyckligare än andra, vilket är svårare, eftersom vi tror dem vara lyckligare än de är.”
(Montesquieu 1689-1755)
Lev livet utan fallskärm!
Det var väldigt bra skrivet. Jag gillar att vara positiv. Det hjälper väldigt mycket, även i stunder då man kanske inte mår som bäst. Men jag själv känner att jag klarar av saker bättre om jag försöker vara positiv… även i förskott.:-) Stina
Så himla sant, jag är helt med dig!
Tack Clara. NU lärde jag mig någonting. Kloka ord. Det är ju så enkelt egentligen men samtidigt så svårt. Jag gillar denna mening lite extra. ”Jag tar alltid ut glädjen i förskott.”
Clara
Efter förlossningen, har du märkt av depression? Kanske låter konstigt men kan du inte skriva förlossningens / graviditetens baksidor
Jag förstår inte hur nån kan klaga på att du är glad i förskott. Jag beundrar människor som har den förmågan, jag fungerar inte så, tänker alltid negativt men skulle så gärna vilja tänka positivt istället. Så ta vara på den förmågan, alla äger den inte!
Vårt barn skulle födas i mars och till jul önskade vi oss saker och kläder till honom. Många undrade hur vi kunde göra det med nästan 3 månader kvar tills förväntad födsel – tänk om det händer något? Ja, allt kan hända och detta även efter att barnet fötts. Jag tror inte att vi skulle bli mindre ledsna om det hade hänt något och vi inte hade skaffat en massa saker. Liksom ”åh vilken tur att vi inte lagt en massa pengar på kläder och leksaker” ehhh, nej. Oavsett vad man köper så sitter planering och förväntan i huvudet, det kan man inte ändra på.
Bra inställning!
Ännu än gång kan jag inte annat än hålla med i dina ord Clara! Så rätt och så svårt. För det är nog så det är, svårt… Fast jag tror inte att det finns en enda människa som egentligen ångrar att den varit glad och varför ska man oroa sig för något som man inte vet ska komma?
Åååååh vad härligt skrivet! Vad glad jag blev av det här!
I tider som dessa blir jag ofta deprimerad och att tänka positivt är svårt trots att jag är en glad person vanligtvis. Speciellt nu när jag är tillsammans med min Prins så kommer ofta tankarna om att det ska ta slut och att han inte ska vilja vara med mig och sådär. Vintertider och mörka tider är inte bra för mitt välmående men med ditt glada inlägg så kommer jag kunna kämpa lite hårdare.
DET FINNS JU SÅ HIMLA MYCKET ATT AVRA GLAD FÖR!
Bra skrivet och tänkt!! Om man ”tar ut glädjen i förskott” får man ut glädje av allt, även om det ”skiter sig” på vägen! Om man däremot ”tar ut sorgen i förväg” som många gör, får man inte annat än oroa sig…
/*
Hej,
Klart man ska ta ut glädjen i förskott. Det värsta som kan hända är att man fått vara glad i onödan, klart mycket bättre än att ha varit sur i onödan .
Kram Maria
Kloka ord. Jag är nog dessvärre en sån där negativ person som ingen vill vara riktigt. Men det är svårt att inte oroa sig. Svårt att inte tänka what if… Men du har så rätt. Bättre att vara glad i onödan än att oroa sig i onödan. Glad är fortfarande glad och båda sprids lika snabbt.
Tack för en bra blogg :*
Du är så klok, tack för att du delar med dig!
Dette var så lurt skrevet at jeg har lyst til å henge det på veggen min! Takk!!
Det är klart att det är lätt att skriva och tänka så nu när allt har gått bra. Men det är inte så lätt när man har flera missfall bakom sig, det är tungt att ställa om sig igen och alla de planer och tillfällen (UL, Förlossning, familj, bebis) man tänkt, fantiserat och längtat efter, som ännu en gång går i stöpet. Jag är så trött på att höra att jag inte ska oroa mig, eller att jag denna gång ska se till att njuta. Alla har inte de premisserna. Jag tänker oroa mig, jag tänker noja, och jag tänker njuta i min takt. Inte förr eller senare.
Precis det jag skriver – det är jättesvårt att känna så när man blivit tilltygad och sviken av livet. Jag förstår att du känner så, så skulle jag kanske också känt om jag var i dina skor. Hoppas att det ordnar sig till det bästa för dig! (förövrigt vill jag tillägga att jag inte gillar när man lägger skuld på någon som oroar sig. Jag har hört människor argumentera för att man kan ”oroa sig till ett missfall” och därigenom, indirekt, säger att man får skylla sig själv för att man inte kan få barn. Otroligt hemskt sätt att resonera på som skuldbelägger människor som redan har det jobbigt)
Helt enig, Klara. Som om man selv får stå for absolutt alt det vonde som måtte skje av sykdom og uflaks. Det er en sånn innstilling man hører hos dem som har forlest seg på The Secret og lignende bøker. Da faren min var syk og jeg ville fortelle at jeg var lei meg or redd, var det noen som sa ‘Hysj! Du må ikke si det! Du skal ikke tenke på at han er syk eller kan dø! For da blir det kanskje sånn.’ For noe sprøyt. Aldri om jeg ville søkt trøst hos vedkommende igjen. Men at livet blir bedre om man er positiv og glad og har tro på at det meste ordner seg til slutt, det tror jeg på. Ellers ender man opp med langt flere dager med bekymring enn glede når alt kommer til alt.
Det finns så mycket pessimister här i världen, att man ska förbereda sig för saker hela tiden. Så blir man inte lika ledsen? Jag berätta för världen direkt när jag visste jag var gravid, varför ta ut saker i förskott … i fall det händer något? Jag försöker lugna andra gravida vänner till mig som blir oroliga och inte vågar köpa vissa grejer för tidigt osv. Man kan inte tänka så, då blir man dum i huvvet. Man ska vara glad för det man har, och inte stålsätta sig för händelser man inte vet kommer hända. Händer någonting så får man handskas med det då. Det handlar inte om att ta saker för givet! Men det är oerhört dumt att gå runt och trippa på tå för någonting som kanske kan hända. Varför? Tänker vi så med allt, så kan vi faktiskt inte göra någonting…
Du har rätt.
Du anar inte hur välbehövliga dessa orden var för mig just nu! Inser att jag på sätt och vis går och är deppig i onödan, i väntan på om en stor sak i mitt liv ska bli bra eller gå åt helvete… Det är svårt att vara positiv när man varit med om mycket jobbigt, precis som du säger, men jag ska ändå försöka att ställa in mig på att detta kommer att fixa sig. Tack!
Det känns extremt skönt för mig att höra att du, efter din mammas död, orkade komma tillbaka till den positiva människa du är. Min mamma dog för ett halvår sedan och min pappa gick bort för en månad sedan. Livet känns riktigt jävligt just nu. Men jag mår bra av att höra att det kommer att bli bättre, att jag kommer att kunna njuta av livet fullt ut igen om några år. Tack!
på posten där jag bor står det på väggen;
”hälften av det du oroar dig för händer aldrig, och den andra hälften händer ändå, så varför oroa sig”
tänker ofta på det och tycker att det är lite synd att det är så många som är rädda för framtiden.
stort grattis till familjelyckan förresten!
Himla bra inställning, en riktig positiv tankeställare fick jag!
Klart man ska njuta av livet hela tiden, varje dag. Att njuta av sitt barn är ingen synd, barn är ALLTID en gåva, i magen och efter födseln. Så NJUT, här och nu och i framtiden av din fina dotter och att du mår så himla bra! Det är du värd!
Och vi andra också, att må bra och njuta är viktigt!
Fantastiskt skrivet! Sån är jag också! Heja optimism
Hej Clara,
Mycket klokt skrivet! Jag fick själv en liten dotter för fyra veckor sedan och tacklades mycket med tankar som ”tänk om det inte går vägen” eller ”vågar man handla något till bebisen, tänk om…” under graviditeten. Tillslut intalade jag mig själv att om det är inte är någon idé att ödsla energi och tankekraft på något som man ändå inte vet något om och inte kan påverka. Dessutom, om det skiter sig, så blir man lika ledsen om man inrett ett barnrum, köpt barnvagn eller handlat barnkläder som om man hade avstått från det. Alltså: lika bra att glädjas för stunden, framtiden vet vi ingenting om!
Ja, så känner jag med. Är en obotlig optimist som ofta får ”highs” men ytterst sällan ”lows”. Maken säger att det är som att åka på en berg-och dalbana som fastnat högst upp..!
Jag kunde heller inte förstå dem som vägrade att köpa eller ställa iordning något innan barnet var fött, eller inte ville säga något till någon om graviditeten innan v 12 då minsken för missfall ska minska. Nu förstår jag bättre. När vi fått vårt andra barn visade det sig efter två dygn att hon var född med en stor blödning i hjärnan och vi visste inte hur det skulle gå med henne. Själv började jag ta ut allt i förskott (som jag så lätt gör) och började planera för hennes begravning. Nu gick allt väldigt bra till slut, men under en period av plågsam ovisshet blev det plötsligt oerhört smärtsamt med alla saker vi skaffat åt henne. Babyskyddet som stod på vårt sjukhusrum, pyjamasen som var köpt för henne – skulle hon någonsin använda alla de där sakerna igen? Även om inte sakerna gör sorgen större, blev sakerna till stor smärta genom att så konkret påminna om alla planer och förväntningar. Förmodligen på samma sätt som den som fått missfall kan få fler smärtsamma påminnelser pga lyckönskningar och frågor från människor som inte vet.
Hur jag skulle göra om jag blev gravid igen? Självklart skulle jag förbereda och skaffa saker. Klart man ska glädja sig över det väntade barnet! Men jag förstår också om man inte riktigt vågar ta ut glädjen i förskott, det går ju faktiskt inte alltid väl. Som alltid bör man följa sitt eget hjärta.
som den kloke Emil Jensen säger: ”Ta ut glädjen i förskott, annars kanske det inte blir någon glädje!”
Så fint formulerat. Håller med dig helhjärtat, och även alla som skrivit att man ju knappast sörjer ett missfall eller dödfött barn mindre bara för att man inte unnat sig att fixa i ordning och köpa saker i förväg. Jag blev själv så ledsen av en närståendes okänsliga kommentarer när vi köpt barnvagn och fixat med hyra av bilbarnstol – att vi skulle dra otur över oss själva genom att ha så bråttom (och det är alltså det enda vi skaffat hittills…). Inte precis det man säger till blivande föräldrar som gläds över att få ordna allt för sitt lilla pyre.
Det gäller naturligtvis inte bara graviditeter och barn – sorger drabbas ju tyvärr alla av i livet, och de blir då inte mindre för att man undvikit att glädja sig medan tid var! Nej, jag är övertygad om att de som förstod att njuta och glädja sig på förhand lever ett lyckligare liv än de som valt att se pessimistiskt på tillvaron bara för det bittra nöjet att i efterhand kunna konstatera ”vad var det jag sa” när saker och ting gått snett.
Åh, tack, fina Clara! Det här inlägget var precis vad jag behövde.
Fantastiskt bra skrivet ! Jag är likadan, jag är alltid glad i förskott. Min sambo är alltid rädd att jag ska bli besviken, men som du skriver, då har man redan något nytt att vara glad i förskott för !
hej clara! UNDERBAR inställning! något annat som fastnat hos mig är när du skrev att OM det skulle gå galet med graviditeten (eller uppkörningen, eller tentan, eller kärleken eller vad tusan som helst) så vill man ju kunna få stöd från omgivningen. nu har jag aldrig varit gravid, men om jag tänker till dessa andra, mindre sakerna så har jag nog varit lite åt andra hållet tidigare, men så fort jag läste dina ord så var det så självklart. så är det! vilken eye opener. jag är glad att jag läste det innan jag (förhoppnbingsvis) blir gravid nån gång i framtiden. tack för bra blogg och än en gång grattis till skatten.
Minns när jag väntade mitt första barn för många år sen o hade köpt barnvagnen 2 månader innan födseln att det var nån som kommenterade: ”att du törs! tänk om nåt händer”
Så tänkte jag inte alls o blev förvånad hur olika man tänker. Allt gick ivarjefall bra!
Som så många andra håller jag verkligen med inlägget! Vi kunde inte hålla oss när vi fick bäbi i mage, så i v.9 visste hela Världen om det. Jag bloggade hela graviditeten igenom (bor inte i Sverige så jag bloggade för dom där hemma som inte fick klappa magen).
I v.27 fick jag en graviditetssjukdom som heter Hepatos (ytterst liten procent som får detta) men även om man var orolig till och från så hindrade det inte från att planera/boa/käpa/få osv osv.
Allt gick bra och glädjen under hela graviditeten (för att inte tala om glädjen Nu) gav en grym styrka så jag kunde skjuta Hepatostankarna åt sidan!
Så sund och underbar inställning . ”Le mot livet och livet ler tillbaka” brukar jag tänka.
Bättre att glädjas flera ggr än att ta ut ledsamheter som kanske inte kommer att ske.
Grattis till erat underverk!
Vilket härligt inlägg! Precis som det måtto min mamma (försökt) pränta in i mig: Hellre ta ut glädjen i förskott än att inte få någon glädje alls. Måste börja påminna mig om det lite oftare.
Du är klok. Dessutom, om något skulle hända barnet blir man troligtvis ledsen och besviken oavsett om man inrett en barnkammare och köpt babykläder eller inte.
Du säger så många kloka ord. Blir alltid lika glad av att läsa din blogg!
Helt rätt tänkt! Man ska ta problemen när dom kommer, därimellan ska man va lyckligt ovetande!
Alltså man blir ju bara så glad av att läsa det du skriver. Och kommentarerna här var inte heller så dumma.
Så sant! Här kan du läsa en till som tänker som du
http://www.bloggfamiljen.se/2011/01/24/veckans-lou-69/
Det kanske låter banalt, men exakt så har jag börjat tänka om jul. Lika bra att börja njuta av det i november när julpyntet dyker upp, för helt plötsligt är det första januari och julen är det minsta man vill ha, och så missar man alltihopa för att det är så mycket som ska hinnas med till julen!
Grattis till det lilla knytet!
So right!
Hej Clara!
Det här är nog en ganska privat fråga, och du behöver absolut inte svara om du inte vill, men jag undrar vilket preventivmedel du har använt dig av, innan bebis? Jag har nämligen STORA svårigheter med att komma på vad jag och min kille borde använda, vill inte fortsätta och messa med hormonerna (p-piller) även om det eg. funkar bra för mig, och kondom och pessar är ju jättebökigt. Funderar på det ena än det andra och så tänkte jag att DU som är så klok måste ha en klok tanke om det här också! Jag har läst din blogg i flera år nu, du har liksom präglat min ungdom så jag tyckte det kändes bra att fråga dig om det här också hehe. Men som sagt, du behöver absolut inte svara, någon annan i kommentarsfältet kanske har något klokt att dela med sig av? Jag är tacksam för alla inputs, tycker andras erfarenheter känns bättre och mer realistiska än barnmorskans råd!
Hej, Nu utgår jag bara från mig men jag kände efter 10 år av p-piller ätande att jag inte ville äta dem längre, ville inte ha hormonerna i min kropp. Tyckte att jag fick sämre lust av dem (vet inte om det var dem eller stress eller att man varit med samma kille i 10 år…) men efter mkt velande så slutade jag. Jag vill inte ha barn nu idag men inom ett par år o jag vill veta att min kropp funkar. Kändes bara så himla skönt när den första ”riktiga” mensen kom efter så många år. Tycker det funkar bra med säkra perioder o kondom i andra fall. Har en töntig iphone-app som loggar min mens o flaggar när jag har ägglossning så jag är extra försiktig då. Blir jag gravid ändå så är det ingen katastrof resonerar jag o min kille, vi vill ju ha barn hur som helst i framtiden. Hade faktiskt aldrig fattat (29 år gammal herregud!) att man faktiskt bara kan bli gravid de där dagarna runt ägglossningen så de andra dagarna är ju rätt safe. Nu blev det här långt men det jag ville säga är att är om du känner tvekan för hormoner ta dem inte, och är du i ett förhållande där ni någon gång vill ha barn ta dem absolut inte. Lär känna hur din kropp funkar så kan du kontrollera det rätt bra. Jag brukar säga till min kille att nu är det de där dagarna o då vet han ju om det, vi är ju två om ansvaret, så slipper jag känna att jag ska kräva kondom. (Jag har också testat p-ring vilket var smidigt om du vill testa något med ”svagare” hormoner än pillerna). Hoppas du blev lite klokare…
Tack för ditt svar! Smart det där med ägglossningskollen, det kanske borde testas! Nej jag vill också veta att min kropp fungerar, jag vet att vi är väldigt fertila i min släkt på kvinnosidan, men det är ju verkligen ingen garanti…
Jag ska definitivt kolla upp om det finns något I-phone-löst sätt att kolla ägglossning!
Måste bara fråga varför du tycker att kondom och pessar är så bökigt? Att kondom är lite tråkigt håller jag med om; därför har jag använt pessar i en väldans massa år – närmare 15 faktiskt – och tycker det är snudd på perfekt. Det är ingen konst att förbereda sig med pessaret för mig – jag har oftast på känn när det är aktuellt med sex (ja, tre barn, småbarnsår och sånt, det både kräver en viss planering och att man ibland väntar in en känsla och så pang på den;-) och då är pessaret inte ett dugg besvärligt. Kondom är ett bra komplement om det av någon anledning inte passar. Och så skadar det sannerligen inte att ha koll på sin ägglossning, som Anna skriver om också.
Kondom har jag inget egentligt problem, mer än att det inte är samma känsla, jag kan tänka mig att använda det ibland, men inte varje gång! Och pessar passar (ordlek nästan!) nog som du säger, en person som kan/bör planera väldigt bra, men jag och min kille är 21 resp. 22 och vi vill hålla det lite mer spontant, det är liksom roligast så just nu. PEssar verkar svårt också, att man ska gå runt och ha den där inne i sex timmar efter med spermiedödande medlet osv. Men nu fick jag något att tänka på iallafall!
du är en bra klok kvinna du Clara, och stark! gillar detta inlägget skarpt! det visar mig att det går faktiskt att ändra sitt tankesätt, även om det kan kännas som om den processen går otroligt långsamt ibland..
Jag är också ALLTID glad i förskott! Min bror blir alltid lika trött när jag ringer och säger att jag fått nytt jobb för han undrar alltid ”har du fått det eller TROR du att du fått det?” (det är nästan alltid ”tror” men det hör inte hit)
Jag tycker det är mycket bättre att bara få sväva runt på små lyckomoln även om det aldrig kommer bli precis sådär som man tänkte, det är ju själva drömmandet som är det roliga!
Hellre glad en gång för mycket än en gång för lite!
Önskar att jag kunde tänka som du..jag är i vecka 37 men försöker fortfarande tona ner hela graviditeten och kan inte prata om det hela utan att avsluta med ”..om allt går som det ska dvs”..Jag är så paralyserat rädd att något ska gå snett så jag kan inte låta mig själv glädjas..
får inspireras utav dig, för jag vill verkligen. du har helt rätt i att man inte kan vara glad i onödan..däremot kan man oroa sig i onödan..
kram
Vilken bra strategi.
Ja men precis! Man blir ju inte mer ledsen för att man varit glad först… däremot kanske lite mer rustad att ta hand om sin ledsenhet, om det nu inte gick som man ville. Heja förskottsglädjen!
Under båda mina graviditeter har jag börjat planera, fixa och dona, köpa saker och kläder. Jag (vi) har inte kunnat hålla mig från att berätta om graviditeten tidigt, glädjen bara bubblar liksom och jag har tänkt nog tänkt ”jag väntar barn, inte missfall”. Fast visst förstår jag dem som kanske har flera missfall bakom sig, att det kanske inte är lika lätt då.. Vårt första barn föddes 4 månader för tidigt, men det gjorde inte att jag var livrädd för att det skulle hända igen utan jag var glad för varje vecka som gick nästa graviditet. Visst vet man ju att det kan gå fel, men varför lägga energi på det i förväg. Det får man ta itu med OM det händer.
Jag vill så gärna kunna leva mitt liv med samma inställning. Jag har alltid varit en som oroar sig till höger och vänster, alltid väntar sig det värsta och tror att det hemskaste ska hända istället för att njuta av det som är bra. Och så, i somras hände det värsta. En av mina närmast anhöriga råkade under en resa ut för något av det värsta som kan hända och under fyra månader visste vi inte om personen skulle få leva eller inte. Nu gick allt bra och så, eller ja, sviterna får vi leva med, men poängen är att på vilket sätt tjänade jag på att oroa mig för att den här personen skulle råka ut för något? Jag oroar mig alltid för det värsta, och plötsligt hände det värsta. Och det enda jag kunde tänka efteråt var: varför lade jag ner så mycket tid på att må dåligt innan något hemskt ens hade hänt? Inte mådde jag bättre för det när något hemskt plötsligt hände, för att jag hade ”laddat”.
Jag har alltid haft det bra, klarat det jag tagit mig för och inte råkat ut för några hemskheter, men alltid tänkt att någon gång kommer nåt hända, allt kan inte gå så här bra alltid. Och nej. Kanske kan det inte det. Men all den tid och energi som jag lade ner på att oroa mig istället för att njuta över att allt bara var så bra! Sånt fruktansvärt slöseri med tid och energi.
Så det försöker jag ändra på i mitt liv nu. Det går inte över en dag sådär, men det ska gå! Jag, pessimisten, ska bli optimist!
Tack för en underbart inspirerande blogg och grattis igen till sötskrutten!
Kram
HEJA CLARA =)
Väldigt bra, det här behöver jag lära mig. Vet inte varför jag så sällan vågar hoppas, hur farligt är det egentlgien att bli besviken? Det värsta är att jag även kan lägga sordi på min makes i-förskott-glädje, som för att skydda honom mot besvikelser. Verkar väldigt onödigt, nu när jag tänker på det. Men inget man inte kan ändra på!
Hade jag inte vågat ta ut en del av glädjen i förskott så hade jag inte haft ett par små virkade vantar att lägga i en låda till minne av den dotter vi inte fick behålla. Hade jag inte sytt en filt hade jag inte kunnat lägga den lilla på filten som doftade oss och som skulle skänka henne trygghet.
Hade jag inte haft de här små minnessakerna, tillverkade i glädje för vad som komma skulle, kanske jag idag inte skulle tro att hon faktiskt fanns, då hon fick vända om innan hon sett dagens ljus. Men hon har legat på den där filten och de där små sakerna, blir en bekräftelse i sorgen.
Att förbereda och glädjas betyder inte att man är omedveten om att livet ibland kan ta hemska vändningar.
Nu trillar tårar från mina ögon. Vilken vacker, smärtsam berättelse. Stor kram för orken i detta och de visa orden som jag just fått ta åt mig. Kram
Så himla bra. Stor kram till er.
Emil Jensen brukar på ett väldigt fint sätt uppmuntra till just det, att ta ut glädjen i förskott, på sina konserter. Sympatiskt.
Apropå på det, du skriver sällan (eller aldrig?) om musik. Är du inte mycket för musik? Om du lyssnar på musik, vad blir det då?
Grattis till fina ungen förresten!
precis det behövde jag läsa nu… tack!
Pingback: Underbart ska det vara « Miss Baglady 3.0
Åh, tack, tack, tack för detta underbara inlägg som verkligen gjorde min dag!
Hittade hit via en länk på en annan blogg och kände direkt hur dina ord gick rakt in i hjärtat.
Du är så klok, grattis till bebis!
Det där är den finaste blusen jag sett på länge. Verkligen dundervacker!!
Bra skrivet med! Du är häftig!
Glad att läsa att du har nära till glädjen. Det sprider sig!
Just om detta har jag också bloggat, men för mig var det svårt att glädjas åt den mycket efterlängtade graviditeten. Tills min BM uppmanade mig att njuta. Hennes ord bär jag med mig. Om att det är viktigt att glädjas. För om det värsta skulle hända så missade man i så fall glädjen medan den faktiskt fanns.
Men som sagt….svårt kan det vara om livet har varit tufft.
Då kan vi försöka hjälpa varandra att våga glädjas. Som du gör med din blogg. TACK!
Helt underbart inlägg. Jag är i vecka 20 och har precis börjat glädjas på riktigt över den lill- som finns i magen! Men jag ska tänka på vad du och andra skrivit och försöka njuta helhjärtat! Tack!!
Glad att läsa att du har nära till glädjen. Det sprider sig!
Just om detta har jag också bloggat, men för mig var det svårt att glädjas åt den mycket efterlängtade graviditeten. Tills min BM uppmanade mig att njuta. Hennes ord bär jag med mig. Om att det är viktigt att glädjas. För om det värsta skulle hända så missade man i så fall glädjen medan den faktiskt fanns. Som Rebecka skrev här i sin kommentar.
Men som sagt….svårt kan det vara om livet har varit tufft.
Då kan vi försöka hjälpa varandra att våga glädjas. Som du gör med din blogg. TACK!
Kloka, tänkvärda ord! Jag hörde att ordspråk en gång som jag brukar försöka tänka på då och då som är inne på samma spår som du: ”Oro är räntan man får betala när man tar ut bekymren i förskott”.
Hur ser du på besvikelse? Jag har jättesvårt för just det och därför vågar jag inte ta ut nåt i förskott för jag är så rädd att bli besviken.. Usch, det är verkligen en känsla som sitter kvar sen barndomen.. behöver bearbetas. Men som sagt – blir du aldrig besviken? men det kanske inte hindrar dig ändå? Vad härligt i så fall
Åh, vad himla himla glad jag blev över att få läsa detta- jag är nämligen precis likadan. Förväntan och glädjen liksom bubblar som sockerdricka i magen och det går inte att stoppa. Jag har gått nu i snart en månad och samlat mod för att fråga en speciell ung man om han vill gå på dejt med mig. Och hela tiden har jag automatiskt förutsatt att han kommer säga ja, och planerat vad vi ska hitta på och vilka kläder jag ska ha på mig.
Men så har jag ändå tänkt ”så dumt, tänk om han säger nej..” och funderat på om det verkligen är bra att glädjas i förväg…men efter jag läst detta är jag helt övertygad. Glädjas i förväg är ju halva det roliga!!
Så klokt och fint sagt! Jag tror verkligen på din filosofi. Tack!
Det är en konst, att våga vara glad!! : )
Så skulle jag också vilja känna. Tyvärr är jag mer pessimistiskt lagd.Jag ska försöka anamma din inställning. Inspirerande är du kära Clara!
Her har vi alt klart og termin om seks dager, selvfølgelig må man glde seg.
Hilsen fra Norge
Bra skrivet!
Hemskt när folk säger sådant i första hand eftersom det inte är riktigt rätt att oroa en havande extra för de flesta VET ju att sådant kan ske, men alltså, även OM något hemskt hade hänt, varför får man inte prata om det? Varför får man inte glädjas så länge man kan och sedan sörja för att det hände något fruktansvärt som missfall t ex?
Jag glädjer mig alltid i förskott, men vet att det kan gå fel och går ibland in i den sorgen lika hårt i förskott som glädjen i förskott, men man ska väl inte räkna med katastrof varje gång. Man måste väl få glädjas om man är gravid!
Jamen hur vågar de vara så negativa, tänk om de dör imorgon =(. Jag tycker du gör helt rätt i att ta ut det i förskott, man ska inte strunta i sin glädje inför något bara för att man är rädd att det kan gå fel. Då har man i alla fall varit glad någon gång under processen.
Så sant! Ska verkligen försöka tänka mer i de banorna. Puss på dig!
Min man brukar säga. ”Bättre att ta ut glädjen i förskott, för ibland är det den glädjen man får.”
Ett av dina bästa blogginlägg ever!
Ja, precis så tänker jag också. Det är bara gnällspikar som är besvikna i förväg. Obs: undantag: lägenhetsbyten. Då ropar man fan inte hej.
Hej!
Bra skrivet! Blir rätt trött på folk som tror det värsta innan de ens är där.
Målar man fan på väggen då är det väl klart att han är där!
Ha en bra dag!
/ Kia
Så klokt skrivet, som vanligt. Jag önskar att jag var bättre på att ta vara på glädjen och att vara lycklig i stunden istället för att oroa mig över saker som kanske ska hända. Det är ju helt meningslöst.
Sorg blir aldrig större eller svårare att bära för att man en gång har varit glad åt det. Det är inte det som avgör. Tack och lov har ingen sagt det där till mig, men skulle de så kan jag lova att de kommer att få en utläggning i frågan.
Underbara Clara! Jag håller med dig helt! Min svärmor tyckte vi var väldigt konstiga och modiga som gick och köpte vagn för några veckor sedan när vi har beräknad födsel om 4 veckor. Jag känner att för det första är alla sådana förberedelser så otroligt viktiga för att ställa om mentalt och faktiskt börja ta in att snart kommer det ett barn. För det andra tänker jag att om något skulle hända med barnet eller om jag skulle ha fått missfall i en tidig graviditet när vi valde att gå ut och berätta så skulle jag ha blivit precis lika ledsen som om jag inte hade valt att berätta och glädjas över det stora nya som var på väg. Jag känner tvärtom att jag vill glädjas och dela med glädje med mina nära och om något skulle hända så har jag också några att dela min sorg med.
Bra skrivet och tänkt!
Älskade människa..när vi är öppna med alla våra sinnen det är då glädjen följer oss och även sorgen. Att leva i nuet är att älska!
Kram Lotta
Jag gillar din blogg och har precis startat en webbutik där gammalt möter nytt, vad tycker du om den? http://www.antikbothnia.se
Riktigt bra formulerat – man kan inte va glad i onödan, däremot ängslig, deprimerad, ha ångest mm. Jag gör ju samma sak – skriver om mina förhoppningar med graviditeten, ibland farhågor, men jag skulle inte heller kunna låta bli att inreda, köpa det som behövs innan bara för att nåt kan gå ”snett”.. Ett barn är ändå ett barn, och det må vi älska även om det skulle visa sig ha någon sjukdom eller så. Tänker jag.
Fortsätt ta ut glädjen i förskott:-)
Thank you for this post! My mom passed away about four weeks ago. It gives me hope that there will be good times again, when I see how you enjoy life!
Du är bra du, Clara.
Helt rätt! Håller med dig till 100%.
Kram
Jag har 8 veckor kvar till bf och vi har redan köpt rätt mycket av det som vi kommer behöva så som säng, vagn, bilbarnstol, skötbord, lite kläder och sånt.
Jag tog aldrig för givet att jag skulle kunna bli gravid och innan denna graviditet fick jag ett missfall så under de första kanske 20 veckorna sa jag alltid ”om allt går som det ska” när vi pratade om bebisen.
Jag tycker det är supermysigt att vara gravid och längtar extremt mycket tills bebisen kommer. Ibland så slås jag av hemska tankar om att något ska gå fel eller tänker på min kusins pojke som dog i magen när det bara var 2 veckor kvar.
Som du säger så mår man bara dåligt av av att gå runt att tänka att något kan gå fel, men bara för att man köper saker och förbereder sig så betyder ju inte det att man räknar med att allt kommer att gå bra.
Så det du skriver är bra!
vilket tråkigt liv det skulle vara att hela tiden vänta sig det värsta och inte kunna glädjas i förskott. jag var lite rädd för det efter att jag fått missfall och sedan blev gravid igen, vågade inte riktigt vara glad. men sen bestämde jag mig för att det var nonsens och att jag kunde vara precis hur glad som helst. det som händer händer och man får ta det som det kommer.
Du har så många kloka saker på hjärtat, jag vill få samma fina inställning till livet som dig.
Pingback: Bra < vims
fantastisk inställning! precis så vill jag vara, men är inte alltid. jag ska skärpa mig, på en gång!
Jag är precis likadan! Tar gärna ut glädjen i förskott. Varför ska man gå runt och alltid befara det värsta och utgå från att det är dåligt? Det är klart att man blir besviken om det inte blir som man hade tänkt och hoppats, men då var man i alla fall glad medan man hoppades. Jag har också varit illa tilltygad, men att gå runt och befara allt som skulle kunna hända skulle göra en knäpp på nolltid. Vad som helst skulle kunna hända precis när som helst, men man kan inte tänka på det jämt och ständigt!
Å intressant inlägg, tack för det! Ska absolut testa denna taktik att våga vara glad i förskott. För som du skriver, inte ångar man väl nånsin egentligen att man varit glad så varför inte passa på? Vet däremot en massa tillfällen då jag ångrat att jag oroat mig för mycket i förskott… För om man oroat sig för något, som sedan inträffar, blir man ju nästan bara ännu surare sen, typ: ”åååh jag VISSTE att det skulle bli snöstorm på vår flyttdag så att vi skulle fastna i diket med flyttlasset” för att ta ett oförargligt exempel. Ett perfekt sätt att utveckla rädda/bittra personlighetsdrag egentligen.. och ett bra sätt att förebygga det är kanske ”din” taktik
Laste ett blogginlagg pa en amerikansk blogg om detta amne (en forovrigt mkt bra blogg!)
http://www.happiness-project.com/happiness_project/2011/02/my-first-splendid-truth-is-to-tackle-happiness-you-must-think-about-feeling-good-feeling-bad-and-feeling-right-in-an-atm.html
Så sant. Roligt att du skrev det… Är nyss tillbaka framför datorn efter ett möte, där en person uttryckte ”man ska ta ut glädjen i förskott, det kanske är den enda glädjen man får ut av det”!
Jag gillar din inställning och älskar bilden! Sann glädje.
Jättebra skrivit och jag är glad för din skull att det faller dig naturligt att tänka så. Jag blev inspirerad av ditt inlägg så jag har skrivit lite om hur jag ser på det; http://mybravenewlife.blogspot.com/2011/02/to-jinx-or-not-to-jinx.html
Skulle bli jätteglad om du hinner läsa det
Jag kan inte annat än hålla med, varför ska man gå omkring och hålla tillbaka sin glädje? Det är väl fantastiskt att kunna få känna glädje, vara glad och lycklig, om så bara för en stund. Jag tror till och med att det kan vara lättare att hantera något jobbigt, om man har nära till skratt och lyckokänslor. Jag tycker absolut man ska vara glad åt saker, hela tiden. Om man ständigt går omkring och oroar sig för det som skulle kunna inträffa glömmer man nog bort att leva litegrann.
Klockren inställning, så rätt! Var du förresten med på Sthlm fashion week, har för mig att jag såg dig skymta förbi i ett program jag såg http://www.mtv.se/minisite/fashionweek =)
Ha det gott!!
Klart du ska vara glad!!! Det är bara pessimister som inte kan glädja sig i förväg, skulle man alltid tänka att nåt skulle hända, då skulle man ju alltid behöva oroa sig och aldrig känna sig lycklig över något.. funkar ju inte så!
Var precis som du är Clara! Det är därför du är alternativet vi älskar!:D
Massa kramar!
Hade precis läst detta inlägg när jag tittade på Veckans Brott på tv igår och en sjuksköterska tyckte att unga kvinnor skulle vara oroliga för att råka ut för våldtäktsmän, och då sa Leif GW Persson, det är väl dumt att oroa sig för något dåligt som inte har hänt! Just precis! Händer det så händer det och det blir inte mindre dåligt för att man har gått och oroat sig…
Så härligt att läsa!
Toppeninlägg som jag hoppas att många tar till sig! Det värsta som kan hända är att man blir besviken, så därför går man runt och är pessimistisk och mår dåligt för att inte bli besviken. Vad är logiken i det? Mer glädje åt folket!
Härligt! Nu satte du ord på mina tankar. Jag blir ofta frustrerad på folk runtomkring mig för dom vill att jag ska vara så negativ. Men om jag är det blir det som du säger, så mycket energi går åt till detta att det tar kål på allt roligt som kunde ha hänt. Men efter att ha läst ditt inlägg blir allting mycket lättare.
Jag citerar Calle Schulman, ”hellre ta ut glädjen i förskott och kanske bli besviken, då har man iallafall fått vara glad en gång!”
Mycket bra inställning! Ska jobba på att bli lika smart!
Jättebra och väldigt klokt skrivet och tänkt. Har heller aldrig förstått mig på varför det skulle vara fel att ta ut glädje i förskott, för som du säger, ingen glädje är onödig!
…och om man ska vara krass när det gäller ”ta ut i förskott” gällande barn och graviditet, om det nu slutar i missfall- vem står där och tänker ”tur att jag i alla fall inte har köpt några babykläder”.
Ja, ja, ja! Ta ut glädjen i förskott är det bästa man kan göra, om än ganska svårt i vissa lägen. Det är så invant att tro att det pessimistiska scenariot är det mest Realistiska. Så fortsätt slösa med glädje – det sprider också ljus till andra. Tack för det här fina inlägget!
Vi har precis samma erfarenhet som Josefin, vi förlorade vårt första barn precis innan han skulle födas i nionde månaden och nu är jag glad för den tiden och de drömmarna jag hade under graviditeten. Man blir lika ledsen och förkrossad med eller utan babyrum och vagn och hela konkarongen så varför inte njuta av den underbara resa en graviditet innebär. Du gjorde helt rätt Clara.
All kärlek
Att kunna glädjas för att man har drömmar, hopp och kärlek för ett litet barn tycker jag att alla ska ha rätt att få göra, däremot tycker jag att vissa som väntar barn tar för givet att allt ska gå bra, och det är väl mer det som jag kan vända mig mot. Det är så mycket som kan hända i livet att jag kan känna att det är bra om man är mer ödmjuk inför att livet är skört. Men grattis till bebisen. Ni är en jättefin familj!
Emma
Enda risken man tar genom att ta ut glädje i förskott är att man kan bli glad två gånger!!!!!!!!!!!!
Vill bara inflika i denna långa följetång att är det någon gång man behöver stöd så är det när något går ”snett”. Jag har själv varit med om förhoppningar och sen mötts av motgång (som de flesta människor) och är så oerhört tacksam att jag har vågat uttrycka de förhoppningarna jag haft för att sen få så enormt mycket fint stöd när det gått åt ”pipsvängen”.
Herregud! Jag skulle aldrig få för mig att ens andas ordet: ”Du borde inte ha glatts” åt en människa som fått missfall eller drabbas av någon annan motgång. Det finns så enormt många kvinnor och män (även om dom inte fysisk får det så är det en förlust för dem oxå) som gått igenom missfall. Det jag förundras över är: Varför pratar folk så lite om det. Jag tror de flesta skulle vinna på att öppna sig lite och söka stöd hos varann. Glömma prestigen och fasaden.
Det man borde fråga sig är: Vilket stöd vill jag vara till mina medmänniskor. Alla har ett bagage att bära på. I slutändan är det bara dom fina minnena och lyckan som betyder någonting.
Så fint skrivet! Något av det finaste med att bege sig ut på en resa (vilken typ av resa det än är) är ju att längta och se framemot något. Klart att man ska njuta!
Clara, dina ord träffade mig rakt i hjärtat! Har länge brottats med tankar som att det inte skulle gå bra för mig i livet, trots att jag har haft en bättre start än många i min omgivning. Nästan hela min tonårstid har slagit knut på sig själv pga en skev självbild, olycklig kärlek, bästa vänner som vänt ryggen åt mig och allmän utanförskap. Men hela tiden har jag försökt stå upp för mig och andra (vilket haft, och fortfarande har sitt pris) och min syn på hur man får behandla sin nästa hur som helst. Tyvärr säger min erfarenhet att människor är svin, och jag får ständigt höra av vissa familjemedlemmar att jag inte ska förvänta mig för mycket, för livet är inte kul och man ska inte sträva efter att jobba med något som man själv finner meningsfullt för det handlar egentligen om att försörja sig m.m. m.m. Just nu kämpar jag för att komma ifrån en depression och jag är på god väg. Nästa hinder är en hälsofråga, då jag kämpar med mycket smärtor i magen och konstiga defekter som läkarna stirrar sig blinda på. Det är först nu jag har vänner som hävdar att de tycker om mig för den jag är och som på riktigt försöker intala mig att jag inte är kroniskt otursförföljd. Livet är inte bara en fest men jag ska fortsätta leta efter tjusningen i det lilla och hoppas att det mycket snart ska inträffa oplanerade glädjeämnen även i mitt liv
Unnar dig verkligen den här familjelyckan, du underbara Clara! Jättekram!
Pingback: “Tänk aldrig bakåt, se alltid framåt, var alltid uppåt”
Jag kan bara hålla med dig. Mycket bra skrivet! det är väl lite som attraktionslagen: förvänta dig glädje och du drar till dig glädje.. och tvärtom..
Jag hade en kompis som gjorde precis tvärtom. Hon berättade inte åt någon att hon var gravid. Köpte inga saker förrän barnet var fött, lade inte upp en enda bild på barnet på FB, drog sig undan i sin lilla bubbla när barnet väl var fött – och jag minns än hur besviken och förvirrad jag blev! Man ville ju glädja sig, få en chans att förbereda sig, se fram emot… Jag menar, oavsett vad som sedan kan tänkas hända, så har ju ändå bebin funnits: h*n har legat i magen, fötts, fått ett namn, blivit älskad etc DET kan man ju inte ta bort eller förminska. Tvärtom är det ju något gott och underbart att se tillbaka på och minnas.
Vad bra skrivet! Härlig inställning! Det där tankesättet om att inte hoppas, inte ta ut något i förskott är så vanligt och så utbrett bland folk omkring en att det nästan kändes som att ”utmana ödet” bara genom att gå in i en barnvagnsaffär när jag var gravid. Önskar att jag vågat ha samma positiva förväntan som den du beskriver. OM det skulle hända något blir man ju säkerligen lika ledsen även om man inte tagit ut glädjen i förskott.
Det låter helt rätt! Fortsätt så, självklart ska du börja med allt som kan tänkas. Jag vill också ta ut glädjen i förskott. Jag ska börja öva, genast!
Pingback: Hittat, länkat och kommenterat – February 18, 2011 | Emanuels randanmärkningar
Hej!
Precis hittat hit!
Tycker det är så otroligt elakt att ifrågasätta ett gravid par sådär. Klart man ska ta ut i förskott om man kan det! Och kan man det inte och inte tror på det så kan man vara tyst om det tycker jag.
När jag var i sjunde månaden så ifrågasatte min moster hur jag kunde med att ha allt klart till bebisen, tänk om det inte går bra.Och jag blev så fruktansvärt ledsen och har faktiskt inte (över 1,5 år sedan) kunnat glömma hennes ord och hennes totala ignorans över mina känslor. Jag resonerade hela tiden som så att nu är jag gravid för första gången, tänk om det aldrig blir fler gånger? Klart som fan att jag ska njuta av det!
så grymt bra skrivet. du är så himla klok du clara!
Pingback: Kan man glädja sig i onödan? « Bloggfia
Jag är just nu gravid, gått snart halva tiden. När jag, i vecka 6-7 avslöjade att jag var gravid, var det många som sa att jag inte skulle vara glad än, inte börja planera än, för innan vecka 12 kan vad som helst hända. Jag struntade i vad de sa, det gör jag fortfarande. För jag väntar inte på ett missfall, jag väntar på ett barn.
Pingback: Det lätta sättet att känna tillit | Healthy Wealthy Wellness