När jag tar en sväng runt huset och skrålar -Nu är det mat! Kom och ät! Då sitter denna herre parkerad på kökssoffan när jag kommer tillbaka. Redo vid min tallrik. Jag förstår inte varför, han får ju absolut inte äta från bordet. Men hoppet är det sista som lämnar människa och hund tydligen.

Melker är verkligen världens finaste hund. Så snäll och försiktig med lillen. Och så hjälpsam…på sitt sätt alltså. Han håller ordning kring matbordet och ser till att allt som B dräller ner blir snyggt och prydligt uppstädat. När han någon gång inte är med märker man direkt hur skitigt golvet faktiskt blir när en ettåring får äta själv med sked. Han har aldrig visat någon svartsjuka heller utan är nog rätt nöjd eftersom han på det hela taget bara fått det bättre.  Han sover fortfarande i sängen, får mer mat än tidigare och massor av kärlek från små händer som envisas med att stryka pälsen åt fel håll. Och en och annan Duplokloss i huvudet förstås. Men det klarar han bra som är så tjockskallig.

Någon undrade var Melker tagit vägen. Ingenstans. Han är med hela tiden. Precis som vanligt. Går under namnet Silltruten. För att han kan flyga.  Och luktar sill i truten.

Därav det ständiga pussundvikandet för min del. Men man får agera snabbt – annars slätar han av en ordentligt.

Vid den här tiden för två år sedan hämtade vi hem farbror Melker. Han var så liten att jag stoppade honom i jackfickan på min anorak när han blev för trött för att gå. Här har han precis bitit mig i näsan.  När han inte bet mig var han otroligt mysig. Ville sova bredvid mig på huvudkudden. Liggande rakt över hals som ett strypgrepp.

Jag är verkligen så otroligt glad över att vi valde att köpa en Dansk/Svensk gårdshund. De är livliga och barnkära – men på dagarna när vi är hemma vill han mest ligga i mitt knä och sova. Typ som en kelen innekatt. Dessutom är han tålig och föredragsam med att hanteras på alla sätt. När lillen slår honom i huvudet med leksakshammaren får han en slick på kinden till svar.

Fast lite rädd var han förstås som liten. Det var oerhört läskigt att gå ner för bron första gången.

Så här ser det ut när Jakob spelar piano. Koncentrerad hund och sjukt nöjd unge i babysitter som sjunger med i alla låtar pappa komponerat. Speciellt den som heter Claras morgon. För den handlar ju om mamma!

Jag tycker att den här bilden sammanfattar söndagen rätt bra. Sömnig, lugn och lite långtråkig nu på slutet.

Det har verkligen varit roligt att se Melkers reaktion på den nya familjemedlemmen. Han är så snäll och försiktig! Extra intressant luktar den ruttnande navelsträngen och de tunga välfyllda blöjorna. Vi har låtit honom undersöka noggrant men tydligt visat att ansiktet är förbjudet och att man absolut inte får slicka. Och han verkar fatta galoppen.

Förövrigt fyller ju ungen en vecka idag och det firade vi med rosa tröja och mönstrad sparkdräkt. Även den en present från en bloggläsare som syr och säljer i liten skala.

När man mest är trött och tjock är det fint att ha en hund som inte bryr sig. Som man kan pussa tills näsan blir alldeles knölig. Melker ligger mest hos mig på nätterna nu. Magen är så tung så den ligger på en kudde och på den kudden ligger även Melker. Han har underliga ljud för sig. Knöstar som valpar gör när de myser. Det låter som…knöst helt enkelt.

Jag älskar verkligen den här lilla hunden och har med mig honom överallt. Ja till och med på tidningsomslag! Jag har fått en del frågor om rasen så jag tänkte försöka besvara dem utifrån den lilla erfarenhet jag har. Dansk Svensk gårdshund är en stor hund i ett litet format och tillhör gruppen lantraser. Med det menas hundraser som är anpassade till sin levnadsmiljö och opåverkade av intensiv förädlingsavel.  Gårdshunden är alltså en del av ett svenskt kulturarv. Och just därför tycker jag han passar så bra på landet där han får vara i funktion och arbeta.

Det finns inget sätt att trötta ut en DSG. Melker är med när vi åker skidor, cyklar och tar långpromenader. På det sättet är han som en stor hund. Däremellan är han otroligt mysig och lugn. Hemma ligger han mest och gäspar och vill vara så nära som möjligt. Direkt man sätter sig i en stol hoppar han upp i knät och vill bli kliad. Så gör han även mot våra gäster. Jag som älskar katter men är allergisk tycker att DSG är den ultimata kompromissen. På många sätt är de nämligen otroligt kattlika. Melker är kelig, sällskapssjuk, spänstig och bra på att fånga råttor. Han ligger aldrig på golvet utan vill precis som katter gärna ligga högt och ha uppsikt. Han får sova i vår säng och där vill han helst ligga som ett gosedjur hos ett barn, alltså på min arm eller mot min bröstkorg med huvudet på samma kudde som mig. Eftersom han är korthårig och renlig luktar han inte illa och känns aldrig ofräsch. När vi kommer in från en promenad stoppar jag bara tassarna i handfatet och så vips är han ren igen.

En sak som jag reagerat på är hur otroligt kontaktsökande han är. Melker ser oss alltid i ögonen och när Jakob är ute med honom går han precis bakom honom och ser vad han gör. Det beror nog både på rasen och idogt tränande från vår sida.

Det som är roligast och samtidigt jobbigast är att han är så otroligt smart. Det är hopplöst att överlista honom. Medan Sixten enkelt gick att finta bort så kan Melker tänka i flera led. Han har till exempel lärt sig dra ut stolar för att klättra upp på bord och öppna dragkedjan till hundburen och släppa ut sig själv. Och ska man hålla någonting utom räckhåll för honom så måste man tänka till – han forcerar alla hinder och bryter sig in var som helst.

Melker är absolut ingen skällig hund. Däremot ger han upp ett kort skall om det kommer någon oväntat (men det tycker jag bara är bra). Dock har han en enorm energi så jag är glad att jag har hundvana sedan tidigare och känner mig trygg i att hantera honom. Många misstar DSG för Jack Russel-terriers och fysiskt är de ganska lika. I sättet är dock DSG (om man ska generalisera) mildare. Det finns inga raser som är garanterat bra familjehundar. Det beror nog mer på individen. Just Melker däremot älskar alla barn och människor och det är den erfarenhet jag har av andra hundar av samma ras.

Funderar man på att köpa hund ska man veta att det kostar mycket pengar. Melker har under sitt första år kostat 5000 i oväntade veterinärkostnader bara utöver det han kostat vid inköp (10 000)  vaccinering, försäkring osv. Ska man sedan gå en hundkurs, köpa till bur, koppel osv och förstås mat till hunden kommer man snabbt upp i ett antal tusenlappar. Det är ett jätteansvar att vara hundägare och det kan vara svårt att överblicka riktigt hur stort det är innan man fått sin hund. Men klarar man av det så blir man på riktigt en bättre människa. Jag fick min första egna hund Sixten när jag fyllde 18 och det har lärt mig jättemycket! Nu kan jag inte tänka mig att vara utan hund.

Här kan man läsa mer om Dansk Svenska gårdshundar

Här sitter Melker olovandes och spanar efter brudarna på byn. En skäggig liten schnauzertjej brukar gå förbi och vicka på stjärten och då tjuter han av glädje. Vem vill inte ha en brud med skägg liksom?

Men så blir han tagen på bar gärning. Hundar får absolut INTE vara på köksbordet!

Så då hoppar han ner illa kvickt och gömmer sig under soffan medan jag skäller.

Melker är så trött att han somnar stående. Det är jag med så nu går jag och lägger mig. Det är ett fasligt bökande i magen kvällstid så det återstår att se om jag lyckas somna. Är det inte barnet som bökar så är det Melker. Han bäddar omständligt vid magen en lång stund och tvättar den också med tungan om man har otur.

Den här slöfocken gör inte många knop i hemmet. Han är värre än en innekatt. Bara han får sin superlånga morgonpromenad med Jakob sover han sedan mest i favoritfåtöljen i hallen. Där är det varmt och gott av elementet. Då och då slickar han sig själv i rumpan och filosoferar över Israel/Palestinakonflikten. Men däremellan händer ingenting. Och inte kommer han fram till någon lösning heller.

Ja, Melker äter frukt. Och får han inte frukt så tar han den. Han är ju så väldigt noggrann med att följa det där rådet om fem frukter om dagen att han ser till att skaffa fram frukt till vilket pris som helst. Jag hade lämnat en klase vindruvor på köksbordet och Melker var ensam hemma. När jag kom hem och tänkte äta hittade jag bara den rengnagda klasen liggande på kökssoffan. Tack för den!

Sedan snor han plommon också. Klättrar upp på bordet när ingen är hemma (han vet ju att han absolut inte får vara där så han passar på då) sedan tar han alla plommonen, kastar ut dem på golvet, tugga sönder några, äter upp några, pillar in några under soffan så att de får ligga en månad och gotta till sig. Sedan låtsas han som att det regnar.

Verkligen en rar liten nyttig hund jag har. Verkligen ett föredöme. Hoppas jag får lika fruktälskande barn bara.

Igår var Melkers kompis Leo här. Det var intressant. Melker försökte rida på Leo men då blev han rejält tillplattad. Fast inte hindrade det Melker inte för han är världens envisaste stackare. Snart red han av hjärtans lust igen. Men då tog Leo Melkers ben och låg och åt det och var så mallig. Och försökte han ta tillbaka benet lät Leo som en borr. Ett egendomligt sätt att morra på.

Och Melker som är rätt trög och aldrig själv vaktar ben stod och såg eftertänksamt på den morrande borren som satte i sig hans favoritben. Så kan vänner tydligen också göra.