Nu är det ungefär ett år sedan jag startade mitt eget företag, sa upp mig och blev min egen. Ibland kommer jag på mig med att det faktiskt är jag som gjort det här! Det är jag som försörjer hela familjen och det är min kreativitet och produktivitet som avgör om det blir någon mat på bordet och värme i huset. När jag ser mig omkring i vårt hem blir jag helt lycklig. För trots att det är skruttigt och stökigt och långt ifrån perfekt så är det mitt eget! Jag har kämpat ihop till det. Sedan skulle det förstås aldrig gå om inte Jakob drog ett tungt lass på hemmaplan. Jag är ingen superwoman, jag är bara gift med en väldigt femnistisk man. Det var han som uppmuntrade mig till att våga köra på min egen grej.
På ett sätt var det ju så förut också, att det ”hängde” på mig. Men när man har en fast tjänst känns det inte likadant. När man är sin egen är det så påtagligt att det man har i företaget – det är vad man har. Vill man ha mer än vad man har? Ja då är det bara att sätta fart och jobba för det. Det trillar inte in någonting på kontot den 25 helt automatiskt. Det är skitläskigt och väldigt pirrigt och så klart svårt att lära sig hur allting fungerar så här i början. Men det är alla gånger värt det. Det är värt det hundra gånger om igen.
Vad roligt att få höra om dina erfarenheter kring detta. Jag är själv sugen på att starta upp något eget. Just nu läser jag grafisk design och kommunikation och drömmer om att starta en grafisk byrå eller liknande i framtiden. Sedan att jobba som illustratör, ja, det är verkligen önskedrömmen. Det peppar verkligen mig att se hur du klarat det. Du är inspiration hela du.
Hurra!
Hej Clara. Jag tycker att du gör ett fantastiskt jobb. Jag förstår hur mycket engagemang, kraft och energi som krävs för att få det att fungera och att dessutom vara mamma. Jag uppmuntras av att Ni har gjort självklara val som gör att det går ihop på alla sätt. Keep up the good work.
Jag driver själv ett nystartat internetbutik och längtar tills jag kan känna mig oberoende. Jag sitter med besparingar i ett lager och vaknar på morgnarna med en klump i magen. Att det är många som är beroende av att jag lyckas är faktist en drivkraft.
Precis som du har jag också startat upp en webbutik och känner mycket igen mig i det du säger. Och det är är klump som sitter där, liksom en oro hur framtiden ser ut. Även fast man tror så himla mycket på det man gör och har en superprodukt som man vill att alla andra ska upptäcka så täcker tron inte några utgifter eller betalar någon lön. Men jag ger inte upp och hoppas du inte gör det heller:-).
Du är bäst! Men nu blir jag nyfiken; vad jobbade du med innan?
Det är modigt att våga starta eget. Jag har en hel del bekanta som gjort det och de håller med dig. ”Det är värt det hundra gånger om.”
Ett stort grattis till alla er som vågar och gör det….
//Jenny
Bra jobbat! Eller fantastiskt kanske man skulle skriva. Fortsätt för jag vill läsa mer av allt bra du skriver och reflekterar över. Du är en sann inspirationskälla.
Du är en stor inspiration Clara! Jag vill själv starta eget men har inte riktigt bestämt mig för vad det ska bli än. Allt jag vet är att jag vill jobba med tyg och sömnad. Och gärna hantverkstekniker, men gärna få in naturen i det hela också. Jag vet det låter rörigt.. Men så ser mitt huvud ut just nu. Jag är också på det stadiet att jag måste våga språnget att satsa. Puh, men jag blir så puschad av dig och det ger mig mod.
Va skönt det var att läsa!! Håller på att starta upp mitt dröm-företag just nu och trots att jag startat företag förut och är en entreprenör i blodet så är det så hissnande läskigt ibland. Men det är ju så fantastiskt kul och passar man för den sortens arbete så är det nästan omöjligt att jobba på annat sätt. Fortsätt kämpa för din dröm och uppenbarligen går det väldigt bra!
Kram!
Hejja dig Clara, du är så modigt och stark och klok!!
Jag säger oxå Hurra. Det måste vara livet att få göra sånt man brinner för. Ha en härlig kväll. Kram
Jag har gjort samma sak och håller med helt: Det ÄR värt det, det är jättejätte värt det.
Tell it like it is ♥
Å vad jag känner igen mig. Pirret, nervositeten, undran över hur tusan detta ska gå… gulp! Fast jag är en riktig rookie och än så länge lite feg. Jag jobbar fortfarande 80 % på mitt vanliga jobb och drömmer och hoppas och jobbar som en liten blå sedan den 1:a oktober med min och min bästa väns dröm. Vårt eget företag. Har du erfarenheter och tips som du kan dela med dig av på din blogg, så vore det så spännande att få läsa!
Kram Lotta!
Jag har också startat eget men kört den trygga vägen… men jobb krävs ändå!! ´Tycker det är otroligt modigt att starta eget!!
Tjänar du mycket pengar på ditt företagande Clara? Hoppas det- för du verkar jobba hårt. Roligt om det blir lite klirr i kassan också, inte för att pengar betyder allt, men att tjäna bra ger en trygghet. Stort lycka till! Du inspirerar!
Såg dig i vår lokala tidning VLT (hemma hos mina föräldrar), skuttade av glädje och läste den fina artikeln!
Har så svårt att förstå att det inte är en självklarhet i alla hem (särskilt i sverige) att även kvinnan kan försörja sin familj.
Clara!
Har du egen firma eller aktiebolag eller vad kör du??
Har du en revisor som hjälper till med deklarationen eller kör du den själv?
Har du några tips kring företagsstartandet? Du kanske har skrivit om det administrativa förut men gör gärna det!
Go girl!
Visst är det härligt Clara, jag blir lika lycklig varje gång någon köper mina reportage och det går…det går om man vill. Du är bra!
Kram Lotta
Tack! Satt just och läste om F-skatt på skatteverkets hemsida, behövde det här inlägget.
Åhh vad fint att vi känner precis likadant! Du ska veta att alla gånger det går trögt, man får dåligt betalt och ”bara ska va glad att få va med” så tänker jag på dig och du, du skulle minsann inte gett dig och sen ryter jag ifrån! Heja dig!!
Härligt Clara! Ditt inlägg blev ett helt perfekt torsdagspepp för mig idag, även om jag valde att tappa upp ett varmt bad i stället för att starta eget
Åhh, bara hälsan skulle vara mer kompis med en så skulle man kanske våga bli egen, men man får väl inte ge upp.. kram
Det är jätte bra att du kan försörja din familj med de pengar du känar o jag förstår att du är stålt. Det hade jag med varit om jag hade varit du. Däremot förstår jag inte skilnaden. Du har gång på gång kritiserat kvinnor som inte jobbar o låter sina män försörja de. Du försörjer ju din man o tycker det är OK så vad är skilnaden ? För mig verkar det lite konstigt o göra skilnad på män o kvinnor i detta fall.
Jag har aldrig någonsin kritiserat kvinnor som inte jobbar och blir försörjda av sina män. När gjorde jag det?
I någon av dina inlägg. Vilken kommer jag inte i håg, men jag kommer i håg att det var fler av oss som i frågasatte varför man inte kunde leva på en inkomst. Det spelar väl ingen roll om vem som tjänar pengarna. Man delar väl på alt när man är gift tycker jag. Jag är hemma med barnen o mannen min jobbar o tjänar pengar. O jag tycker absolut inte att jag lever på honom. Vi är ju en familj o det finns inga dina o mina pengar.
Tror att det är du som tar till de berömda fördomarna och läser in saker som inte sagts. Läs texten igen utan att ha perspektivet kritik mot kvinnan.
Håller med föregående kommentar!
Jag tar absolut inte åt mig för jag har inga problem med att vara hemmafru. Var det i 5 år. Däremot har jag problem med dubbelmoral o med att trycka ner andras sätt o leva.
Nu kommer jag inte i håg alla inlägg för ärligt sagt läser jag inte så ofta, men vi kan ta ett exempel från 1 februari när hon skriver om skilnaden om hemmafruar o husmödrar.
När hon skriver om hemmafruar att de är unga kvinnor som vill bli försörjda av sina män och själv inte lyfta ett finger. Medans husmödrar är kvinnor med både jobb och ambitioner – som samtidigt när en längtan efter att ta tillvara några av tidigare kvinnogenerationers kunskaper.
I detta hyllar hon husmödrar(som hon själ är då ?) o sänker hemmafruar (som mig då ?) som vill inte göra något o lever på sina män enligt henne. Eller hur ska man tolka annars vad hon skriver ? Dessutom påstår hon ju att hemmafruar inte har några ambitioner o inte gör något. Det är som att dumförklara kvinnor som faktiskt vill vara hemma o ta hand om sina egna barn.
Nej, du läser uppenbarligen inte min blogg särskilt ofta. För övrigt är min man inte hemma. Han pluggar.
Ju jag vet att han pluggar, men det spelar väl ingen roll. Du försörjer hela familjen ändå enligt dig själv. O mycket riktigt. Varför ska man ta studielån om man inte behöver. Men det spelar egentligen ingen roll för de flesta hemmafruar gör också massa andra saker som inte märks i plånbken men i många andra ställen.
Vist kan man förstå en o samma inlägg olika för man har olika erfatenheter, men det exemplet jag skrev om kan jag tyvär inte förstå på något annat sätt. O jag vet att det var inte bara jag som hade uppfattade det precis likadant för det var fler som kommenterade under ditt inlägg.Men så ska det ju vara också. Alla är väl olika o har olika åsikter o det är bra o diskutera saker o ting. Och för övrigt har jag också mycket ambitioner dock är inte o käna massa pengar en av de. Jag vill helt enkelt vara den bästa mamman, frun o medmänniskan jag kan vara o det räcker gott o väl för en enkel hemmafru som mig.
Du nämner det här http://www.underbaraclaras.com/clara-reflekterar/saxat/ som ett exempel på det du menar? Men då har du ju tolkat in tonvis som inte står där. Hon sänker inga hemmafruar. Hon sänker ett hemmafruideal som innebar att kvinnor inte hade möjlighet att förverkliga egna drömmar och bli ekonomiskt oberoende. Det är en enorm skillnad.
Själv tycker jag det är underbart att vara anställd fsk-lärare. Jag jobbar mina 30 timmar i veckan och när jag slutar för dagen är jag ledig. Jag får min lön varje månad och kan till fullo lägga resten av min tid på familjen utan att behöva oroa mig! Vilken tur att vi är så olika alla vi människor! =)
Håller helt med! Driver själv företag. Man förlorar tryggheten med fast inkomst men vinner så mycket annat!
Tack för inspirationen! Trevlig helg!
Hm. Jag tycker att det är lite tråkigt att din mans roll i det hela nästan förminskas till en parentes. Och att du skriver att det är DITT eget hem, trots att det antagligen är din man som tar hand om det till stor del.
Det är jättebra att ni har ett upplägg som ni trivs med, men allteftersom er son blir äldre och kräver en annan typ av närvaro och engagemang, så hoppas jag att du förstår hur otroligt viktig din mans roll är också?
Hon skrev faktiskt ”vårt hem” alldeles innan. Men kanske Jakobs roll förminskades lite av bara farten. En man hade inte kunnat skriva den här texten utan att många kvinnor hade blivit arga. Jag själv investerar i min familjs framtid genom att utbilda mig när jag nu inte tar hand om barnet. Och det kan kännas konstigt när det går extra bra för pojkvännen och det är hans insats som ger omedelbar utdelning, medan mina insatser antingen är av den mer osynliga sorten (ta hand om barnet) eller kommer att ge utdelning först om några år. Då kan det verkligen kännas som om det bara är han som gör nåt.
Vad skönt att du lyckats och vad skönt för din man att slippa det gamla oket att det är han som skall försörja.
Kul att det fungerar så bra.
Men jag invänder mig lite mot formuleringen ”automatiskt” när det gäller lön när man är anställd. Jag kan till viss del förstå vad du menar men även om jag är anställd kommer inte min lön automatiskt, jag får jobba för den, hårt. Att jag sen kan sjukanmäla mig och vara ledig på helgen utan problem är någonting jag uppsakttar. Tycker inte att det behöver vara så svart och vitt mellan att vara anställd eller driva eget, det är olika val man gör och det ena är ju inte bättre än det andra. Tycker det är väldigt spännande att folk satsar på sina idéer och startar eget men lika viktigt är det att vara anställd.
Vad roligt för dig att det går bra för dig.
Själv skulle jag gärna testa på att vara egen, men har inte kommit den perfekta affärsidén ännu. 
Hej Clara,
Jag vet att Jakob inte vill ta en stor roll här på bloggen. Men jag undrade lite mer om bakgrunden till att du är ensam familjeförsörjare.
Jobbar inte Jakob, eller pluggar han och har varit pappaledig? Alltså vad är skälet till att typ alla pengarna kommer från dig? Och hur kommer det se ut i framtiden. Vill han inte jobba utan istället vara hemmaman, eller har han planer på någon form av karriär i framtiden?
Jag är alltså bara nyfiken. Om det är för privat så respekterar jag att bli utan svar.
Kram kram
Från en läsare till en annan: Om jag minns rätt pluggar Claras man till sjukgymnast, så han lär väl jobba i framtiden.
Är också egen företagare och känner igen mig i det där ruset man kan få! Tyvärr har jag, efter fem år som företagare, även börjat inse nackdelarna. Att ha företag i Sverige är att ställa sig utanför alla sociala skyddsnät, som en vettig sgi eller pension. Och jag vet att det är drömmen för många att vara sina egna, men tänk på allt ni kommer vara utan… Så länge ni inte tjänar asmycket pengar, vilket de flesta småföretagare inte gör.
Jag har aldrig kommentarat din blogg men jag vill säga att du gör ett fantastiskt jobb och att du ser ut att vara en fin person.
Men jag vill säga att lönen inte kommer automatiskt varge manad. Min man jobbar hart för att fa sin lön varge manad. Jag har pluggat i 5 ar, sa han har försöjt familjen. Men jag söker jobb nu, och det är svart. Jag tanker inte att jag kommer att fa lön automatiskt fastän jag inte ska ha mitt eget företag. Men bra jobbat, clara.
Känner igen mig, fan vad stolt man är när man driver eget företag och det funkar. Grattis till oss!
Det låter så underbart att vara sin egen chef. Just att få styra över hur man vill jobba och att få känna stoltheten över vad man har skapat. Det klart att det måste kännas pressat ibland, men inte ens ett fast jobb är hundra procent säkert, så att oroa sig går nog aldrig att komma ifrån. Skulle själv gärna starta eget, men för att förverkliga min ide krävs kapital och det är något jag tyvärr saknar nu. Hela familjen är involverad i min ide och om den blir verklighet någon gång så hoppas jag på så sätt att vi ska få mer tid tillsammans. Kul att din man har varit så stöttande, min är underbar men väldigt orolig att ta ett sådant vågat kliv.
Det är härligt och BÄST att våga gå sin egen väg
Härlig läsning! Funderar också på det här med eget företagande, men har inte kommit på den perfekta affärsidén ännu, så jag jobbar vidare som anställd tills allting faller på plats, för det gör det, förr eller senare.
Kram
Hm, jag får lite samma vibbar av det här inlägget som jag fick att ”downshifta”-inlägget. Att det är något alla kan göra och gör de inte det så är det för att de prioriterar fel.
Nu menar jag INTE eget företagande, utan kommentaren ”jag är bara gift med en väldigt femnistisk man”. Som att de män som arbetar heltid inte kan vara feminister? Som att bara bara är feminist på riktigt om man som man skiter i att jobba eller tar ett mer lågavlönat arbete än sin fru.
Feminism har ingenting med det här att göra. Vissa har möjligtheten och lusten att leva på en inkomst, andra vill eller behöver två. Vissa kvinnor har välbetalda arbeten, andra har det inte, och likadant med män.
Att tro att det har med feminism att göra är lika idiotiskt som att tro att alla kan downshifta.
(Jag hyllade för övrigt inlägget om att downshifta, och håller med om nästan allt. Men det var lite överlägset och arrogant skrivet. Liksom detta.)
Håller faktiskt med dig där. Blir en kvinna som gör samma saker hemma då plötsligt också en feministisk kvinna ? Om en man blir en feministisk man för de menar jag. Eller är det där igen att göra skilnad på män o kvinnor när det passar en.
Det har tyvärr med feminism att göra hur mycket män arbetar. Det har med feminism att göra hur mycket det förväntas av män att de ska arbeta. Den normen ställer till det för kvinnor och män som vill ta hand om sina barn också. Jag rekommenderar varmt följande artikel: http://www.theatlantic.com/magazine/archive/2012/07/why-women-still-cant-have-it-all/309020/ Följande citat tyckte jag var särskilt tänkvärt (Anne-Marie Slaughter citerar Mary Matlin):
“Having control over your schedule is the only way that women who want to have a career and a family can make it work.”
Härligt och inspirerande!
Härligt och inspirerande! Wow, vilken kvinna!
Hej! Jag blir ju bara så nyfiken på vad Jakob gör. Pluggar han utan csn bidrag/lån? Jobbar extra? Eller är han hemmafru(man)?
utan någon annan sysselsättning? Duktig du är som knatar på! Kram