Jag har börjat skriva dagbok igen. Det har jag inte gjort sedan jag var arton. Fram tills dess skrev jag noggrant dagbok varje kväll. Sedan träffade jag Jakob och behovet försvann lite. Och nu så har jag ju bloggen. Fast det är knappast en dagbok. Men en loggbok över vad som sker i mitt liv.
Jag utvärderar, skriver listor, gör upp planer på mitt jobb dagarna i ända. Ändå tycker jag att jag har för lite tid att fundera på det som är viktigt på riktigt. Sådant som jag ägnade otroligt mycket tid åt förut på mitt flickrum med tända ljus, eller i baksätet på Volvon på långväga bilsemestrar med Tori Amos i hörlurarna. Jag saknar den där tiden för reflektion som jag hade när jag var tonåring. Och jag hatar känslan som kommer när man stannar upp för första gången på länge. Lägger sig i ett varmt bad, eller åker tåg och sitter tyst och tittar ut. När man stannar upp och försöker tänka och upptäcker känner att man tappat bort sig själv. Att man sprungit ifrån, att man lämnat kvar. Att att det finns en massa känslor som inte känts på länge och tankar man inte hunnit tänka. Och rädslan över vad som ska bubbla upp om man nu tar sig tid att lyssna en stund.
Så jag skriver dagbok igen sedan några veckor. Det har gjort hela skillnaden. Jag tror att det får bli en vana.
Känner igen mig så väl. Faktiskt så har jag de senaste veckorna börjat fundera på, och egentligen bestämt mig för, att börja skriva dagbok igen. Har dock inte kommit så långt som du än.
Så som jag känner igen mig! Jag slutade skriva dagbok när jag träffade Mattias, men det gör verkligen skillnad. Nu skriver jag då och då när jag verkligen behöver skriva av mig, då kan det bli 15 sidor på en dag. Det gör mig så gott!
Fint. Jag har en helig bananlåda med dagböcker. Med bokstäver och sånt i.
Vad härligt det låter!
Jag har aldrig lyckats hålla i just den formen av skrivande i mer än två veckor i följd. Dock har jag försökt väldigt många gånger för att jag så gärna skulle vilja.
Det är inte dumt alls!! Jag skriver på lappar något som jag behöver komma ihåg, saker jag ska göra, ideer som ploppar upp och annat . Sen spar jag det i en låda…Lite samma sak som dagbok
Ha en trevlig kväll. Kram
Jag känner verkligen igen mig i den känslan. Reflektion är otroligt viktigt för att veta vad man känner och vart man är på väg.
Det beror väl lite på vilken slags blogg man har, men jag måste säga att på de få månader som jag bloggat så har skrivandet där kommit att fylla ett liknande behov av reflektion.
..fast visst menar du Tori Amos? Med Cornflake Girl…? Eller finns det en Tony?
Låter klokt, ett litet eget krypin för bara dig själv, du och en dagbok..
Ja, du, vännen. Tiden går och plötsligt upptäcker man att man är vuxen. Men tankarna finns ju ändå. Bra att du har hittat tillbaka till dagboken, för nånstans måste ju sånt finna plats. Vänta bara tills du själv är mamma till en tonåring
Ja, det du!
Det låter klokt och hjälper säkert! Själv har jag väldigt lätt att tappa bort mig när livet rullar på för fort..därför försöker jag vara nog med att lyssna inåt och vara så ärlig som möjligt mot själv.
Kram!
Åh så fint. Jag brukade skriva dagbok förr, men nuförtiden har jag bara en dagbok som jag återupptäcker med ojämna mellanrum (ett år eller mer för det mesta). Det är ganska häftigt också, att se hur mycket som har hänt sen sist jag skrev, särskilt eftersom jag haft den sen jag var i sjuårsåldern!
Men just det där med att ha tappat bort sig själv, det fick mig att tänka. Jag känner igen den där känslan, kanske borde jag också börja skriva lite mer regelbundet. I en annan bok då, den ojämna dagboken tycker jag om som den är
Låter ju himla bra. Förstår precis hur du menar, jag är exakt likadan, haha. Kram!
skönt hitta tillbaka och ha en rutin som inte är ett måste. Jag har också börjat om, om än i kortform med 5-årsdagbok och en ”tankebok” som komplement, men jag känner att jag nästan behöver det ännu mer när jag bloggar, och för en slags offentlig loggbok. Det är inte samma och det är skönt att få det bekräftat för sig själv ibland.
Har kvar mina i en låda hos mina föräldrar, alla med små fina hänglås på. Rart.
Kram
Alltid bra att hitta sitt eget sätt och hantera det där. Själv mediterar jag för att hålla mig ”à jour” om mig själv. Det är skönt att ha sig själv med, i vad man står och vad man tänker!
Kram Helen
Ja du Clara.. när man stannar upp och reflekterar kan de mest självklara svaren visa sig. På frågor man grubblar över eller tankar man inte riktigt hunnit tänka färdigt. Jag började också skriva (typ) dagbok igen för ett par veckor sedan när det uppstod en jobbig situation på jobbet. Jag kände mig så frustrerad, arg och ledsen. Jag skrev ner vad jag upplevt och hur jag kände och hur jag skulle vilja lösa problemet. Genast kunde jag släppa stressen och ilskan som problemet skapade och tänka att det kommer lösa sig. Det här reder sig när jag kan tänka klart kring problemet istället för att fastna i känslorna det skapade. Puh! Lättnad..
Jag blir ständigt förvånad över hur lika vi människor faktiskt är. Lika olika som vi är lika. Det känns rätt bra.. tycker jag. Att veta att någonstans går det alltid att hitta någonting som man gillar med alla människor, trots att det är någon man kan störa ihjäl sig på. Haha.. Och helt fantastiskt är det också att man kan träffa någon helt okänd och direkt känna koppling, förtroende, respekt och beundran för dem. Jag gillar också energin som en ny vänskap kan ge. Att man blir glad och busig av att träffas. Det smittar av sig.. I Like!
Ha det bra!
/Camilla
Vad härligt! Att skriva dagbok ger liksom samma känsla som när man tränat. Känslan av det känns så himla bra i hela kroppen, i hela hvuudet, i hela själen. Det är magiskt på något vis!
Jag läser din blogg troget Clara även om jag inte alltid skriver en kommentar. Jag säger bara en sak: Heja dig!
Kram Madeleine – Mitt hem & jag
Ps. Tänker absolut prova att göra din blåbärssoppa nästa helg av sommarens sista blåbär i frysen. Spännande! Mums! =D
Åh, det känner jag igen. Trodde det bara var jag. Kanske dags att ta fram dagboken igen!
Det är så stillsamt bra med dagbokskrivande. Som att skriva brev till sig själv. Bra val!
Fint skrivet underbara du! Dagboksskrivande är kanske det bästa verktyget för att med jämna mellanrum stanna upp och på riktigt reflektera kring sina känslor! Älskar även själv att skriva av mig och få ner mina känslor på papper. Sanningen finns i orden
Kram och ha en skön vår!
Jag slutade skriva dagbok för att de blev så deppiga. Men sen såg jag en dagbok av nån författare (tror jag det var) som var full av allt möjligt, den var färglagd, full med bilder, klotter, ja allt.
). Tex. listor över saker jag mår bra av. Och det är verkligen toppen. Jag läser i dem ibland som i en tidning.
Så jag började med dagbok igen, men i ny stil. Jag har dagböcker som jag fyller med ALLT, djupare tanker men också mina listor (som i min blogg då
Nu blir jag nyfiken. Har du nån aning om vilken författare?
Nej, tyvärr! Jag kom bara ihåg att jag tänkte: men oj, vad snyggt han kan(kunde) teckna.
Haha, okej! Det gjorde dig gott i alla fall, huvudsaken.
Vilken rolig idé
Jag håller med dig annars om att dagböcker oftast blev så deppiga. Det är ju då man ”behöver” skriva av sig. När man är som lyckligast har man ju fullt upp av att leva sitt liv 
Clara! Om du inte redan sett den, gå in på TED och sök på ”Colin Stokes How movies teach manhood”. Tänkte på det du skrev om kvinnliga karaktärer i filmer. Kram!
Jag önskar jag hade tålamodet att skriva dagböcker men efter ett antal försök under alla år blir det inte mycket med dem. Vilket är synd för det är ju så kul att ta fram dem och läsa vilka tankar och drömmar man hade tidigare i livet och jämföra med hur det sedan blev.
Älskar Tori Amos! Det är någet med henne som gör att man bara vill krypa upp i ett hörn och fundera på de stora frågorna. Kanske också skriva ned dem i en bok… Mysigt och självterapi-fyllt!
Att skriva dagbok borde vara något av det bästa man kan göra. När allt kommer svart på vitt så blir det mesta väldigt tydligt och man får klarhet i vad som hänt och vart man är på väg
Det var många år sedan jag skrev dagbok dock … Använder nog mycket bloggen till att skriva ner de funderingar och tankar jag har.
Tack för en härlig och inspirerande blogg
Kram Lina
Kanske man skulle göra =) Har en hel del gamla dagböcker som jag skrivit. Tack snälla för tipset. Idag kommer din bok hem i brevlådan. Längtar <3 Kram till dig
Hej Clara! Blev jätteglad när jag såg att du ska föreläsa på Datatjej i Umeå i helgen! Ska bli jätteroligt att lyssna och träffa dig.
Det är nog ganska bra det där med dagbok. Ger liksom utrymme för reflektion och jag tror man lär känna sig själv lite bättre.
Fantastiskt bra grej! Rekommenderas, från en som är inne på sin 27:e!
Kram Sofia
Usch och fy som jag avskyr att skriva dagbok och att läsa det jag skrivit senare … tänk om jag dör och nagon hittar mina daligt formulerade dumheter och ser det som representativt för vem jag var? Nej, nej, nej, nej, nej.
Det har jag också börjat göra..(skriva dagbok) jag känner att jag mår bra av mina listor och rada upp tankarna på ett sätt som jag förstår..
Cornflake girl
EXAKT mitt i det där är jag!!! Känns som om jag inte hunnit tänka en tanke hela vägen ut på väldigt väldigt länge. Är det dagbok som är grejen alltså?
Åh va mysigt!
Apropå vad Marie skrev ”tänk om någon hittar den och läser om mig när jag är död”, för många gånger när jag skrivit dagbok har det blivit många negativa tankar, bearbetning. När en nära släkting dog och vi gick igenom hennes papper hittade jag en liten anteckningsbok där hon skrivit ner sina tankar under sina sista år i livet. Det var väldigt sorgligt att läsa för varje dag skrev hon om hur ensam hon var och hur trist hennes vardag var. Är man gammal o sjuk är livet inte alltid så lätt speciellt när man har få nära o kära kvar i livet. Jag måste säga att jag fick väldigt dåligt samvete att jag inte ägnat mer tid åt min släkting. Det fick mig att ägna mer tid åt min egen gamla mamma, släktingar och vänner. Inget ont utan att det har något gott med sig.
Min dagbok skulle nog vara mer åt det verkligt pinsamma hållet och av någon outgrundlig anledning skriver jag riktigt illa när jag skriver dagbok
Ja, reflektion är en utrotningshotad syssla och ändå helt gratis. Kanske vi inte vågar vara i tystnaden, för reflektion kräver tystnad så man hör sina egna tankar.
Lycka till i reflekterandet
Å ja jag skriver också dagbok och har gjort nästan varje dag sen jag var 12. det blir en del böcker till sluta men det är så himla kul att ha kvar också, även dom böcker som är ganska mörka på vissa sidor.
Bra tips. Jag skriver ner kloka saker i min dagbok. Sen när jag är deppig tar jag fram den och läser. En liten klokbok helt enkelt
Hej klara. Jag undrade om du och Jakob någonsin bråkar? Har försökt den där metoden som du nämnde i det blogg inlägget om att man inte ska behandle vuxna män som bebisar, nja vad gör man om man INTE får gensvar. Man dumpar ju inte bara någon så där när man varit ihop ett tag eller? Skulle du göra det? Vore intressant att göra hur ni fixar det vardagliga bråket.
Jo det är klart att vi gör! När man varit tillsammans i sju år hinner man bråka om allt åtminstone en gång
jag vet inte vad ert konkreta problem är men jag tycker att det handlar om respekt. Om någon är ovillig att ta till sig att den har ett beteende som är sårande eller respektlöst kan man fundera på om det är särskilt kärleksfullt?! Ibland måste man ju göra saker man varken förstår eller håller med om bara för att vara en kärleksfull partner. kanske ska ni sätta er ner och skriva upp de konkreta situationen då konflikten uppstår för att bena ut hur man kan ändra det?
Och härligt är det att välja ut själva boken! Riktigt gå och sniffa i papperhandeln/bokhandeln och känna och bläddra osv. Själv vill jag alltid ha en bok med vita blad utan linjer, känns mycket friare så.
Åh Clara, sluta aldrig att vara du! Du är så klok, inspirerande och det är så hög igenkänningsfaktor i mycket av det du skriver. Ska genast plocka fram dagboken som varit lite bortglömd den senaste tiden. Kram Karin
Jag brukade också skriva dagbok, men på något sätt tycker jag att det skrivs lättare när man är olycklig (eller tror sig vara det=tonåren). Nu går det knappt längre.
Ja, det är viktigt, det där att stanna upp och reflektera. Man får verkligen inte glömma bort det! Det roliga med en dagbok är ju sen att kunna gå tillbaka i efterhand…
Så sant. Fick helt otippat en femårsdagbok av min pappa i nyårspresent. Har tänkt köpa en i flera år, men det har bara inte blivit av. Skrev varje dag i många år under tonåren. Känns som att hitta hem att börja igen!
Åh, vad härligt att du tagit upp dagboksskrivandet! Känner själv att det skulle göra mig gott att skriva igen och funderar på vilket sätt/form jag ska börja. En liten bagatell, men intressant på sitt sätt. Tidigare skrev jag alltid på papper men nu är datorskrivande överlägset bekvämast när man snabbt vill få ur sig tankar och känslor. Samtidigt är datorskrivandet inte är lika personligt och ger inte samma överblick eller sköna känsla av att ”vända blad”.
Hade varit intressant att höra hur du gör och andra läsare gör. Skriver du på datorn? Och då i ett program eller Word? I en köpt ”5-års/10-års dagbok”? Eller i det gamla goda, hederliga lilla anteckningsblocket?
Bra grej. Jag har skrivit dagbok mer eller mindre regelbundet sedan jag var nio. Det är så skönt att sätta ord på, skriva ur sig, jobbiga saker och roliga saker. Och lärdomen sedan, att kunna gå tillbaka och läsa när det var som jävligast och inse att det faktiskt gick att gå vidare även om det inte kändes så då. Och tvärtom. Läsa och veta att det finns en glädje när livet känns som pest. Men mest som ett andningshål där allt får pysa ut precis som det vill och som det behövs i stunden.
Åh, vad jag känner igen mig!! Att springa ifrån sig själv… Tycker också det känns väldigt läskigt att stanna upp när jag inte gjort det på länge, rädd att något läskigt ska komma fram. De senaste två veckorna har jag prioriterat mer egentid där jag läser böcker som gör mig gott eller där jag bara är. Jag känner mig mycket mer stabil och tryggare och lugnare i mig själv då. Lättare att drömma om framtiden och må bra. Kram