Jag minns hur jag i elvaårsåldern såg ett snyggt modereportage i en tidning. Stilen hade en benämning också, som jag memorerade noggrant. Jag exprimenterade redan då med mitt utseende och var extra nöjd över att ha fått reda på de rätta termerna. Vid middagsbordet deklarerade jag stolt för mamma och pappa att jag kommit på hur mina nya klädstil skulle se ut:
- Hur då då?
- Jo, jag ska se ut som en pilsk lolita, ungefär!
Jag har skrattat åt det här minnet i en kvart. Önskar bara att jag minns vad de svarade.
Hihihi…. Minerna i dina stackars föräldrars ansikte var med all säkerhet helt obetalbara!
Kram
Underbart! Vilket härligt minne :O)
Haha, det svaret hade man gärna velat höra
Hahaha! Vänta du bara tills Bertil sätter igång… De bästa kommentarena brukar komma när de har läst Ekonomidelen i DN och lägger ihop det med något från Bamse och kanske en strof från Idol
Ha ha ha! Men herregud, vad var det för modetidning egentligen??
Man önskar ju att man kunde suttit som en liten fluga på väggen och se dina föräldrars reaktion 
Helt underbart!
Undrar vad det fanns för alternativa stilar i reportaget? Marin dominans?
Det är väl samma look som många modetidningar eftersträvar idag också…. nu med utmärglade modeller från öst.
Härligt!
Och jag undrar hur du såg ut
haha
Hahaha, fantastiskt! Önskar också att du mindes vad de svarade
Hysterisk roligt, men samtidigt oerhört sorgligt..
..men VAD tänkte den modejournalisten när han/hon valde uttrycket ”pilsk lolita”?? Man kan ju funderad vad det var man ville få fram med det epitetet.
Haha, sa de verkligen pilsk lolita så blir jag nästan mörkrädd
Lolita för mig är ju en ganska gullig stil, men det här var kanske en annan lolita än den asiatiska?
ändå helt sjukt att en klädstil för tjejer kallade en stil för pilsk lolita!
Hihi, vad kul!
Mamma sa alltid Gud i London. Undrar var det kommer ifrån…
Haha:) Hade velat se det!
De tänkte nog sig Nabokovs Lolita:))
Vad värre är så ser ju somligt av dagens flickbarnmode ut så. Man undrar varför. Ännu värre är att det finns föräldrar som köper det.
Haha, underbart! Tack för skrattattacken!
jag kom hem från dagis en dag och va sjukt stolt över att vi hade lärt oss rimma. Jag frågar om ja ska rimma på min mammas namn och säger ”Helenis -penis”.
Min mamma heter Helena och mina syskon asgarvade. Min fina mamma berömde mig för att ja va så duktig på o rimma!
Pingback: Erotiska böcker — Jo Mammaliv i en grekisk saga
Ha..ha..ha…vad roligt. Jag fick ett tips av en arbetskamrat som sa, skriv upp allt roligt och finurligt som barnen säger i en bok. Man kommer inte ihåg sånt sen när de växer upp. Mina barn är vuxna idag och jag har varsin bok till dem. Där finns bilder på favorit leksaker, roliga saker de sagt , teckningar, kompisar bl a. Det är fina minnen som är kul att ha. Kram.
Hahaha! Underbart
Slå det här om du kan.
Jag har sökt jobb som SOLSKENSFLICKA.
Nu kommer det bästa av allt…
På ett ålderdomshem.
Det du Clara
haha, underbart
Dina föräldrars reaktion måste varit oslagbar 
Haha! Tänker på Dolly Parton som hade byns prostituerade kvinna som stilförebild när hon var liten. Barn är så skönt befriade från alla former av mer eller mindre subtila signaler. Dolly tyckte bara att hon var fin med läppstift och långa naglar. Själv tyckte jag att Jessica Rabbit var skitsnygg, haha!
Haha så himla skoj Clara! Jag känner verkligen igen mig i det du säger, själv fastnade jag på ordet ”diafragma” när jag var runt 6-7 års åldern. Jag kunde trilla när vi lekte i skolan och börja gråta och skrika ”aj min diafragma”. Och om fröken frågade var det gjorde ont så svarade jag : ”i diafragman…”.
HAHAHAH den var bra!
”Aj min diafragma”, hahaha!
Tror nog att mamma och pappa fick hålla sig för skratt. När du Clara sa att du ville se ut som en pilsk lolita.
haha!
Skrattar gott. De måste ha satt middagen i halsen. Helt oväntat så kommer det bara en sån fras.
Åh herregud. De måste blivit väldigt nöjda.
haha vad roligt. har ”råkat ut” för samma sak, för ganska många år sedan. var nog kring 13 år och skulle försöka förklara min engelska-fröken för min mamma.
-ja men hur är hon då?
-tja… ja nä men jag skulle nog beskriva henne som pilsk.
-men ida! vad fräckt!
-vadå?
sen på senare år har jag ju förstått vad som menades med det… ops!
menade såklart att hon var liksom snipig/sträng/lite småsur. haha.
Haha, det påminner mig om när jag gick på lekis och hade en fröken som hette Ulla. En dag kom jag hem till mamma och berättade stolt att Ulla brukade kallas ”Ulla-pulla-knulla”. Mamma började gapskratta och jag blev både sur och förnärmad minns jag. De större barnen på fritids brukade ju springa på skolgården och säga så och jag trodde väl att det var ett schysst smeknamn antar jag. Hur som helst torkade mamma sina skrattårar och sa att jag INTE fick kalla Ulla för det.
Hahaha! Jag kan inte bestämma mig för om jag vill veta dina föräldrars reaktion eller inte! Jag uppskattar verkligen att du har sån distans till dig själv att du kan dela med dig av sånt till oss!
Pingback: Helghumor | Forskarfeministen
Haha nej