Alla framgångsrika kvinnor jag fått äran att träffa och arbeta med har föregåtts av rykten om att vara besvärliga/knepiga/bitchiga. Varenda en utan undantag. Och varje gång jag väl har träffat dem har jag stått som ett frågetecken efteråt. Var var det där besvärliga? Det där bitchiga? Jag ser kvinnor som vet vad de vill och vågar säga till när något inte känns bra. På det hela taget väldigt mycket som många framgångsrika män är. Fast de är ofta mycket otrevligare. För män kan vara det. Lite mer hårdföra. Lite mer raka. När man snackar om ”knepiga män” är det av kalibern Torsten Flink och Börje Ahlstedt. Och där kan man ju verkligen snacka knepigt! När man snackar knepiga kvinnor verkar däremot kriteriet ”framgångsrik inom sitt yrke” vara det enda bevis som behövs.
Jag säger heja, hurra och busvissel för alla kvinnor där ute som någon gång kallats knepiga. Jag hoppas att kunna sälla mig till denna skara.
Ja tänk att det ska vara så, men jag tror som du att kvinnor som vet vad de vill och säger det högt kan betraktas som knepiga!!
Jag gillar knepigt i så fall:) Vem ska annars säga vad jag vill, om jag inte gör det själv, att våga uttrycka sin åsikt är viktigt!
/kram Jill
Jag förstår precis vad du menar.
Inte för att jag är en framgångsrik kvinna på något sätt men jag har ganska klara och tydliga åsikter och skräms inte att framföra dem på ett sakligt och korrekt sätt.
Men för det får jag ofta min beskärda del av skopan av ”kvinnor som håller ihop”
I helgen fick jag faktiskt nog. Jag tröttnade på att bli kalad än det ena och än för parasit.
Så ja skrev det här inlägget http://wp.me/p1uIV8-3Wj
Kram Mrs G
Stundtals används ordet diva i samma bemärkelse. Exempelvis i modellvärlden, så kallas de modeller som ”kommit upp sig” för divor, bara för att de kräver schysst behandling och bra betalt etc.
jag vill bli framgångsrik! trots hög ålder, fem barn, låg utbildning och boendes på ort i avveckling.
jag vill ha min blogg höjd till skyarna just pga att jag är kvinna, vanlig och arbetslös.
hur går det till?
Fy, vad tråkigt att det är så!
Starka kvinnor for the win!
Finns det svaga kvinnor?
Såklart det finns. Finns både svaga kvinnor och män, både fysiskt och mentalt.
Intressant, har aldrig hört någon använda begreppet ”starka män” över huvud taget, bara ”män”. Skulle även vara intressant att veta vad som kännetecknar en svag respektive stark person…för jag antar att det inte är muskelstyrkan det handlar om?
Göran Johansson var ju GBG’s starke man i århundraden. Eller nästan iaf.
Ja visst bedöms vi olika! Jag blir så rasande på att Flincks beteende accepteras. Så många trevliga, duktiga skådespelare som det finns, som inte drogar och tafsar….
Heja alla kvinnor som tar för sig och ställer krav!
Blir lite ledsen när jag hör att någon manlig kollega har varit på ett möte och träffat ”ett riktigt rivjärn”, syftande på en kvinna med hög befattning. Tänker på hur lite som krävs, särskilt om man börjar komma upp över 40, för att man ska bli en ”kärring” eller ett ”rivjärn”. Och på hur mycket som accepteras från äldre män, som du skriver. De kan vara bullriga, mala på i långa monologer utan att släppa in någon annan, dra sexistiska, rasistiska och homofoba skämt, osv. Men inte går man därifrån och säger till folk att man varit på möte med en ”riktig gubbjävel”.
Jo det är självklart att jag gör.
Hade en genus-föreläsning på Psykologi 1-kursen jag precis läste på SU som just tog upp detta – kvinnor i samma maktpositioner som män ses som mycket kallare än männen, trots att de gör precis samma sak. Och detta just tack vare stereotypen om att kvinnor ska vara varma, omtänksamma och absolut inte bossa. Kvinnor på chefs-positioner bryter mot den heliga normen och ses därför som kyliga bitches. Heja dom!
hurra for Clara!
Här är ett inlägg som lite rör ämnet:
http://www.genusfotografen.se/?p=342
Det handlar om hur en framgångsrik kvinna porträtteras på bild, sjukt intressant inlägg!
Men det är ju heelt sjukt! Fattar inte. SER inte folk? Sen klickade jag vidare på länken ”women struggling to drink water” – så makabert att jag kände för att gapskratta (fast man bör gråta..)
Men alltså, det var ju hur kul som helst: http://thehairpin.com/2011/11/women-struggling-to-drink-water/
Hahaha! Alltså det är så typiskt kvinnor att inte veta var munnen sitter!!!
Och här då:
http://thehairpin.com/2011/01/women-laughing-alone-with-salad/
Hahaha.
NU precis NU fick jag en hjärnblödning.
Orkar. Inte.
Håller med. Jag dog faktiskt lite inombords tror jag…
Haha, då ska jag inte be dig klicka vidare till:
http://thehairpin.com/2011/01/women-laughing-alone-with-salad/
Orka. Skratta. Mer.
Tragiskt hela vägen….
Det er så trist at det stadig er denne stereotype opfattelse som er gældende. I særdeleshed når kvinder selv tror på den! Der kan ikke blive sagt fra nok gange.
Jo visst bedöms vi olika, kvinnor och män. Utifrån olika normer, värderingar och tilltänkta mallar. Och visst kan man bli gaaaaalen på kategoriska uttalanden och särskilt i negativa ordalag. Samtidigt finns det många framgångsrika kvinnor som inte har den stämpeln tycker jag, eller är jag naiv alt har inte nåtts av dessa rykten?? Några exempel från olika världar är Robyn, Pernilla Wiberg, Anne Lundstedt, Anna Lindh, Ebba von Sydow, Pernilla August mfl mfl.
Vad intressant att du nämner just dessa kvinnor. Flera av dem har jag hört kallas både besvärliga och knepiga!
Japp, jag med. Jag har jobbat inom teaterbranchen tidigare och jag har hört att Pernilla August skall vara jättebesvärlig, för att inte tala om Robyn….nu tror jag inte på sånt alls. Däremot höll jag på att få spader, när jag jobbade på teatern så hade vi årligen en återkommande väldigt väldigt känd författare (man) som höll föredrag som verkligen var det värsta jag någonsin mött på, men alla bara svalde och log (och grät inombords istället)…..konstigt det där
Jo men det är säkert så, bara att jag förskonats av dessa rykten och fördomar och bara ser dem som duktiga, kreativa, ambitiösa, coola kvinnor.
Som fd. egen företagare har det ofta kommit situationer där man anses vara”bitchig” om man säger ifrån och vågar stå för sin åsikt, tyvärr.
Tess
Vad jag gillar ditt blogginlägg idag!
Jag är 70- och har drivit eget företag i 10 år och i familjen ses jag numera så som du beskriver. Girlpower, tantpower, kvinnopower!
Vad härligt!!!!!!! Go girl
Knepiga – för vem? känns ju också som en i sammanhanget relevant fråga….
Sedan skulle jag vilja flagga för att det möjligen finns vissa yrken där kvinnor kanske faktiskt BLIR knepigare än män, för att den rådande strukturen gör att de får göra fler uppoffringar än männen för att nå toppen. T ex har män även på topposter ofta familj (eftersom hustrun sköter markservicen, kanske ger upp sin egen karriär om mannens jobb kräver ett kringflackande liv etc) medan kvinnor på samma topposter ofta inte har familj då det inte var förenligt med hennes arbetsliv. Så medan männen kan ha både – och måste kvinnorna välja antingen – eller. Och det kan man säkert bli lite knepig av. Samt ifrågasätta om det verkligen har varit värt det.
tack CLARA för ditt inlägg, och tack du samvetssnurr som la till en aspekt! jag fetrelaterar till båda!
Så man blir knepig bara för att man inte skaffar barn? För att man som kvinna väljer bort allt det underbaaaara med familj och satsar på karriär? Kamma dig.
Jag tror absolut man kan bli ‘knepig’ av det, om det är ett val man måste göra för att komma framåt i sitt yrke och man egentligen vill ha både barn och vara framgångsrik i yrket. En man behöver bara hitta en kvinna som vill vara hemmafru eller jobba lite så kan han få det, det är få män som vill vara hemmamän och göra all markservice och det förstår jag för det skulle jag inte vilja själv heller.
Åh, hjälp.
Väl rutet. Jag är närmast rädd för att bli framgångsrik. Inte för att jag inte kan, utan för att jag inte vill försvara mig. Eller jo, det vill jag. jag vill det så inåt helvete. Men jag vågar inte.
Senast jag stod på mig på arbetsplatsen blev jag kallad lilla gumman. Och det var som svensklärare, ett kvinnodominerat (till antal) yrke. Jag blev så arg att jag i princip tvingade mig till en ursäkt. Dagen efter: ”hon verkar rätt känslig – eller så har hon fel vecka på månaden”.
ojojoj, jag kan inte fatta det 2012! En sak att kallas för besvärlig, men ”lilla gumman” tar ju priset!
Jag tänker inte ens kommentera det där med vilken vecka det är… Lågvattenmärke!
Eller hur! Både ”lilla gumman” och kommentarer om vilken vecka i månaden det är får mig att se rött vilken dag som helst. Hur i hela friden blev det relevant, liksom?! Åh jag kokar inombords bara av tanken.
Håller verkligen verkligen med dig! Otrloligt intressant fenomen! Har dessutom bilden av att ju bättre någon ser ut desto mer ”bitch”rykten cirkulerar.
Bra rytet Clara och intressant observation som alltid! Jag har klassats som en dominant kvinna sedan jag var 15 år gammal vilket gör mig väldigt stolt!
Brukar inte kommentera men det här var det bästa inlägget hittills för att det var så sant! Dessutom brukar andra tycka synd om män som är tillsammans med dessa besvärliga kvinnor: ” Han kan inte ha det lätt hemma.”
Elin – framgångsrik, bitchig och besvärlig att ha att göra med
Ååh fasen vad jag känner igen det där! Får höra det hela tiden om min fästman. Ja, han kanske skulle haft det ”inte lätt” hemma om han var en fossil som vill ha en tyst söt flicka som lagar mat och aldrig klagar eller drar långa feministiska rants, men tack och lov lever jag med en man som vill ha en jämlike, inte en sexleksak kombinerat med städrobot.
Tack, du skrev vad jag tänkte! Jag kommenterade det för min man igår att jag förstår inte de män som vill ha en underordnad, ointelligent städrobot istället för en jämlike. Han höll bara med och tyckte att det vill i alla fall inte han då han vill kunna föra intressanta diskussioner och resonemang med den han delar sitt liv med.
Ett intressant inlägg. Jag kanske har något på gång eftersom jag ofta får känna av att jag är besvärlig? Haha.
Allvarligt talat, så är det jättetråkigt att det är på det viset. Det måste vi göra något åt.
Hear, hear!
Jag får jämt höra att jag ska ta mindre plats…
Hej Clara!
Jag har precis plöjt igenom en bok, inköpt på Pocketshop i all hast, som heter ”Why nice girls don’t get the corner office”. Den var rätt bra. Du kanske skulle gilla den.
Rocka vidare! <3
Maria
Mina äldre systrar tycker jag är just dendär besvärliga saken…jag vet vad jag vill och vet att jag har rätt att få det…men dom gillar inte det alls,så olika kan vi vara!
Du är otroligt knepig Clara!
Därför orkar jag läsa din blogg varje dag.
Ha, ha! Precis! Och liknade är det med idéer. Om inte 90 % rynkar på näsan åt dem och tycker de är lite läskiga så är de sannolikt inte särskilt bra:)
Jag måste faktiskt säga att man också som ung tjej och egenföretagare kan mötas av en helt annan attityd- wow, du som är så ung, har du både utbildning och företag och kunskap inom ditt område! Detta har jag hört av både män och kvinnor som själva har företag/är företagsledare. Kanske har jag haft tur, rör mig i trevliga kretsar men jag tycker allmänt att jag fått positiv respons på att jag är driven. kika gärna in på http://www.mereffekt.nu för att se tips på bland annat nyttan med att ge possitiv feedback
Vi behöver alla få höra mer om det vi gör bra!
Jag känner igen det där. Och ibland blir man motarbetad som stark kvinna. Om man är rak på sak som en man, och har en humor som är lik männens, finns det plötsligt väldigt många som tycker man är konstig.
Huvudet på spiken! Och jag ler brett åt de ”knepiga männen”
Åh. Jag driver ett företag ihop med min man. Vi är precis jämnställda i företaget, i alla fall i varandras ögon. Men de flesta av våra kunder ser honom som chef och mig som en bitch. Det var jobbigt i början men nu skiter jag i vad andra tycker! Det är ganska roligt dock, när folk lär känna en och erkänner att jag inte alls är som de trodde…
Det där känner jag igen, att bli jämförd men att bilden ofta också ändras med tiden. Mer och mer sällan låter jag den första bilden påverka mig, eftersom jag lärt mig att det funkar så. Ibland har jag dock en dålig dag och funderar över vad jag gör fel, fast jag vet att det är så fel eftersom det handlar om så mycket mer än mitt sätt att vara. Ska jag se till att ta en roll som matchar det som förväntas av mig? Nej…
Det är härligt med inspirationen från Clara, och alla kommentarer som inspirerar vidare. Det är vad som behövs för att fortsätta framåt och påminna sig om allt positivt med att vara ambitiös, faktiskt kunna ändra någons bild och inte backa för att göra det bekvämt i det invanda. TACK!!!
Håller verkligen med dig!
Håller med dig Clara. Dessa starka duktiga kvinnor uppfattas många gånger som ett hot både mot män men också bland många kvinnor.
Hej!
TACK för att du lyfter denna fråga. Jag har många gånger hört och upplevt exakt vad du beskriver, senast i går faktiskt där jag befann mig i en situation som jag inte alls kände mig bekväm i, sa till och fick tillbaka ”var inte så jobbig, utan nöj dig bara som det är”. Nej tack.
Mvh/ Emelie
Jag har nog aldrig hört att jag varit knepig, men att jag säger för mycket. Det skulle aldrig sagts om jag varit man. Någon på kontoret måste ju säga ifrån när det är galet, speciellt när alla sitter och tänker samma…
Sanningen att säga så finns det faktiskt en hel del divor bland framgångsrika kvinnor, även av dem som räknades upp här tidigare. Arrogans och högdragenhet är en tråkig egenskap hos såväl kvinnor som män. Man kan vara framgångsrik och samtidigt ödmjuk, men det är inte många som kan.
Bravo!!! ett tänkvärt inlägg och jag hoppas också att jag kan vara med i skaran
kram Åsa
Ja visst är det precis så. Jag har exempelvis blivit kallad hård bara för att jag inte tolererar slarv och otrevligt kundbemötande när jag jobbar och för att jag säger till när jag ser det. Men vem skulle vilja handla blommor och betala för mitt hantverk om jag inte är nogrand med kvaliten och har ett bra kundbemötande?? Hm…..
Hej Clara!
Det är alldeles riktigt som du säger, dock vill jag ge en annan vinkel på diskussionen. Som kvinnlig doktorand på ett mycket mansdominerat naturvetenskapligt ämne ser man en enorm skillnad på männen och de få kvinnor som lyckats ta sig till en högre tjänst. Männen är ofta minst sagt udda personligheter och därtill ofta oprofesionellt eller rent av sunkigt klädda. För min del tycker jag givetvist att alla får klä sig enligt eget behag men poängen är den att när vi sedan tar en titt på kvinnorna på någon av de högre tjänsterna är de betydligt mer professionellt klädda och välansade och ja, just hårda. För att ta sig fram i detta gubbvälde tvingas räcker det inte med att vara lika bra som männen eller ens exceptionellt bra vetenskapligt utan man måste gång på gång överbevisa på alla aspekter för att man ska erkännas. Inte konstigt att det för varje steg upp i heirarkin blir färre och färre kvinnor (jämför 50% eller mer på grundutbildningen och ca 10% professorer) då de flesta på vägen inser att de tvingas bli en hård nöt och arbetsnarkoman de inte vill vara. Jag går själv och tampas med valet och kvalet om hur jag ska gå vidare i karriären efter min disputation. En forskningskarriär har alltid varit min dröm men är det verkligen värt det?
Hej Clara! Först och främst! Tack för en super blogg! Tittar in nu och då och hämtar både inspiration och kraft! Det är alltid fint att se att det finns likasinnade i många områden! Har funderat lite på det du skrev om i detta inlägg själv på sistone. Hur kommer det sig att män ofta beskrivs som att de har pondus men att kvinnor som uppvisar precis samma beteende snarare beskrivs som sura eller bitchiga? Frustrerande att vi inte kan komma förbi detta! Eller att vi iaf också kan få vara värda ett ord som står för makt och något positivt och inte något negativt och ”gnälligt”. För att ta sig fram i en mansdominerad affärsvärld så hör iaf jag ibland att man ska ha lite mer ”pondus” men ska vi då behöva bli bitchiga och sura samtidigt? Har tyvärr inga svar själv men kom att tänka på detta när jag läste ditt inlägg. Så det fick bara bli en fundering från en fönstersmyg i södra Sverige
Man ska inte ens tänka tanken att det inte går att gå att komma förbi detta problem, för då har man redan gett upp. Tänk på att ”Winners never quit, quitters never win”.
En ”svaghet” vi kvinnor har är att vi vill bli omtyckta. Det är heller inte bra om vi börjar se oss själva som offer.
Framgångsrika kvinnor får ofta stämpel som hårda och ibland tom hjärtlösa för att det förutsätts att det måste ha sparkat sig fram utan hänsyn för att nå sitt mål. Kan man inte bara acceptera att de är framgångsrika för att de är smarta och drivna!?
Heja Clara!
Du har så 100% rätt. Så fort en kvinna får en högre position på sitt jobb, blir chef eller egen företagare eller på något sätt utmärker sig från mängden. Då kommer det. De där elaka viskningarna, ryktet om att man är bitchig eller knepig. För vadå? För att jag vill göra ett bra jobb, vet vad jag vill och vet hur jag ska formulera mig? Hade tänkt ägna dagens blogginlägg åt att minnas sonens dopdag, men ägnar det åt att spinna vidare på din tråd istället. För det känns viktigare. Jag länkar till dig!
Är det inte bara män som tycker att dessa kvinnor är besvärliga då? För att de beter sig som män men ändå inte är det? Och tyvärr hänger vissa kvinnor på i kritiken, förmodligen för att de är avundsjuka på att de inte själva vågar vara likadana.
Själv har jag inga problem med att tycka att en svinig gubbe är en gubbjävel. De är ju helt enkelt det.
Bra att du tar upp dessa frågor med jämna mellanrum, Clara. Det behövs!!
Kram på dig!
Hej Clara
Har alltid fått höra att jag är svår. En svår person med starka, egna idéer och ‘skinn på näsan’.
Det starka personlighetsdraget skrämmer bort andra kvinnor, har jag märkt. Förutom de där andra som alltid setts som besvärliga. Vi har ett intuitivt band och jag har precis som du Clara aldrig förstått hur dessa kvinnor kan ses som besvärliga. Härligt stora och ofta karismatiska personligheter som vågar vara sig själva.
Så fort en kvinna inte går runt som ett stort jävla solsken varje dag ses hon som knepig. Vi förväntas vara snälla, vänliga, tålmodiga och överpedagogiska i allt vi gör. Minsta dåliga tålamod, minsta förväntning på andra människor och du är jobbig!
Jag förstår vad du vill säga, men jag blir lite fundersam när du förespråkar män och kvinnors lika värde men ganska ofta vill beskriva det manliga släktet som att de ”är” på ett visst sätt, och att kvinnor är på ett annat.
Det är väl just det hon inte gör utan poängterar att män och kvinnor behandlas olika när de beter sig på just samma sätt.
Nej, hon skriver (om män)
”Fast de är ofta mycket otrevligare. För män kan vara det. Lite mer hårdföra. Lite mer raka.”
En underbar lärare med lockigt hår förklarade en gång för mig (när jag stod i ett förråd och grät för att jag hade varit jobbig och ifrågasättande) att det bara är besvärliga människor som förändrar världen. Det är så sant, så sluta aldrig vara besvärlig du härliga, modiga kvinna.
Åh, vad fint!
Gilla!
Du anar inte hur skönt det var att läsa detta. Första gången, flera flera år sedan, som jag fick höra ”Linda, du behöver inte vara en sån bitch”, av en skolkompis hade jag nästan lust att börja gråta. Men, jag har sedan dess lärt mig att det inte alls behöver betyda just det, utan snarare att jag inte låter folk köra över mig hur som helst. Att bli påmind om detta ibland behövs dock. Puss o kram!
Apropå förminskande av framgångsrika kvinnor…
Såg ett blogginlägg och tänkte att här var en bra plattform att sprida den vidare:
http://www.genusfotografen.se/?p=342
Jag önskar så att det var ett skämt. Men det är det tyvärr inte.
Min nya chef föregicks av ett ohyggligt dåligt rykte. Det kändes som om vi skulle få in djävulen själv på arbetsplatsen. Så kommer denna kvinna som 1) är tydlig 2) kan lyfta sin personal så att vi känner att vi är något värda 3) kan ta konflikter. Och oj, vad svårt det är för folk (läs medelålders och äldre män) att acceptera henne! Kombinationen kvinna, stark och chef väcker så många känslor, tyvärr inte alltid positiva sådana. Men jag har aldrig under mina 23 yrkesverksamma år haft en så bra chef som jag har nu.
Hej Clara!
Jag är en knepig kvinna förvisso, men jag skulle vilja vara
en sådan knepig kvinna som du lyfter fram, som vågar stå upp och säga ifrån. Är tyvärr, ej där ännu,, men tror du är en stark sådan.. allt gott..
Hade jag fått en femma för alla gånger jag kallats för besvärlig hade jag nog varit förmögen nu
Tack och lov har jag en chef som inte förstår den beskrivningen alls, utan tvärtom, ser mig och mina idéer som en tillgång!
Jag orkar snart inte bry mig längre. Känns som om det aldrig kommer att föränras. Jag har inte själv en massa förutfattade meningar om folk på grund av kön, men möts dagligen av de här fördomarna och det känns som om det aldrig kommer att förändras. Senast i dag satt ett par bekanta och diskuterade hur en äldre kvinna först var tillsammans med en betydligt yngre man och sen ”bytte ut” honom mot en ännu yngre (underförstått att det var ”hemskt”). Jag sa ungefär ”Och? Det gör ju gubbar hela tiden, så varför ska inte tanter kunna göra det?”, varav en av dem svarade ”men det är inte lika vanligt bland kvinnor”.
Kvinnor har ständigt högre krav på sig och jag kan inte fatta varför. Varför är det olika regler för hur vi ska bete oss? Svara mig på det, den som kan, för jag fattar det sannerligen inte. Varför är det dåligt om en äldre kvinna blir kär i en yngre man och sen, när förhållandet blir dåligt, blir tillsammans med en ännu yngre man? Varför är hon sämre än en man som gör precis samma sak?
Världen är S J U K och jag kan inte för mitt liv fatta hur den här tiden kan kallas ”modern”. Den är inte ett piss modern. Värsta 1800-tals-moralen.
”När man snackar om ”knepiga män” är det av kalibern Torsten Flink och Börje Ahlstedt” Hahahahahahaha! Fantastiskt roligt! OCH sant. Knepiga kvinnor är alla som vägrar hämta kaffe och passa in i en typisk vän kvinnoroll och så finns det två knepiga män, Torsten och Börje. LOL!
Och där kändes mitt liv genast mkt bättre! Tack fina duföratt du påminner mig om vad som är rätt och hur skev världen faktiskt kan vara.. Tar man plats, är rak och säger vad man tycker och när det inte känns bra..ja då är man krävande och jobbig som kvinna. Det är banne mig inte okej. Ska ta ett mobilfoto av ditt inlägg tror jag bestämt och läsa när det känns som jag glömmer bort dina fina ord! Kram Mary
Tänk så orättvist det är ibland. När jag var tonåring och hade blivit tillsammans med en kille så umgicks vi några tjejer och killar tillsammans i ett gäng. Jag brukade skämta om allt, inklusive sex på samma sätt som killarna. De sade saker på skoj till mig som jag inte tycker är ok fortfarande, men det var ”ok” för att de var killar. Alltså skojade jag tillbaka på samma sätt. Detta var när min pojkvän var bortrest.
När han kom hem och hade hunnit träffa sina kompisar berättade han att de bland annat tyckte att jag var sexfixerad. Jag tog väldigt illa vid mig och pratade med min mamma. När vid ett senare tillfälle skjutsade den mest tongivande killen i gänget tog hon upp det med honom, att bara för att jag skämtade som dem betyder det inte att jag är sexfixerad. Han försökte bortförklara det hela men hon poängterade verkligen min rätt att vara som jag vill. Jag är oändligt tacksam för detta, hon sade det jag ville säga men var för arg, sårad och ledsen för att klara av att säga.
Idag, som vuxen, stöter jag fortfarande på liknande reaktioner, inte för att jag skojar om sex, det har jag slutat med, men för att jag säger det jag tänker och tycker. Ofta är det kvinnor också som ser ett behov av att ifrågasätta och trycka ner. Tack och lov har jag en alldeles underbar (kvinnlig) chef som ser mitt sätt att vara som en tillgång. Så har det inte alltid varit, har också haft kvinnliga chefer som haft behov av att trycka ner, vilket jag tycker är fruktansvärt synd, och oftast har det berott på osäkerhet hos den kvinnliga chefen.
Oj vad långt detta blev.
Ett viktigt ämne att diskutera vidare omkring är det likväl. Stå på dig, var trevlig och gå din egen väg.
Hej
Blir faktiskt glad av det du skriver för man får faktiskt inte säga ifrån eller säga vad man tycker och tänker. Då är man en jäkla bitch eller helt enkelt bara elak….Hmmm jag säger fortfarande vad jag tycker och tänker och får nog fortsätta vara en bitch då ;_)
Ha en fin måndag