Det är så svårt att få det rätt i skrift. Jag försöker verkligen anstränga mig och gardera med hängslen och livrem när jag skriver inlägg för att ni inte ska bli kränkta av vad jag skriver och missa helheten. Ibland, vissa, kanske, jag tror… är ord som jag stoppar in för att visa att jag inte vet. Att jag liksom känner mig fram. Ändå blir många upprörda och känner sig träffade – som om jag menade att just deras skilsmässa var gjord på felaktiga grunder. Kanske är det bara så att vissa frågor är nästan omöjliga att beröra utan att någon blir upprörd?
Det behöver ju inte heller vara ett problem att någon blir upprörd. Det kanske är något bra? Det kanske är därför mitt kommentarsfält är så himla intressant att följa? För att folk tar det jag skriver på allvar och verkligen blir glada, besvikna, förbannade, irriterade. Jag blir också glad, besviken, förbannad och irriterad på kommentarerna. Det kanske bara är ett tecken på att jag hittar ämnen som berör? Helt vill jag ju inte gardera mig heller – en text som inte har någon udd är lika bra att inte skriva.
Ibland får jag känslan av att människor verkligen inte läst vad jag skriver. Ilskan tar överhanden och man missar nyanserna som är helt avgörande för textens budskap. Jag fick ett mail en gång från en läsare som hade läst en krönika jag skrivit och blivit så arg på mig att hon slutade läsa bloggen. Ett halvår senare läste hon krönikan igen och fattade inte att det var samma text. Det där som var så upprörande framstod helt annorlunda plötsligt, eftersom att hon inte var i affekt.
Det är ju så för mig med. Jag får så otroligt många kommentarer varje dag. Några läser jag medan jag står och lagar mat och lyssnar på radio samtidigt. Jag hinner inte uttolka alla detaljer. Jag blir tvärförbannad. Eller jätteledsen. Eller känner att folk är dumma i huvudet och borde dra åt helvete. Men mest blir jag glad och nickar och ler när jag läser.
Trots missförstånd, feltolkningar och otydligheter kommer jag fortsätta skriva om de där ämnena som stör och berör. Jag hoppas att ni vill fortsätta läsa. Jag tror att man kan tycka olika och ända tycka bra om varandra. Vad tror ni?
Det går nog inte att undvika att uppröra helt och hållet, vare sig i text eller tal. Man får göra så gott man kan så långt man kan och vill. Ibland kan det ju vara bra att uppröra lite. Några av dom som känner sig träffade kanske faktiskt får något positivt ut av det. Fortsätt du att skriva vad du tycker. Det är ju faktiskt inte så att det är lag på att läsa din blogg, så om man vet att man blir väldigt upprörd kan man ju låta bli.
allt man skriver i sin blogg relateras ju till läsarens eventuella erfarenheter av just det man skriver om. det landar olika helt enkelt. och väl är väl det
Det är också viktigt att man som bloggare, inte enbart utgår från att man själv är den med koll och när människor opponerar sig i kommentarfältet, så gör de det för att de inte har förstått vad en menar. Jag tycker att man som bloggare ska vara öppen för nya perspektiv, kanske har ens kommentatorer något nytt att inflika och diskussionen höjs till ännu en nivå. Dessutom tycker jag att det är bra när människor ryter ifrån, då visar de att de inte förstått alternativt inte håller med och då får man ju ännu ett tillfälle att diskutera.
NU SKA JAG STÄDA!
Är det inte också så att upprörandet ofta sker i vänskap? Att trots att vi blir ledsna och arga så växer vi tillsammans? Jag känner inte dig, Clara, och jag håller inte alltid med dig i allt, men jag vet att jag håller med om det mesta och att jag tycker om dig. Det gör att jag har förtroende för det du skriver och det gör att jag läser på ett annat sätt, även om jag inte håller med. Det tror jag är bra för mig.
Fint skrivet!
JAG blir iallafall jätteglad när jag läser din blogg! En av mina favoritstunder på dagen! Fortsätt som du gör och skit i alla som inte förstår!
Att uppröra lite går nog inte att undvika, och det hade nog inte varit lika slagkraftiga inlägg om inte någon känner sig träffad. Man kan ju känna sig träffad på ett bra sätt, som får en att tänka till på ett annat vis, och se sanningar som man kanske försöker förneka.
Så kör på, ryt till, det är bara trevligt
kram /iris
Det är klart att de inlägg som du skriver om ämnen som berör kommer få både ris och ros. Alla tycker vi olika och många ämnen är sådana som är bra att de tas upp för att få folk att reflektera (oavsett om man håller med eller inte). Måste säga att jag tyckte dit inlägg om att ”sitta still i båten” var helt klockrent. Jag tycker också det känns som att folk ger upp för lätt i vissa fall (långt ifrån alla) och vet flera förhållanden som tagit slut den närmsta tiden där den partnern som blir lämnad blivit helt förbluffad och inte sett det komma över huvud taget. Då kanske det varit bättre att sätta sig ner och diskutera innan man tar stora beslut (som det ju blir när man bor ihop, har barn ihop etc.).
Tack för att du skriver vad du tycker och fortsätt med det! Sen får ju folk själva bestämma om de håller med eller inte…
Jag kommer absolut att fortsätta att läsa din blogg, jag hittade ju nyss hit
Det är så klart inte roligt att få upprörda och ilskna kommentarer men det måste väl ändå kännas värdefullt att kunna påverka och väcka känslor hos dina läsare.
Jag tror nog att det är just därför du har så många läsare för att du berör på det ena eller andra sättet.
Jag tycker att du skriver bra, fortsätt så!
Kram/M
Den dag man inte kan tycka bra om någon fast man tycker olika är man illa ute!
Klart att du ska fortsätta att skriva om det som ligger dig nära hjärtat och om det som snurrar i huvudet. Det är ju DINA åsikter vi vill ha, annars är det ju ingen vits med att blogga om man ska köra en neutral text som vem som helst skulle kunna ligga bakom.
Jag klickar in här för att läsa CLARA. Ofta håller jag med men ibland får jag nya synvinklar på ämnen som jag kanske ser på ett annat sätt.
Kram/Fina Frun
Ja, fortsätt skriva på ditt sätt!
Ibland kan det ju vara så att du sätter fingret på någons ömma punkt och då kan det ta hus i helvete, men om den personen (när den lugnat ner sig) funderar på varför den reagerade som den gjorde så kanske den får en ny självinsikt som kanske leder till att den blir bättre människa… Man kan ju lära sig att tänka ”aha, så hon tänker så – det har jag inte tänkt på att man kan göra!” och så har ens hjärna fått en ny tankebana. Det behöver ju inte leda till att vi alla blir likformiga och tycker och vill samma saker i slutändan! = )
Jag gillar det du skriver och sättet du formulerar dig på också. Det är lite skönt att följa dina resonemang här för ofta får jag något att fundera på. Ibland har jag ju inte tänkt alls på just den saken förut.
Lång kommentar -att kanske läsa till pannkaksbaket? hihi…
Kram Åsa
Det är som att höra en vän prata när jag läser dina ord, även om vi inte känner varandra. Du skriver om sånt som jag blir glad för, sånt som gör att min verklighet vacklar till en smula och du skriver om sånt som gör mig arg. Ibland blir jag så upprörd att jag helt enkelt stänger fliken och tänker ”haha, där fick du!”.
Sen läser jag om texten vid ett senare tillfälle (vilket är fint att kunna göra, i direktkontakt med någon är det inte lika lätt att ”höra om”) när jag hunnit smälta och tänka lite.
Min egen blogg kan tyckas lite slätstruken och det beror rakt upp och ner på min konflikträdsla och det behov av bekräftelse jag så förtvivlat kämpar med att bli vän med.
Allt gott till dig!
Ja det är nog precis så du ska tänka, att det är en bra blogg om det river upp kännslor. Glada, ledsna, frågande, arga, ja alla dessa kännslor är juh bara ett kvitto på att du berör, att det är personligt och att du inte gör en blogg som behagar alla. Jag tycker att det är en viktig del av din blogg, att det inte bara är massa fina bilder utan ett hjup. Fina bilder kan man se överallt, men när man får lära kännafotografen och personnen så blir allt så mycket mer spännande. Man måste få bli arg men inte oförskämmd!
Förtsätt som du gör, stå på dig!
Ha det jätte gott å ta hand om dig!
Kramar LINA
Jag älskar dina texter som väcker diskussion! Jag tycker att du formulerar dig jättebra och är modig som står för dina åsikter (även om jag inte alltid håller med dig om allt)! Fortsätt, snälla, att skriva dessa texter. Du gör något riktigt bra som väcker diskussion och får oss bloggläsare att tänka efter. Sen hoppas jag så klart att de som kommenterar kan hålla hövlig ton. Hursomhelst – heja dig!
Jag tror det är precis så! Att alla har vi vårt bagage som tynger och som gör att vissa saker berör och andra upprör. Man identifierar sig eller inte. Är på samma våglängd eller inte. Det jag tycker är så himla häftigt nästan varje gång när jag läser din blogg, Clara, är att jag känner att det finns fler som är som jag. Jag kände mig ofta så ensam och konstig i tonåren (jag ser ännu med fasa tillbaka på högstadieåren) och kände mig missförstådd och ouppskattad. Men nu, när jag är 32, kan jag läsa din blogg och allas kommentarer och känna att jag inte är så konstig, trots allt! Därför berör dina inlägg mig mer än de upprör. För att återgå till din fråga så är det väl ändå så att man kan inte behaga alla eftersom vi har våra olika personligheter och erfarenheter. Och det enda du kan skriva om är dina egna. Fortsätt med det!
Ja, jag kan tänka mig att det är svårt att göra alla nöjda – men jag har faktiskt tänkt på flera gånger att du gör det hela väldigt snyggt. Att du oftast är ödmjuk (ödmjuk men inte mesig och urvattnad liksom) och att folk därför borde kunna ta till sig texterna utan att tolka det som att du tror att du vet hur allt är och ska vara! Så fortsätt skriva utmanande texter – du gör det så himla bra!
Håller helt med. Har ett antal gånger tänkt på att du skriver på ett mjukt och ödmjukt sätt utan att urvattna dina egna åsikter. Svår balansgång! Fortsätt så
Precis
Ja, jag håller med. Du skriver träffsäkert men tycker att du visar klart att du anser att det inte alltid är så, exakt på samma sätt, för alla eller i alla situationer osv.
Att läsa någons tankar, oavsett om de överensstämmer med ens egna eller ej tycker jag utmanar mina egna tankegångar, gör att man kanske hittar fler argument som stärker ens egna tankar eller får tankegympautmaningar.
Men att uppröras och skriva otrevliga kommentarer eller kommentarer där läsaren uppenbarligen inte helt förstått texten gör mig irriterad. Läsarna kan väl gärna vrida och vända på diskussionen och framföra sina åsikter men gör det snyggt, trevligt och framförallt, LÄS vad som står i texten och försök inte tolka allt på ett negativt sätt…
Håller med föregående kommentarer, och vill tillägga: TACK för all tid du lägger ner på din blogg – den är välskriven, genomtänkt och inspirerande! Jag är vansinnigt förtjust i ditt sätt att uttrycka dig, enkelt men elegant och närapå alltid huvudet på spiken! Jag håller inte med dig om allt, tack o lov är vi alla olika, men jag uppskattar verkligen att få följa dina kloka resonemang o tankar, och tror att du liksom jag själv tänker ”jag kan lära mig något av varje människa jag möter”, livet blir ju så oändligt mycket intressantare då! Återigen, TACK!
Jag förstår känslan, Clara.
Personligen känner jag ofta att folk gärna får hata/tycka illa om mig för mina åsikter och värderingar men det som är svårt att hantera är när folk hatar eller tycker illa om mig på grund av att de missförstått. Att de inte lyssnat eller läst tillräckligt noga eller att jag helt enkelt inte uttryckt mig tydligt nog.
Alla kan ju inte hålla med om allting man tycker, det är helt förståeligt och i sin ordning. Men att folk drar konstiga slutsatser eller antar saker om mig, det är verkligen tärande!
Jag har läst din blogg i något år nu,har aldrig blivit förbannad eller irriterad fast det funnits inlägg som kunnat dras direkt till mej…jag läser dom och tycker oftast att vad roligt att du ser saker på det sättet/gör saker så eller funderat det helt annorlunda än jag hade…man får flere synvinklar på saker genom att läsa din text kanske flere gånger om det nu råkar vara något som lite drar i skinnet
Eftersom du inte är någon som kommer hem till mej på kaffe varje vecka,kan du ju inte veta vem jag är eller hur jag haft det/gjort det…utan du ger en synvinkel som du har,har andra en annan är det precis lika rätt,inget att bli negativ på…blir man det kan man ju konstatera att sanningen måste väl svida när andra ser det annorlunda än vad man själv.
Jag har så otroligt många erfarenheter både av att lyssna på och delta i diskussioner som länge länge handlar om hur man tycker olika, för att till slut landa i att man egentligen håller med varandra. Det är bara viktigt att framhålla sitt eget perspektiv, fast man egentligen håller med den andre. Och så är det ju… så många olika perspektiv kan vara sanna, även ”motståndarens”.
Håller verkligen med! Jättebra skrivet! Tråkigt att helgardera sig, för då betyder texten ingenting till slut…
Det är mitt stora problem… 
Jag förstår hur du menar. Ibland spelar det ingen roll hur många ”i vissa fall”, ”ibland” eller ”kanske” man trycker in i en text, för det finns alltid någon som tycks bli blind för dessa ord och tar åt sig. Kanske för att man råkar ta upp ett ämne som för tillfället är känsligt för just den här personen.
Stå på dig, annars gör någon annan det, brukar jag säga
Du är bra Clara. Vi tycker alla olika om saker och ting och gjorde vi inte det skulle det ju bli ganska tråkigt… Kram till dig!
Jag tror att det mesta i livet tolkas utifrån vilka glasögon vi har på oss. En trist hemsk dålig dag där allt börjar fel, ja då är sannerligen inte glaset speciellt rosaskimrande heller och läser man då en text som berör kan den säkerligen tolkas väldigt negativt. Jag hoppas att de flesta som läser kan inse att en text är bara en text är bara en text
Absolut, Kör på Clara!
Jag tror även det ofta det kan vara attiyder i kommentarer som upprör, i t ex inlägget om skilsmässor. Man läser orgnialtexten och sen läser man hundra kommentarer som håller med varav hälften brer på lite extra och helheten blir inte samma som om man bara läst bloggninglägget. Det här är ju en levande blogg där kommentarsfältet är en egen plats, och alla arga kommentarer är kanske inte direkt riktade tilL Clara.
För övrigt, när jag läser kommentarer här är det ju de som skapar reaktion jag brukar scrolla ner till. Det är ju då det blir spännande, när diskussionerna kommer ingång på riktigt! I synnerhet eftersom det, till skillnad från hos många stora bloggare och provokationsbloggare finns så mycket vettigt folk här
Det är kanske som med komiker och humor. Vissa saker får/ska/bör man inte skämta om av olika anledningar: moral/etik/hets mot folkgrupp osv men ibland är ett skämt så himla bra att det bara måste få sägas. Och då får man ta risken. Så kanske det är för dig, och andra också. Vissa ämnen måste man ta upp och vissa kommer skratta och andra bli förbannade. Jag vet inte om det var en bra liknelse, men jag kom att tänka på det. Fortsätt gärna skriv det du vill! (inspiration från Henrik Dorsins sommarprat)
Hej Clara!!
Jag skrev en kommentar i den blogg där du skrev om småbarn och skilsmässa.
Jag reagerade eftersom vi just nu ligger i skilsmässa. Vi har en tvååring och jag kände mig som en dålig förälder just då.. Men självklart förstår jag att du inte ville trycka ner på oss. Men bloggen blev jobbig att läsa, samvetet fick sig ett slag i magen
Klart att du ska skriva det du tycker och vill, det är därför din blogg är så bra
Kram K
Ibland när jag läser hur dina eller andras inlägg ute på bloggarna ”missuppfattas” blir jag nästan imponerad över hur människor kan vrida och vända på saker och tolka det alldeles otroligt märkligt. Jag tycker faktiskt att det är en stor behållning att bara läsa och försöka förstå hur andra människor resonerar.
Sen finns det ju såna som sätter maximalt fokus på att hitta en egen udda vinkling på ett inlägg för att kunna göra sig viktiga…det spelar liksom ingen roll om inlägget är sympatiskt och glädjefullt, de bara måste slå sönder och plocka fram nåt skrikigt grällt för att få uppmärksamhet. Det gör mig lite ledsen men är samtidigt intressant, verkar vara ganska vanligt med sånt överallt numera.
Är mycket glad över dina många gånger kloka och omtumlande inlägg som ibland verkligen får mig att tänka till…tex Bertils klänning. Det tackar jag dig djupt för…vilken insikt om mina egna fördomar och självklara normer jag fick den gången. Eller människors inbillade rättighet att i varje situation ta sig friheten att påpeka andras eventuella fel och brister…den satt som en smäck den med.
Visst förstår jag och tycker jag man måste välja sina ord med omsorg, och kanske du får bära lite extra ansvar med en så stor blogg…som min pappa sa till min storvuxne son när han var liten: Ju större man är Rickard desto snällare måste man vara.
Ser fram emot många många kloka, arga, finurliga och omruskande inlägg hos dig framöver. Är det inte det som på nåt vis är grunden i Underbara Clara?? Kram
Mmmm, vi får inte vara rädda för att röra ömma punkter. Alla tycker inte samma sak men genom att föra fram åsikter och tankar (på ditt vad jag tycker nyanserade och ödmjuka sätt) får vi möjlighet attt reflektera och fundera, kommentera och av det lära, utvecklas och kanske komma vidare.
De jag egentligen känner att du riktade dina ord till är de som funderar på skilsmässa, inte de som redan tagit beslutet. Jag gillar att du uppmuntrar att tänka ett varv till, inte ge upp för lätt, kämpa lite till, gilla läget, se om det går att lösa. Kanske blir det bättre, kanske inte.
Men snälla, hur kan man bli förbannad pâ vâr underbara Clara och hennes synpunkter pâ samhället ! Det finns inga perfekta föräldrar, utan som alla, blir de offer för omständigheterna, men gör sâ gott de kan. Clara benar upp det dagliga livets ev glädjeämnen och vi fâr nâgot att fundera över i bästa fall. En ovanligt bra blogg skriven av en kvinna som vill oss väl. Jag tackar och tar emot
Skall köpa din bok i morgon, sâ fort jag landat. Ha det fint alla !!!
Fint och tänkvärt skrivit Gammelmor.
Äntligen ett bra inlägg om det här med kommentarer! Folk uppfattar och missuppfattar olika, tar till sig, tar åt sig och reagerar. Bloggare är skribenter, författare, artister deras verk kommer kritiseras. Det är en del av hela processen. Ibland blir det ros, ibland blir det ris. Helst vill man ha ros, men att få ris, det behöver inte vara så farligt. Vi tycker helt enkelt olika, ibland kanske kommentarer är överdrivet hårda, men ibland kanske inlägg också träffar rätt på en öm tå. När det finns ett öppet kommentarfält finns möjlighet och tycka och då kommer folk tycka olika. Och det är verkligen hela världen!
Alla är i olika stadier i sitt liv! Vi tolkar inte allt likadant och det är bra att få folk att haja till! Väcka liksom. Den som blir arg nu kanske är tacksam sen.
med det vill jag säga: TACK SÅ SJUUKT MYCKET CLARA!
Det är klart att du ska fortsätta skriva! Dina intressanta reflektioner är ju en av anledningarna jag/vi läser bloggen flera gånger om dagen. Du inspirerar mig, Clara! (Jag har just fått hem din fantastiska bok, förresten- och jag älskar den!!) Tack för allt du ger mig.
Många varma hälsningar från Elin
Clara! Jag älskar dina texter. Du driver den i särklass bästa bloggen jag känner till! Du inspirerar och engagerar. Du är nyanserad och öppen, spännande och klok. Och vacker som tusan är du! Eftersom att jag älskar dina texter så har jag ett önskemål om ämne. Det vore så spännande att ta del av dina tankar kring att ”skaffa” barn. Gjorde du (ni) det för att uppleva den unika kärlek som föräldrar beskriver? Eller för att det är det största som kan hända, att få följa en människa från start och vara med och ge hen ett så bra liv som möjligt? Eller hur tänker du? Var det en självklarhet för dig? Har du alltid tänkt likadant kring det? Jag tänker mycket kring familjebildning. Tänker att jag vill ha barn. Men då jag är väldigt analyserande av mig tycker jag att det är spännande att höra om varför människor har gjort det valet. De allra flesta väljer att ”skaffa” barn, jag tycker att det är viktigt att reflektera kring varför man själv vill. Om inte annat så är det spännande, då det är ett val som förändrar livet. Just det, en sak till
Att sätta barn (som inte bett om det) till en värld där man kan drabbas av så mycket ont, har du tänkt kring det? Förhoppningsvis så överväger ju det positiva i livet det dåliga. Tack för en grymt bra blogg!
Det är svårt att skriva på ett sätt så INGEN blir upprörd. Alla har rätt till sin åsikt också ju, både skribenten och läsarna. Bara att köra sitt race.
Kolla gärna in min blogg. Jag ska flytta hemifrån, till ett hus i en liten by här i Skåne. Ni får följa med mig på min resa och i min nya självständiga vardag. Jag gillar att pyssla och allt som handlar om hemmafix, och bjuder på härliga bilder, inspiration och tips. http://ellisecho.blogg.se
Du skriver min favoritblogg, Clara. Sa fast att folk sager knepiga saker ibland hoppas jag att du haller modet uppe for du skanker en massa andra lasare med energi, inspiration och tankar. Kram
Du borde verkligen fortsätta skriva! Jag tycker ”debattinläggen” är dina bästa inlägg. Och visst blir även jag lite småförbannad ibland med det är det som tar samhället framåt, att vi har olika åsikter och gör på olika sätt.
Ingen tycker ju lika om allt och tur är väl det. Det är ändå upplyftande att läsa människors ärliga åsikter om de är framförda på ett trevligt sätt.
Det som däremot är väldigt platt och trist är när människor inte alls vågar ha en åsikt utan ska passa in överallt.
Jag är nybliven läsare av din blogg och jag tycker du är fantastisk i ditt skrivande. Personligt och proffsigt.
Missförstånd ingår i att vara människa. Och väljer man att skriva så blir ofta misförstånden fler än när man pratar men någon vid ett köksbord tex. Hoppas att någon förstår detta. Jag utgår här i skrift att de flesta förstår vad jag menar, men att många har funderingar kring det och att man kan skriva mer om det. Massor. Det är spännande. Tack Clara för allt du bjuder in till.
Jag tycker det du skriver är jättebra! Sluta aldrig!
Väntar just nu med spänning på din bok som ska dimpa ner i brevlådan vilken dag som helst enligt Bokus
Ha en fin dag!
Om du skriver vad du tycker och tänker och om var du står, så skriver vi läsare om vad vi tycker och tänker och om var vi står. Det är inte konstigare än så. Att vi alla ska tycka och tänka lika är orealistiskt att tro. Alla har vi olika erfarenheter av livet och därför kan vi inte tycka lika. Det finns ingen universalsanning som gäller för alla.
Jag blev provocerad av Sitt-still-i-båten-inlägget eftersom jag är en person som stannar för länge i relationer, jag stannar så länge så jag far illa. Medan jag uppfattade att du tyckte att många ger upp för lätt. Det blev provocerande för mig. Kan du förstå? Jag tyckte den dimensionen fattades i ditt inlägg.
Jag får en känsla av att du hade en teori av att människor ger upp för lätt och att du då vill ha bekräftelse på att din teori är rätt. När alla inte håller med blir du stressad eller arg?
Vi blir alla klokare av att ta del av andra människors erfarenheter och ska inte vara så rädda för att andra tycker annorlunda.
Men gud vad tråkigt om du aldrig skulle uppröra!
Jag hoppas att du inte får så otrevliga kommentarer att du överväger att sluta snacka högt. Jag har följt dig sedan första bloggen jag har aldrig haft precis samma åsikter som dig, men det är de åsikterna jag tycker om att läsa om. Jag skiter egentligen i bakverk och gardiner.
Jag läser för att se bilder på din goa unge och norrland och för de härligt irriterande texterna om religion, vänsterpolitik och för att jag älskar feministen i dig. Snälla, fortsätt irritera mig.
Jag hoppas att jag får fortsätta käfta emot också.
…att du är visare än de flesta i denna värld! Kram
Klart man vill fortsätta läsa! Du är ju så klok och underbar på många sätt och vis. Jag håller med M ovan om att du ska fortsätta skriva vad du tycker, det ska funka att man tycker och är olika! Ha det så bra!
Äntligen har boken dimpt ner i brevlådan! Och ojojoj var ska jag börja? Ska jag måla om min byrå eller klä in lampskärmen först? Fantastiskt fin design och jättejätteinspirerande bilder och text. Grymt jobbat! Har läst halva i ett nafs fast jag precis klev genom dörrn och egentligen är hungrig som en varg. Kram
Jag har noterat att du ibland blir ilsken över ett ynka mothugg, även om det är trehundra andra som håller med dig. Mitt tips är att du faktiskt öppnar sig för kritik, för det är sällan illa ment, även om det kan vara klumpigt formulerat. Däremot måste du vara så trygg att du inte vacklar för minsta lilla. Läs, analysera och tro att människor menar väl. Drakar lyfter bättre i motvind än i medvind.
Vacklar för minsta lilla? Anders har du läst Claras blogg??
Jag tycker att Clara är öppen för kritik. Att bli irriterad över folks löjliga kommentarer om utseende osv är en helt annan sak…. Människor menar inte alltid väl, tyvärr.
Wohoo Clara! Heja heja HEJA dig! Fortsätt skriva om saker som berör & stör
Jag har följt dig sedan förra bloggen & jag tycker det är sååå intressant att läsa dina reflektioner & tankar! Jag har lärt mig såå himla mycket bra av dig (om feminism o jämställdhet o sånt) också, är inget bra på pyssla o baka men gillar att läsa o kolla på dina vackra bilder! & det bästa är när du skriver nån feministisk text, om barn o barnuppfostran eller texter där du ryter ifrån!
Keep up the good work! Idag fick jag hem din bok också & den är såååå fin!!!
Jag vill personligen läsa vad andra tycker och tänker! Det ger ju till och med perspektiv på sina egna åsikter ibland.
I min blogg tar jag med upp sådant som svider och irriterar en del. Men vad vore en blogg utan det egentligen?
Jag har inte läst några andra kommentarer, jag måste bara säga att du ofta lyckas väldigt väl med att få fram ditt budskap. Så uppfattar jag det. Men det kanske bara är för att jag tänker väldigt mycket som du? Som när det gäller inlägget om att bryta upp under småbarnsåren, jag TÄNKER precis som du. Att allt är upp och ner småbarnsåren, och att då måste man bara bita ihop och kämpa, oavsett hur mycket kärleksrelationen, den mellan oss vuxna, går på sparlåga. Men än har jag inte upplevt de där småbarnsåren, så jag vet inte alls om min ”ambition” om att hålla ihop oavsett hur jobbigt det är och se tiden an kommer att fungera. Gå i uppfyllelse – om man ska se det som en dröm. När det blir verkligheten, när ”småbarnsåren” blir verklighet kanske jag väljer att bryta upp direkt, för att det KÄNNS rätt då. Man kan alltid ha bra ambitioner, som när man gifter sig (jag gjorde det nyss, efter 1 år och 7 månader med min man och fick många höjda ögonbryn på bröllopet!) om att hålla ihop – och det är AMBITIONEN som är det viktiga, tycker jag. Att försöka duger, som man brukar säga. Sen vet man aldrig vad livet har i sin linda. Vilka utmaningar vi, och vår relation (vårt äktenskap!) kommer att utsättas för. Och därmed kan vi inte heller veta om det kommer hålla livet ut mellan oss. Kärleken är hur stark som helst, men den tål inte vad som helst.
Hur som helst, du skriver fantastiskt bra, tar ofta upp väldigt relevanta ämnen, du BERÖR. Jag beundrar hur du FORMULERAR dig och nu har jag inspirerats så mycket av dig (bland andra), att jag själv startat en blogg.
http://theresekrojegard.spotlife.se/
Fortsätt som du gör!
Kramar från en bondunge som blev journalist (och som snart flyttar ut på landet igen efter tre år i Stockholm!), Therese
Pingback: Underbaraclara upprör och berör | Therese Krojegård @ Spotlife
Jag erkänner att jag blivit provocerad av din blogg ett antal gånger, både av sånt du skrivit och sånt som dykt upp i kommentarerna.
Jag tycker det här är ett väldigt bra inlägg, bra reflektioner. Det är nog inte så dumt att med jämna mellanrum skriva inlägg typ det här.
Jag tycker att det mesta du skriver är vettigt.
även om så inte kommer ske så är det ju något många gillar, att kunna gotta sig 
hihi
Ibland tycker jag att du är naiv när det kommer till barn (eftersom mina är lite äldre) men jag tycker att det är rätt skönt får då känns det lite som att jag sitter med trumfen på handen och tänker haha, får se vad du säger om nåt år
Ibland blir jag irriterad på nåt men inte så att jag blir förbannad.
och när jag blir arg över något så blir det precis som du skrev, jag läser inte allt. då är det lätt att missa vad det är som skrivs Egentligen.
och jag gillar din blogg. Jag följer mest sybloggar och på sistone en del inredningsbloggar eftersom vi flyttat. Men när det gäller den här sortens så är det bara din. Jag gillar stämningen i din blogg. Det är lite gulligull och rosa skimmer över den, mysigt liksom. men inte så sockersött att jag får en fadd smak i munnen, och det är tack vare inläggen där ”Clara ryter ifrån”. Jag gillar dina tänkvärda inlägg! och dessutom tas ju även inredning och tyger upp
Så är det, man tycker så olika lika olika som vi människor är.
Men man kan accetera och gilla varandra ändå. Ha det gott.
Idag damp din bok ner i postlådan hos mina föräldrar. Min mor ringde mig och frågade om hon fick läsa den innan mig. Du går hem hos 60-åringar också ska du veta
Hej Clara. Tycker att din blogg är så himla trevlig och att du verkar väldigt trevlig själv. Det här är DIN värld så ta oss andra med en nypa salt.
Ville be dig om ett råd, som du kanske kan ta upp framöver. Jag hyr privat och höll just på att bli vräkt när min hyresvärdinna inte godkände min vanliga städning. Lyckades avstyra… Trodde jag kunde städa ordentligt efter flera år med extraknäck som städerska. Undrar om du har några tips på städning? Behöver inte faktiskt vara så städat men mer att man får det här städade intrycket, som jag får av ditt boende när jag läser din blogg.
Ha det bra! MVH västerbottning
Tror det ofta kan vara missförstånd åt båda håll, både från ditt och dina läsare. Du skriver ju ofta om ämnen som berör så då kan det nog lätt bli så. Men din blogg är intressant och beroendeframkallande;)
Alla tycker olika det är just därför vi är unika.
jag älskar din blogg! punkt slut
Jag tror att bloggar fyller en bra funktion. För det mesta är det god input men när det är personliga angrepp och tråkigheter, får man helt enkelt ta bort inläggen. Ingen ska behöva bli ledsen. Livet är tufft ändå.
Finns många missunsamma avundsjuka människor som försöker ställa sig i vägen. Det är svårt att bara hoppa över dom men då får man ta sats.
Stå på dig så ingen annan lyckas göra det!
Vi är flest som gillar inläggen och det är ju det som räknas, eller hur?
Heja Clara!
Du är duktig som bara den….
Fiakram
Vilket bra inlägg! Jag gillar din blogg väldigt mycket för att den är välskriven, påhittig, rolig, piffig, färgglad och underbar! Tack!
men herregud.
personer behöver människor som dig och mig.
människor som inte skäms för att säga det alla andra tycker, våga stå för sina åsikter och våga ta upp känsliga ämnen.
ämnen som kanske klampar vissa på tårna men hjälper andra.
jag vill inte ha ett platt samhälle.
läs gärna mitt inlägg om att vara trött men ändå nöjd med livet. vi är för bortskämda!
http://dan-syndrom.se/?p=5218
puss och kram
http://jeanettish.blogspot.se/2012/09/tabun-och-masten.html
om sex. när man är 48. faller icke alltid väl ut bland folk
Kör din stil,den är din!!
Du vet väl att ”bara döda fiskar flyter medströms”
Där slog du huvudet på spiken! Och tack för en vettig blogg!
Jag blir glad över att höra att du faktiskt läser kommentarerna. De är ju väldigt många och du kan ju omöjligt svara på alla. Så jag som brukar ropa Heja och hålla med (oftast) blir ju bara glad att höra att du står där och läser medan du lyssnar på radio;)
Allt gott!
Klart du ska! Klart jag vill! Stolt hållning nu och öppet sinne, precis som du haft hela tiden!
Fortsätt skriva inlägg med udd! Det får folk att förhoppningsvis reflektera över saker och ting, vare sig man håller med eller ej.
Missförstånd ligger ju främst på mottagaren och du (och alla andra som bloggar) kan ju inte ta på sig ansvaret för det. Det är upp till var och en av oss som läser detta att ta den tiden och kanske läsa en gång till.
Definitivt!
Har aldrig lärt mig något nytt av dom som tycker precis som jag! Go on baby.:-D
hej ”Underbara Clara”!
hörde dig hos Lotta Bromé och tycker du är jättebra. Tack för de tre tipsen du gav då, hade inte glömt ättikan, men däremot tipset att putsa silver och det tredje tipset, som jag glömt nu! Måste lyssna en gång till verkar det som!
Ska börja läsa din blogg, det blir den första för mig, tack vare programmet!
Mvh C
Hej Clara
Det är klart att du ska skriva vad du vill…….glöm inte att det är DIN blogg
kramkram
Håkan
Du! Jag håller helt med! Eller jag hör och förstår vad du säger. Folk reagerar i affekt (det blir ju sällan bra) men jag har i alla sammanhang så oerhört svår för otrevliga människor. Jag fattar inte grejen. Jag har själv jättesvårt att fräsa åt folk (man och egna barn tyvärr undantagna). Vad vinner man? Vinner man alls? Jag har faktiskt tänkt på fenomenet ganska mycket och kan inte låta bli att tänka på hur styrda vi är av samhället att tycka på ett visst sätt (framför allt i könsroll- och invandrarfrågor). Och det jag alltid kommer fram till är att detta måste vara den nya tidens jantelag. Jante som alla (helt enligt regelboken) skyr som pesten och tycker är förlegat. Och ja, den gamla typen jante är typiskt omodern. Istället har den lämnat plats för in-i-fållan-styret där man SKA ha en viss typ av åsikt – RÄTT åsikt. Annars är man ganska dum i huvudet. Nyjanten i nötskal, tänker jag lite irriterat och älskar när någon vågar tycka att pojkar och flickor inte är likadana (därmed inte sagt att ”Kerstin” ska torka alla blöjor, laga mat till sin hårt arbetande man och på kvällskvisten massera hans fötter – fuck that shit!) eller kan tycka att en individ (eller grupp, vad vet jag) med utländsk härkomst har gjort något obra utan att för den skull vara rasist (men det är svårt att inte bli påhoppad i sådana frågor) eller vad som helst annat som anses ”kontroversiellt” och mot strömmen. Gud bevare svenska folket om man går utanför uppsatta ramar! Vad hände med att man får tycka som man vill? Och ändå inte tycka illa om de som tycker annorlunda. Hur svårt ska det vara?
Du är bra Clara! Och din bok med. Jag bläddrar i den varje dag sedan i måndag då jag överraskningsfick den av fantastiska sambon!
Fortsätt!
Kramar.
istället för att missförstå och bli arg i onödan (vilket daktiskt inte får nån att må bättre) kan man alltid tolka till den andras fördel! Så är alla glada! Klart ska man få diskutera men att bli arg och irriterad är ju onödigt. Vi är och tänker olika!
Ja, selvfølgelig vil jeg fortsette å lese! Verden er full av mennesker med ulike erfaringer og ulike meninger. Det er vel derfor det skjer utvikling og endring? Jeg tror man kan like noen selv om man har ulike meninger om en sak, men jeg tror ikke det er nødvendig å like alle, eller å bli likt av alle andre….
Att en del har åsikter om det man skriver är ju inte så konstigt. Det gäller att förstå att vi är olika och har olika åsikter. Det enda som gäller är att följa sitt eget hjärta och förverkliga sina egna drömmar.
Det är egentligen helt sjukt att en sådan enkel sak som att skriva lite text som andra människor sedan kan läsa kan, kan utlösa så mycket! Åt båda hållen!
Plötsligt blir det inte alls lätt att skriva/blogga och jag förstår dig mycket väl Clara, än så länge har jag inte vågat ”ryta ifrån” riktigt ordentligt på min blogg som du gör, men jag hoppas att jag kommer dit. Därför att du gör det på ett proffsigt sätt.
För oavsett om man själv eller folk blir arga, irriterade, glada, smickrade, ogina eller euforiska så är det superbra att allas åsikter får höras och synas!
Just nu är du största förebilden och jag tycker mycket av det du skriver är så klokt!
Så – jag vill så gärna höra dig på radio men det är lite svårt att hitta. Hur ofta är du i Morgon på Västerbotten P4? Och hur länge snackar du då? Kan du inte ha en liten guide så man kan hitta alla dina radioprogram?
Det är nog bara så att de som blir upprörda känner sig träffade. Och då är det ju bara bra att det kommer fram, så kanske de kan ta tag i det.
Självklart ska du fortsätta skriva, jag skulle aldrig klara mig utan dina kloka ord!
Så sant! Jag tror att det som berör på något sätt ofta angår och är viktigt för den som blir berörd. Om inte annat får man ju något att tänka till över.
Jag tycker diskussionerna i dina kommentarsfält brukar bli spännande, förmodligen för att du drar till dig så många olika typer av läsare.
Vissa missförstår ju med flit, vänder och vrider på det du skriver för att hitta ett tillfälle att känna sig personligen förorättade – men att folk har avvikande åsikter är ju en naturlig konsekvens av att du framför dina egna åsikter. Och det är väl det som är kul! Det tråkigaste som finns – för mig som läsare alltså, fattar att det är kul för dig:) – är ett kommentarsfält med 200 ”Bravo Clara, du är en så klok kvinna” i följd.
Det skrivna ordet tolkas olika bara för att man inte ser personen bakom orden. Kroppsspråket, minerna som är så viktiga när man talar till varann är borta och smileys och andra duttar säger egentligen ingenting.
Eftersom jag själv skriver och kommenterar har jag märkt att jag ibland inte allas blivit förstådd, att humor inte uppfattats osv. De är nog ingenting att göra åt, bara låta bli att ta illa upp när det kanske inte alls var meningen som kritik. Lev väl!
Du får absolut inte sluta skriva,jag är en farmor-mormor på 66 år,som älskar att gå in på din blogg det första jag gör när jag startar upp datan ♥ OCH vilken underbar bok du skrivit,vackra bilder kloka ord många bra tips.Läser den ordagrant…önskar dig och din familj MÅNGA lyckliga år!!!!!!!
Fortsätt skriva på ditt sätt Clara, fortsätt!
Clara, det är ju därför vi läser, för att vi blir berörda! Och om du vill beröra, då får du räkna med att du inte kan kontrollera det sätt du berör PÅ, det är upp till läsaren, och dennes tolkning. Och tolkning av budskap är alltid full med ”fel”. Du har väl lekt viskleken? Så du berör, och folk reagerar på det med glädje, ilska, sorg, nyfikenhet, intresse, engagemang, bitterhet, avundsjuka osv, osv. Så skriv, skriv! Sen får du med tiden lära dig att andras människors reaktioner säger mer om dem än om dig. Låter lätt – är mycket svårt.
Heja Clara – du gör helt rätt i att fortsätta skriva som du gör!!!
Jag blir illa berörd när kristna säger att de önskar att någon borde dra åt helvete. Jag tror inte riktigt att vi skulle vilja önska dit en enda person, åtminstone inte som skriver här inne…
Även om jag förstår vad du menar. Men det hade kanske räckt med att de är dumma i huvudet?
Bra inlägg i övrigt.
Att läsa andras starka åsikter är det bästa sättet att själv bilda en uppfattning om saker och ting. Man märker ganska direkt om man håller med eller inte. Ett bra sätt att lära känna sig själv samtidigt som man öppnar sitt sinne för nya tankar och kanske till och med ändrar uppfattning om något. So keep up the good work!
Clara:) En av grunnene til at jeg leser bloggen din er nettopp disse innleggene. Du får satt ord på det som noen ganger er vanskelig å forklare. Det er ekte! For eksempel innlegget om barnet, ”den andra puberteten”, og om forhold, ”Sitta still i båten”(som ga meg en tåre i øyekroken). Det gir en tyngde og dybde til helheten på din blogg. Lov å fortsette, du gir så mye mer enn du tror
ps, ble det ingen høner på deg i år?
Bara kör på du Clara, kör så att det rycker!
Klart man kan! Jag personligen tycker ofta du skriver saker som stämmer väl överens med hur jag själv tycker, men ibland håller jag inte med till 100 %. Men så är det ju alltid. Finns väl ingen människa i hela världen som man delar exakt alla åsikter med. De som hotar att sluta läsa bloggen har antagligen känt sig så träffade att de riktar sina obekväma känslor mot budbäraren, alltså dig! Fortsätt med det du gör för du gör det så bra och du behövs!
Det vore väl tråkigt om alla tyckte lika, då skulle man ju inte ha nånting att prata om eller så skulle allt bara vara ytligt kallprat eller?? Det är nyttigt med diskussioner och att få uppröras, bli förbannad, irriterad och sprudlande glad ibland. Sen behöver man ju inte uppröras över allt som man inte håller med om… Jag gillar din blogg för den variation du har, men håller inte med om allt du skriver. Det är bara kul att läsa andras åsikter ibland. Ha en fortsatt trevlig kväll!
Clara, du är en bra skribent som skriver personligt och ödmjukt om ditt sätt att se på världen, fortsätt med det. Jag hittade till din blogg för inte så länge sedan och jag brukar inte gilla bloggar, förutom Mats Strandbergs blogg är din den enda jag läst. Jag är oerhört kräsen med vad jag läser överhuvudtaget så sluta för guds skull inte att skriva då blir jag ledsen. Gillar särskilt när du ryter ifrån samt när du skriver om livet med barn, sorg och osäkerhet även om maten/skapandet och kläderna också är kul och inspirerande. Ska nog köpa din bok förresten! Kramar
Jag tycker du är så glasklar gällande just detta. Känner alltid att du har hängslen o livrem på dig o det är därför jag gillar dig så otroligt mycket. Du kan nog inte göra annorlunda . O ett sånt här inlägg är ju fantastiskt! Det påminner oss allihopa om att du är så otroligt genomgod fast du ryter i ibland
Tack för alla tankar o funderingar du väcker!
Har faktiskt märkt att du skriver på just det sättet! Och vart kommer man egentligen om man inte vågar ha en åsikt från början, trots att man inte vet hur mycket man kan ha missat? Känner själv, angående skilsmässoinlägget, att jag vet alldeles för lite för att våga säga något. Har verkligen noll erfarenhet men kan tycka (av det jag sett hos vänner/familj) att känns det fel någonstans så är det fel. Går det att prata om det så ska en göra det, och går det att lösa är det fantastiskt. I min närhet har det ofta handlat om att någon träffar en annan, och det visar sig att en part känt sig förminskad eller annat en längre tid. I sådana fall kan det kännas läskigt att vilja ”arbeta på det”, för att det ofta blir så att den lilla parten får foga sig..
Det var kanske själva uttrycket att sitta stilla i båten som är lite olyckligt? Problem försvinner ju inte av att man tiger och håller ut. (Nåja. Relationsproblem försvinner i alla fall inte med den metoden
)
Jag blir lite ledsen av att läsa att du verkar ta åt dig så. Tänk, av de flesta stora bloggare är du nog den mest älskade jag sett! Kan också bli provocerad ibland av vad du läser, men det blir jag ju när folk jag t o m är familj med säger något jag tycker är dumt osv. Det tråkiga är att du ser inte vad läsaren som kommenterat negativt annars tycker om dig. Som när jag kommenterat lite negativt, för det mesta älskar jag ju dig som bloggare och försöker skriva det ibland också!
Ska försöka bli bättre på att skriva när jag tycker saker är bra. Precis som många andra verkar jag vara bäst på att kommentera när jag blir uppretad. När jag blir glad av dina inlägg så är jag bara glad en stund fast det får du aldrig veta, att jag blev på bra humör en liten stund pga det du skrivit!
”vad du skriver” skulle det stå
Hade jag en blogg och fick så många kommentarer så fort jag uttalade mig om annat än färgen på ett tyg som Clara får och så många av dem verkar gå ut på att det kvittar vad hon egentligen menar bara lilla jag får fortsätta vara arg och sårad skulle jag stängt bloggen för länge sedan. Att läsa så många kommentarer som är negativa på ett anklagande sätt skulle jag inte klara av och jag förstår inte att så många bloggare orkar med.
Förstod inte riktigt vad du syftade på, det med tyget, men nej, jag förstår inte heller att folk orkar med.
Äh, inget viktigt det där med. Tyget tänkte jag mig som ett exempel på åsikter som ingen bryr sig mycket om. Typ om Clara skriver att hon gillar blommigt tyg lär ju ingen reagera och grinigt säga ”Ja, men jag då? Jag gillar ju inte blommigt. Menar du att det är fel på mig eller vadå?” Uttalar hon sig där emot om livsstil och livsval, så blir det naturligtvis reaktioner. Jag tycker det är väldigt givande och bildande att läsa kommentarer som berättar om andra livsval än de Clara har gjort osv, men de behöver ju inte uttryckas med sårad grinighet som så ofta sker.
Men dina inlägg kan vara rätt dömande och naiva fast intressanta. Du skriver väl ändå många inlägg för att väcka debatt? För att få oss engagerade? Måste vi ha ångest för att vi ifrågasätter din, ofta, naiva livsyn, även fast vi gillar dig?
Att säga att man tycker att någon handlat fel är inte att vara dömande. Det är att inte hålla med.
Åsikter uttryckta i en blogg får inte ha för många ord, för det läser ingen, och därför blir det mycket generaliseringar och förenklingar. Det försöker jag komma ihåg när jag sitter och irriterar mig på den enkla världs- och människosyn många bloggare tycks hålla sig med. Försöker
Jag tror att en text som berör är en bra text. Känslor visar att man blir träffad antingen på ett positivt sätt eller ett negativt sätt eller så väcker det skrivna bara en lust att säga sitt. Jag tror att så länge du lyckas få människor att bli glada, arga, ledsna eller smått lyckliga av vackra bilder så har du lyckats. Om du inte berör så blir det färre som återvänder till bloggen, det riskerar att bli slätstruken och intresset fallnar. Känslor är inte farliga försker jag lära mina barn och kan du med att skriva få fram en mängd olika känslor så skulle jag säga att du lyckats bra med ditt skrivande. Så ”kör hårt”!
Kan du inte låta någon annan ta hand om kommentarerna? Med tanke på hur förfärliga folk kan vara över tangentbordet så undrar jag: är det värt för dig att läsa kommentarerna? På vilket sätt berikar det ditt liv? Förbättrar livet?
Nej, jag tycker att du ska förskona dig från att bli ledsen. Du är en fantastisk person som förtjänar beröm. Lyssna inte på idioter, bara. De är INTE VÄRDA dina tårar
Jag tror precis så som du, att man kan tycka om varandra fastän man tycker olika. Det gäller att lära sig att skilja på person och sak. Och även acceptera att alla inte gillar varandra, men det är ju inget farligt med det, då kan man bara välja andra vänner/bloggare/artister, vad det nu kan vara. Keep up the good work! Jag gillar i alla fall ditt tyckande och tänkande.
Men Clara, det spelar ingen roll om du bäddar in dina (ibland) naiva, dömande moralpekpinnar i bomull. De är fortfarande vassa åsiktspekpinnar som du gillar att peta med – det såklart folk blir upprörda!
Men vi älskar ju dina välformulerade inlägg och debatten i kölvattnet efteråt. Vi gillar blandningen i din blogg och vi gillar dig!
Med kärlek. /Emma.
Vem har sagt att man ska tycka lika om allt? Vi är alla olika med olika tycken. Hur vore världen om alla tyckte lika? Gud har skapat oss med omsorg för att var och en av oss ska vara unik. Det finns ingen kopia av dig eller mig. Så då är det inte konstigt att man tycker olika. Fortsätt i den andan du börjat i (med det menar jag inte att du ska snöa in dig heller). Gillar dig och din blogg. ”Du är du och du duger, för du passar perfekt i Guds famn!”
Kram
Det du skriver är många gånger jättebra! Dessutom vill folk läsa sådant som väcker debatt. Jag har aldrig riktigt upplevt att du är moratant och trampar folk på tårna men folk bli antagligen upprörda när de känner sig träffade!
Jag minns första gången jag fick en negativ och direkt taskig kommentar inne hos mig, faktiskt blir man paff. Efter hand gäller det att suga åt sig det positiva annars orkar man inte…
STOR kram!!
Fortsätt skriva som bara du kan, Clara! Jag tycker ibland att vi människor är så oerhört rädda för känslor… Men känslor är ju någonting vi har inom oss och som vi BEHÖVER! Det tror i alla fall jag. Du är bra!
Jag tycker att du ska fortsätta att skriva så att det berör. Det är också det som är intressant och ger mening och känsla bakom texten. Sedan får folk ta åt sig bäst de vill tycker jag. Fortsätt som tidigare!
Ja, med tanke på att du skriver ordagrant ”med hängslen och livrem” så känner jag mig ju rätt manad att svara.
Precis som jag ser en del av dig, den del av dig som du vill visa, och du får se mig i endast ett enda inlägg.. så är det svårt att få hela bilden av varandra.
Jag tror att du är jättetrevlig, och jag är faktiskt en himla kul prick om jag får säga det själv
Jag som person i diskussioner blir engagerad, jag blir berörd, jag bryr mig. Jag gör inte ”slut” med folk för att de inte tycker som jag. Diskussioner om politik/religion/barnuppfostran/livsåskådningar kan bli hetsiga, men det betyder ju inte att jag för ändrar min åsikt om dem för all framtid, för att de inte tycker som jag.
Ofta när man har en diskussion så får man ju något som man tar med sig, har man inställningen att alla andra är idioter och jag bara har rätt, så kommer man inte särskilt långt. (för att klargöra menar jag inte någon särskild här utan i allmänhet)
Det krävs mer än så att få mig att sluta läsa en bra blogg helt enkelt, även om jag tror att vi har olika syn på annat med, som religion. Men det spelar väl ingen roll. Eller hur?
Men om du skriver saker för att skapa debatt, för det måste du ju ändå ha som tanke, så måste du ju kunna ta att folk kommer att tycka till, precis som du.
Och det blir lite konstigt om man i ena inlägget blir känslomässigt engagerad i någon fråga, för att i nästa läsa om hur ledsen/arg/förbannad du blir när folk inte tycker som du eller förstår det du menat. Vanan torde du ju ändå ha inne, så stor som din blogg är, att alla inte kommer att hålla med dig i allt?
Det finns något som heter: ‘att skilja på sak och person’, och det behöver alla människor öva på. Jag behöver inte tycka som du, jag behöver inte gilla ditt agerande men jag kan ändå tycka om DIG. Det är svårt men jag vill bli bra på det!
Kram till dig Clara!
Clara, en sak som har jag lärt mig i livet är att man kan säga och skriva saker som man själv ansvarar för. Vad man dock aldrig kan ta ansvar för är hur andra tolkar detta.
Och för att besvara din fråga på slutet. Självklart kan man gilla varandra utan att tycka lika. Att respektera någon trots att de inte har samma åsikter som en själv är för mig en självklarhet.
Ibland håller jag med dig, ibland provocerar du. Ofta kan det också kännas att du, trots din erfarenheter i livet, ännu är väldigt ung. Livet verkar vara väldigt ”svart eller vitt” i din värld. Jag läser här ibland för att jag gillar det du gör och gjort, men jag kan tycka att du någonstans ändå inte riktigt har förmågan att sätta dig in i andra människors livssituation Kanske för att du själv verka leva ett så annorlunda liv?
Det är heller inte så farligt att provocera. Men, som Anders skrev här uppe (och genast fick skit för) så är det ju ofta 98% av kommentatorerna som håller med dig och 2% som protesterar…du har en trogen läsekrets som sympatiserar med dig. Vackert så.
Kvinnor blir rent statistiskt lyckligare av att skilja sig och då är det väl såkart att folk blir upprörda av alla som vill upprätthålla idealiseringen av den livslånga monogama tvåsamheten. Tror att många kvinnor som far illa skulle lämna tidigare om vi hade sundare värderingar kring familj och kärlek.
Tack!