En ynklig och lite vissen pion har hängt kvar in i augusti. Det är väl den enda fördelen med en kall sommar – blomningen går inte över så fort! Jag tycker att det är något väldigt sorgligt med de sista sommarblommorna. Jag kan inte hjälpa det. Det påminner om att det dröjer så länge, så länge tills nästa sommar kommer och jag kan sitta ute och äta frukost igen.
Juni känns hopplöst långt borta helt plötsligt och raggsockarna lurar runt hörnet så vi får samla all kraft vi kan medan ljuset fortfarande finns kvar!
Ang jeansförsäljare som du nämnde i ditt sommarprat. Jag skulle ha nya idag. Förklarade för expidissan att jag behöver nya då mina i storlek 34 nu är för små och inte kan knäppas. Då ger hon mig i ett par i storlek 33.
Det gäller att suga länge på den sista karamellen!
Tur att det finns vackra höstblommor. Och sedan är det julblommor strax därefter dags att så frön till nya vårblommor och så är vi nästan framme.
Fullt så hurtig som jag låter är jag inte, jag försöker peppa mig själv också.
Jag blir alltid lika glad/överraskad/lessen då jag faktiskt i september kan råka mej på någon lupin…man vet att dom hör lite till dom första och att se dom som den sista…det blir lite svår känsligt…
Idag beställde jag din bok!
Längtar tills den kommer, då ska jag krypa upp i soffan när det är grått och ruggigt ute o fylla på färg-reserven 
Rosa rosorna överblommar och knoppar hos oss, och däremellan. Och allt ogräs. Nästan skönt att snön täcker över allt sen, hemska och ljusa tanke.
Jag känner verkligen igen din vemodighet… Jag var i stugan idag, som ligger i sörmjöle… och till och med de mest tåliga börjar sjunga sista refrängen
Jaa, vemodigt är det! Försöker mota dysterheten med att boka in några roliga saker att se fram emot. T ex en tjejträff i september, när vi sammanstrålar från syd, nord, öst och väst, en hel helg. Födelsedagar i oktober. Kanske, kanske en resa i november och sen kommer den härliga december och så vänder det igen!
Du sätter verkligen ord på hur det är, vemodigt. På kvällspromenaden för en stund sedan konstaterade vi att det luktar höst, regnar, är mörkt och ruggigt.
Försökte peppa oss lite med att det brukar komma underbara höstdagar, då träden ser ut som de brinner när solen blänker i dess höstfärger.
Tja, än kan det bli många fina, varma dagar!!!!!
Jag instämmer! Tycker nyss sommaren kom ju
Åh då måste jag tipsa dig om min favorit i trädgården som jag plockar in vecka efter vecka och sätter på bordet, dom är så vackra och ger mig oerhört mycket blommor ROSENVIAL som är en luktärts perenn, helt underbar är den! DEn håller sommaren kvar! Kramar Lina
Våra vissnade ner för längesedan. Jag håller med dig om att det känns lite sorgligt!
Fantastiskt! här nere i Skåne var det flera månader sedan den sista pionen föll av, men så blåser det ju lite mer här också. Rosor har vi däremot kvar på buskarna – flera stycken, så nog finns det sommar kvar i luften ännu
kram
Men visst är det tråkigt att sommaren är över… men nu kan man äntligen krypa in och tända alla ljusen här hemma
Det är det bästa med hösten.
Kram
Helena
Själv våndas jag över att inte kunna hänga tvätten ute på tork längre… Den första gången på våren är en otrolig kick. Finns inte mycket som slår känslan av att hänga tvätten ute att självtorka, dofta gott och bli naturligt mjuk. DET kommer jag att sakna…
Jag dör vilket fint mönster på duken! Är det loppis eller från vanlig butik?!
Tradigt! Vi brukar har rosor kvar in i november ungefär, en viss sort. Men det är ju här nere i södern.
Vilken fin duk som blomvasen står på! Vart kommer den ifrån?
Åh jag älskar pioner! De är så fluffiga och fina.
Äskade pion! Så maffig. Ett tips om man vill förlänga känslan av sommarblomster: Lägg pionblomman (ingen stam) i en plastbunke, typ glasslåda, med uppkokat vatten som kallnat. In i frysen och du har sen en vacker isskulptur att pigga upp bordet med när det mörkret anfaller i höst.
Förra året, på dotterns ettårsdag i november, kunde vi gå ut och plocka en tapper ros till morgonbrickan. Det var fantastiskt. En ros till en fantastisk unge!
Tänk vad fantastiskt vårt avlånga land är, här nere i Skåne, närmare bestämt i Ystad blommar det fortfarnade. Stockrosorna klättrar längst husväggarna och rosorna har till och med knoppar
kram!