Det här med att få barn tycker jag påminner om puberteten. Humöret och självförtroendet svänger hundra gånger om dagen. Ena stunden står vi och bakar tillsammans och är glada. Sonen är världens skönaste och medgörligaste lilla unge. Jag blir fuktig i ögonvrån och tackar gud för livet och barnet och mannen och att det är så enkelt. Vem trodde att det kunde vara så här enkelt att ha barn? Det är ju ingenting som är jobbigt eller svårt. Bara man har tålamod så ordnar sig det mesta. Dessutom har ju jag fått världens lättsammaste unge. Ja, kära nån, jag känner mig redo för en till – eller kanske fyra till!
Andra stunden (bokstavligt talat – det svänger på en grisblink) gråter jag och undrar vad jag gör för fel. Varför jag är världens sämsta förälder och varför jag inte har något tålamod. Men hur lätt är det med den här lilla tyrannen som kräver hundra procent närvaro och jag inte ens får pinka ifred? Jag hade verkligen outsäglig otur vad gällande mitt barns medfödda tålamod. Jag kommer minsann aldrig orka med ett syskon. Det vore en mardröm!
Sedan stoppas han i säng för natten och jag kastar mig raklång på sängen och stönar av välbehag. Så skööönt med lite lugn och ro. Men vad fin min son är ändå. Tänk om jag kunde väcka honom, om jag fick plocka upp honom nu. Kela lite…vad mysigt det vore…men vad nu? Gnäller han? Han ska väl inte börja gråta nu också? Nä nu får det vara nog. Jag orkar inte mer! GODE GUD GÖR SÅ ATT UNGEN SOMNAR OM IGEN!!!! Och han somnar om så sött och innan jag själv går och lägger mig för natten står jag och hänger över spjälsängen och beundrar mitt lilla mirakel och önskar att jag nådde att pussa honom.
Mitt i prick! Såhär känner jag också varje dag. Kram!
Precis så! PRECIS!
Den obligatoriska mammakänslan! (:
Ja exakt, mitt i prick! Känner ofta exakt sådär. Fint fångat av dig.
Känner igen mig!…
-Hedvig
Vilken underbar text!! När kommer din bok ut? /En som definitivt kommer köpa den
Tår. Och kram, trots att vi inte känner varandra.
Ha ha hög igenkänningsfaktor på det här inlägget
Du är underbar
Visst är det så som du skriver. Hela tiden. Och än värre med tre som sötnosar.
ha ha! har aldrig hört det beskrivas riktigt på det sättet förut, alltid kul för en själv som inte har barn att få lite inblick i hur det kan vara.
Ja, det är precis så det är
Ja precis så är det har man tre barn som jag själv kan känslorna avlösa varandra flera gånger om dagen. men när man står och tittar på dem när de sover så känner man sig som världens lyckligaste människa.
Ha ha! Mitt i prick!
Ja himmel så bra beskrivet. Precis så!
Precis just så!!! =)
Och den där känslan av att inte räcka till. Den har i alla fall jag gott om. :-/
Hej och hå, precis så är det och dom svängnigarna hänger med resten av livet tror jag bestämt. Vem vill sitta och snurra runt i en karusell när man kan åka berg och dalbana, liksom…
Härligt beskrivet, Clara! Det är inte ofta jag känner igen mig i alla mammabeskrivningar, men den här var mitt i prick!
Så fnissar jag lite.
Och så tyckte jag att Victoria – Elvira Spekulerar hade en härlig kommentar: ”Vem vill sitta och snurra runt i en karusell när man kan åka berg och dalbana, liksom…”
Låter som sedvanligt föräldraskap och förhållande till barnauppfostran
Finns nog ingen som inte känner igen sig.
Så är det! Men mest intensivt är det nog där din lille är just nu… då svänger det som du säger väldigt hit och dit. För egen del svängde det såpass att jag inte för mitt liv orkade gå in i mammafasen igen förrän killen blivit 4.
Det där är ju så olika, men jag hittade inte tillbaka till mej själv förrän då och var inte redo för en liten till innan det. Mina är nu 10 och 14, och svängningarna har mer jämnat ut sej med åren. Men som sagt, känner igen det till fullo!
Kram på dej!
klockrent
precis så är det! Haft en riktig skitdag med Emma, annonsen på blocket har inte varit långt bort… Men så somnade hon i famnen och vips är hon det finaste,dyrbaraste jag har igen…
ha ha, bra kommentar!
Tack du gjorde nyss min dag! /Gravid kvinna, som ibland är orolig för hur det ska gå.
Haha, väldigt bra beskrivet!
Hahaha, jag sitter och skrattar av igenkännande och nickar och tänker ”precis så är det”!
Mitt i prick! Så sant!
Ja. Varje dag.
Underbart!
Fint beskrivet! Precis så är livet som förälder. Jag kan faktiskt sakna mellanlägena ibland… Men jag tror tre år med total sömnbrist göra berg- och dalbanan än mer kännbar.
Ja, å nio år med sömnbrist och tre barn gör den knappast bättre… Topparna och dalarna blir liksom bara intensivare och mer extrema. Jag hoppas innerligt att du får sova snart! Lycka till! Mycket träffsäkert inlägg kan man säga
Gud så fint! Får mig att längta ÄNNU mer efter barn <3
Man kanske går igenom tånåren som en förberedelse för eventuellt framtida föräldraskap?
Haha! Så underbart skrivet! Tack så mycket för påminnelsen att jag inte är ensam om att känna så!!!!
Haha, mitt i prick! Vad jag älskar hur du är så rak och ärlig, det ÄR ju verkligen precis som du beskriver!
Tänk jag tror att alla småbarns föräldrar känner igen sig i det du beskriver.Även vi som har gjort bort småbarns-tiden minns det så.
Børn er søde. Når de sover!
Mitt i prick! Känns igen till 100%.
Så är det
Men jag tycker det mesta här i livet är så
Exakt så är det!Tack för att du satt ord på känslan!
Ja så sant så sant. Tur att det mesta delen av tiden är underbart med barn, för vem skulle annars skaffa mer än ett?!
Åh, tack underbara, underbara Clara för att du sätter ord på detta! Att det måste få vara jobbigt och rent utsagt förjäkligt ibland men att det är helt okej, det också. Tack för denna otroligt fina text som ger en trogen läsare stöd och tröst en dag som denna då livet med barn inte visar sig från sin bästa sida.
Så fint skrivet! Precis på pricken!
Jag kan ibland kämpa i timmar med att få min lille att somna, tårar och svett! För att sen när han har somnat, upptäcka en väldig lust att ”ja, jo, jag måste nog lyfta på filten lite och titta på dom små söta fötterna..och hm, en liten fnos på kinden måste jag nog också ta mig, han är ju så len och luktar så gott..”
Naw, va fint skrivet! Precis sådär är det tycker jag
Välkommen till föräldraskapet, du skulle prova att ha fyra
Ha ha ah vad jag kanner igen mig! Att vara mamma – never a dull moment!
Min lilla flicka ger mig exakt samma känslor som du beskriver
Ett år har gått sen mitt andra barn blev fött,och jag har inte mera kvar av dom ”problemen”…men minns att då jag blev gravid med första,så då och ännu närmare 2år efter höll jag på på det viset…its funny how it works
Ord på de känslor jag varje dag undrat är vanligt förekommande! Haha, TACK för dem.
Mitt i prick! Du sätter ord på de känslor som de små liven väcker. Vi har det just precis så i stort sett varje dag. Kram
Hahaha… precis så är det
Hahaha, det är som om jag skrivit inlägget^^ men precis sådär känner nog de flesta mödrar!
Åh, vad skönt att inte vara ensam om alla dessa känslor!
Känner igen ALLT du skriver
Så härligt att läsa detta och påminnas om att det faktiskt är normalt. Man får liksom för sig att alla andra mammor har mera tålamod än vad man själv har, trots att det sällan är så. Kram
Haha det är precis så det är!
Haha, jösses, vad träffande! Känner igen mig precis!
Kan bara instämma. Ena stunden är jag oerhört lycklig och tacksam över mina små tvillingflickor, de är så friska och fina, och nästa stund har jag ångest över att vara ensam med dem när vår gemensamma föräldraledighet är över…
Ja, det är den bergochdalbanan som kallas föräldraskap
Du beskriver det så fint, det är bra att våga vara svag också, våga erkänna för sig själv att det är svårt ibland. Det är ju tur att de där fina stunderna när man har världens finaste unge är så underbara och att de återkommer hela tiden, det gör ju att man orkar med looparna också. Kram!
Så sant!!
Kan bara instämma med många ovan; klockrent!
Har aldrig tänkt på det som en pubertetskris förr. Sant är det att man velar från högsta bästa möjliga liv, till totalkass i allt. Vi har haft 2 döttrar och jag kan bara säja efter att ha kollat alla vänner, småkillar är superenkla att ha att göra med. Tjejer blir enklare runt 6-10. Trots att de är ”enkla” emellanåt, så jösses vilka kval man lider, dålig föräldersyndromet, emellan det…
Nu är barna stora och nu får jag betalningen, de säjer att jag varit en supermamma. Svårt att fatta, men något måste blivit bra…
Ha ha… Jag har en lite kille och han har mer humör/trots än flera av kompisarna småtjejer tillsammans
Det hänger nog på personlighet och inte på kön.
Bo hos oss några dagar så kommer du garanterat aldrig mer tro att småkillar är änglar
Ha ha, visst är det så! Och små barn – små bekymmer, stora barn – stora bekymmer, men detta funkar också med stora barn – stor glädje! Till min stora glädje!
Mina är stora och jag umgås med dem som både mamma, vän, kompis, träningspartner, terapeut, kock, gäst… mm. Helt fantastiskt!
Två av mina fyra har varit hos oss i några dagar och åkt hem idag, de lämnade ett stort tomrum efter sig och också en längtan tills vi ses igen. Samtidigt är det skönt att bara vara två hemma, en annan sorts frihet öppnar sig då.
Vi har privilegiet att kunna umgås med våra barn ibland och ha egen tid ibland. Lyx!
Och, mina pioner håller på att slå ut, har lagt upp bilder på dem på bloggen. De är sååå vackra. Och eftersom några bara har knoppar än, kan jag se fram emot att njuta av dem länge än
Ha ha, exakt så är det! Gud vad skönt att du skrev det, för jag hade nästan lyckats intala mig att jag är den enda mamman som känner så.
Har t.o.m. funderat på om den där ambivalensen beror på någonslags förlossningsdepression, men kanske är det bara en helt vanlig reaktion på hela den underbara och utmattande upplevelsen av att ha ett litet krävande barn och hela tiden måste ställa sig själv åt sidan, även när man inte har lust eller ork till det. Tack för att du är så uppriktig och delar med dig!
Haha vad kul. Jag sa faktiskt till min man idag att bli mamma är som att bli tonåring igen, man blir mera hungrig och har humörsvängningar som heter duga. Men min son är värt allt det.
Precis! Exakt så är det. Underbart beskrivet!
/ Johanna en för dagen utmattad mamma till en trotsig 2 1/2 åring o en 6 månaders som precis börjat krypa o stå.
Hur mycket är Jacob med i bilden egentligen? Känns på dina inlägg som om du och B lever ensamma.
Du kanske bara tänker så för att han inte omnämns så mycket, inte är i bild så mycket? Om du tänker så för att Clara skriver om hur utmattande det är så kan jag säga att jag har världens mest jämställda man som lagat mer mat, hämtat mer på förskola etc. men att jag känner igen mig precis! Man blir utmattad av att ha barn även om man är två om det, frågan är om man inte borde vara en hel by som i ordspråket ”it takes a village to raise a child”
Grymt bra skrivet om föräldraskapet Clara!
detta är livet som förälder…livet är en bergodalbana och det är när de flyttar hemifrån som resultatet visar sig…jag lovar att du är en fantastisk förälder trots att du ibland sliter ditt hår. När din juvel växer upp har han säkert med sig en hel verktygslåda att gräva ur för att leva sitt liv, där har ni båda bidragit som föräldrar med allt vad det innebär. Jag ser resultatet hos mina stora barn som flyttat hemifrån och vilka fantastiska människor de är, hur de vågar ta för sig, ifrågasätta och leva sina drömmar, jag är så stolt över dem och över mig och deras far som har dem verktyg att ta fram.
lycka till!!
kram Åsa
Gud vad härligt att läsa det här! Hög igenkänningsfaktor! Log stort öra från öra och älskar dig ännu mer för att du delar med dig så ärligt!
Pingback: JoS blog » Blog Archive » Bevisat
Haha herregud så sant!! Kan inte annat än hålla med om vartendaste liten känsla du just beskriver. Det är fantastiskt skönt att känna att man inte är ensam om detta. Trodde just att jag blivit knäpp…
/Frida
Word! Exakt så. Ena stunden blivande åttabarnsmamma, en utdragen nattning senare sterilisering på g.
Jag skrattar högt när jag läser detta! Det är ju mitt i prick:) Å vad skönt att höra att det är fler som känner så här…
Tack! Har aldrig svarat på bloggar tidigare men den här gången kunde jag inte motstå! Det här träffade mig mitt i hjärtat och jag kände plötsligt en lättnad över att det finns flera som känner precis som jag. Jag är ensam med min dotter och vissa stunder är så tuffa och tunga medans andra är så fjäderlätta och solskensljusa. Det gäller att finna en balans mellan de två vågskålarna.
Det är så oerhört ofta jag tänker på ensamstående föräldrar och fylls av både skräck och beundran! Tänk allt ni klarar!
Gud så skönt att du beskriver det EXAKT så som jag tycker att det är och har varit sedan min dotter föddes. Jag känner mig plötsligt lite mer normal, i ordets positiva bemärkelse… om det ens har en positiv bemärkelse, men det är en annan diskussion. TACK!
Ja, EXAKT så är det!
Åh, precis så känner jag också!
EXAKT!!!
Det r mycket man går igenom första åren som mamma! Jag har bearbetat mycket i mig själv, tänkt, funderat och dessutom försökt lära mig mammarollen. Det här var verkligen mitt-i-prick!
Tack! Otroligt bra skrivet och så exakt på hur det är!
Härligt att läsa ditt inlägg där du vågar säga som det är. Känner så igen mig och får såå dåligt samvete emellanåt. Skönt att veta att man inte är ensam. Kram på dig!
Jag är precis likadan. Varje dag upp och ner. Så många gånger som jag känt näe nu orkar jag inte mer, men ändå är det helt fantastiskt. Så skönt att du skriver detta! Är så bra när mammor delar med sig.
Du är underbar!!Alldeles underbar!
ja, du heter inte underbaraclara för inte!
Skrev jag det här? Nej, det gjorde jag visst inte.
Men att läsa det kändes som om orden kom från min egen mun.
X
Den där beskrivningen var det bästa jag läst på länge. Mitt i prick! Hahaha
Tack för att skriver om det jobbiga också. Lägg till graviditetshormoner till föräldraskapet så får man en ännu mer potent mix på dagen
Haha vilken bra beskrivning Clara… Jag har två små under två år och känner igen mig på pricken
Ena sekunden är allt underbart och man har världens bästa barn, nästa sekund vill man bara lämna bort dem för att man absolut inte orkar mer….
Tack för en fin blogg med underbara bilder!
Åh skönt att man inte är ensam! Speciellt det där ”vad gör jag för fel?”
Tydligen samma för alla så vi kanske inte gör så mycket fel ändå..
Precis så känns det
Tack för att du satte ord på det 
Hej Clara!
Måste börja med att säga att din blogg är fantastisk!
Tänkte bara tipsa om en rolig och igenkännande blogg som kanske kan hjälpa dagar som den du beskriver.. hormonerhemorrojder.com heter den och är helt klart läsvärd!
Jag går själv i väntans tider just nu, är beräknad till nästa vecka.. och längtar som bara den
STOR igenkänning!
Jag kan stå med en skrikande, överträtt bebis i famnen och vagga, känna att jag nästan blir galen för VARFÖR SOMNAR HON INTE BARA?! Och sekunden hon slocknar så känns det som att allt är så enormt lätt med henne. Och det är alltid värt att pussa henne massor trots att jag riskerar att väcka henne igen….
Ja, precis så är det. Det är arbetsamt och alldeles himlastormande underbart att ha barn. Bra skrivet.
Det er SÅ sandt!
Precis!
Pingback: Så mycket vilja « www.isa.nu/blog
Du tog orden ur munnen på mig. Det är så roligt att man tänker så, och helt hysteriskt roligt att läsa om det. Tack för en trevlig skrattstund.
Jag och mannen är överens, hög igenkänningsfaktor! Tack underbara du att du skriver sådana här inlägg!
Clara! Du säger det som ingen annan. Och jo, en till funkar men förstärker ens humörsvängingar med tio…
Hahaha! Spot on Clara!
hahahaha åh så jag känner igen mig. Det är ju nästan så man känner sig schizofren med dessa humörsvängningar.
Men åh! Nu både skrattar och gråter jag lite! Så fint skrivet och så himla, himla sant!
Känner igen mig så väl! Tack för att du skrev det här inlägget! Det är så skönt att upptäcka att andra föräldrar känner likadant som man själv.
Himmel vad jag känner igen mig i ditt inlägg!! Tack för att du så fint sätter ord på föräldraskapet!!
Det är så härligt med föräldrar som berättar sånt här att allt inte är guld och gröna skogar jämt eller tvärt omför den delen. Att livet helt enkelt är en bergodalbana. Jag har inga barn än men vill gärna ha snart =)
Oj hjälp. PRECIS SÅ KÄNNS DET! Och jag med mina tre undrar ena stunden hur jag kunde vara så dum i huvudet att skaffa så många för att i andra vara sugen på nr 4….
Så sant, så sant!!!!
Alla har redan skrivit vad jag tänker men jag skriver det ändå
Du har verkligen satt ord på hur man känner som mamma. Precis så här är det och det känns faktiskt himla skönt att förstå att fler känner likadant, av kommentarerna att döma, hur många som helst. För ibland känner man sig dum och dålig för att det känns så skönt när de somnar eller man lämnar dem på dagis eller hos mormor en stund. Tack för underbart inlägg!
Haha, precis så! Bra skrivet! Skönt och se att vi är så många som känner likadant.
Jag skrattade högt för mig själv och nickar, för visst är det precis så det är det underbara, fantastiskt jobbiga med att vara förälder.
Ha ha, Sitter här och skrattar för migsjälv. Man tror ju faktiskt att man är på väg att bli galen i bland och man inte är riktigt klok som humöret svajar… och så känner alla (att döma av inläggen här) lika dant…
Befriande skönt!
Haha! Precis så är det! Skönt att man inte är ensam..
Jag vet inte hur ofta jag har velat lägga mig på golvet bredvid spjälsängen och bara somna gott hos min underbare son – efter en dag med gap och skrik och ”NEJ” och ”NEJ” och”NEJ” och ”NEEEEJ SA JAG!” och ”får pappa en kram?” och ”VAR SNÄLL MOT KIRA!” och gråt och kräng och upp och ner och hit och dit och svett och bajs och Gud vet säkert mer.
Visst finns det fler som vågar skriva om sånt här, både sambon och jag har själva gjort det i vår blogg, men varje påminnelse om att man är normal behövs.
Är mamma till en ettåring och jag känner igen mig. I. Varenda. Ord. Du är så briljant på att sätta ord på vardagen, det blir alltid så skitkul läsning. FOOORTSÄTT.
Pingback: Ååh och ghaa | Följa John
Mitt i prick! =) Haha!! Jag är småbarnsförälder jag med.. Men hur mår dom som har fler barn? HUR GÖR DOM?